- Project Runeberg -  Bönhörelse. En historia /
82

(1909) Author: Helena Westermarck
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

eljes fann hon världen alltför tom och
sorg-lig. -

Fra Axelson var sträng men rättvis. Och
rättvisan satte Hedda högt värde på, emedan
hon varit utsatt för mycken orättvisa af sin
styfmor. Hon förstod också, att herr Magnus
vållade sin mor många bekymmer och att det
var en stor pröfning att hafva en så oduglig
son. Ibland när hon såg honom, sjöd harmen
i hennes sinne. Han var för odräglig med sin
släntrande gång, sin stirrande blick och sin
döfva, klanglösa stämma. Hon kände en
våldsam lust att ruska om honom och läxa upp
honom, såsom hon gjorde med småbröderna
därhemma, när de icke kunde fås att lyda . . .

Nu brann brasan, så att den sprakade och
susade. Hedda samlade fort ihop veden, som
blifvit kvar. — HJa", sade hon småviktig och
stolt öfver berömmet, „man måste rada
ordentligt in i kakelugnen: de stora klabbarna längst
in och sedan näfver emellan, så att man tänder
på flere håll samtidigt".

Plötsligt försvann hon och var strax åter
tillbaka med kaffet. Hon ställde brickan på det
lilla soffbordet, som hon flyttade fram till fru
Axelsons stol.

82

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:38:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hwbonhor/0084.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free