Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sade han. Men Magnus älskade mest de
osannolikaste och äfventyrligaste sagorna. Efteråt var
han så uppskrämd, att han för intet pris i världen
kunde förmås att gå genom ett mörkt rum. En
gång, när fadern tvingat honom, gaf han till ett
nödrop, så snart han hunnit halfvägs genom
salen, och föll afsvimmad ned.
. . . Det var fadern, som ledde gossarnas
uppfostran. Han tog allting så lätt, ljust och
gladt; några sorger funnos icke till på den
tiden.
. . . Han hade ju också velat bära sin hustru
öfver lifvets svårigheter och vedermödor. Ofta
uttalade han sin tacksamhet för det vackra
hemmet, där hon så ypperligt sörjde för de
många gästernas välfägnad och trefnad. Det
låg i hans frikostiga natur att också slösa med
tacksamhet och erkännande.
. . . Hur lycklig hade hon icke varit med
honom, som så gladt och ridderligt följt henne
på lifvets väg! . . . Mycket lycklig, ja . . . tills
olyckan kom.
Men det bittraste af allt, bittrare än själfva
döden, blef dock tviflet, som följde olyckan i
spåren. Oupphörligt steg den frågan upp för
henne: om mannen verkligen älskat henne och
100
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
