- Project Runeberg -  Bönhörelse. En historia /
67

(1909) Author: Helena Westermarck
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hade hon icke skyndat sig? Eller kanske hade
hon letat fyrväppling i gräset, som flickor
brukade i stället för att arbeta, gnatade jungfru
Lotta, när hon fattade i handtaget på den
stora äppelkorgen och hjälpte Hedda att bära
in den. — —

Efter middagen gick forstmästaren, som
tvärtemot jungfru Lottas förhoppningar var en
mycket ung man i en ytterst vårdad dräkt, med ett
par kokett uppåtvridna mustascher och ett par
nyfikna ögon, ut för att se sig litet omkring,
sedan han förgäfves sökt inleda ett samtal med
herr Magnus om sällskapslifvet i socknen. Fru
Axelson hade som vanligt dragit sig in i sitt
rum. Och herr Magnus skyndade, med en suck
af lättnad öfver att han blifvit den besvärliga
gästen kvitt, till flygeln för att spela så länge
modern sof.

Hösteftermiddagens tidigt fallande skymning
gjorde honom intet förfång. Han ville aldrig
hafva lampan tänd, när han satt vid pianot, ty
han spelade ju icke efter noter.

Medan han njöt af att kalla tonerna fram ur
det härliga instrumentet, vande sig hans ögon
vid mörkret och han varsnade, att skuggan borta
i kakelungsvrån tätnade och svartnade. När

67

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:38:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hwbonhor/0069.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free