Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
råde räkenskap af sina goda och trogna
tjänare?
. . . Främst fordrade han af henne räkenskap
för barnen. Ferdinand kunde hon ju med glädje
visa fram för honom. Men huru stå till svars
för Magnus’ onyttiga och förspillda lif? Den
tanken kvalde henne och lämnade henne ingen ro.
Hon hade glömt att gifva akt på brasan, tills
en brand föll isär och strödde några kol på
golfvet.
När hon böjde sig ned för att samla ihop
dem, erinrade hon sig plötsligt Heddas fråga.
Hon vände sig om för att svara, att Guds vilja
betydde oändligt mycket mer än vår onda
natur och våra fåvitska önskningar.
Men flickan fanns icke där. Det var jungfru
Lotta, som öppnade dörren.
Bevare oss väl, satt frun i mörkret! — Ja,
flicksnärtorna voro alla lika oefterrättliga, trätte
hushållerskan, i det hon kom tillbaka med den
tända lampan.
Det fanns så mycket att rådgöra om allt som
måste ställas i ordning till doktor Ferdinands
hemkomst. Och dessutom sväfvade jungfru
Lottas rådplägningar med matmodern alltid vidt
ut i det förgångna.
102
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
