- Project Runeberg -  Bönhörelse. En historia /
109

(1909) Author: Helena Westermarck
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Hedda blef både röd och blek. Det häftiga
österbottniska blodet kom i svallning, hon bet
sig i läppen men kunde slutligen icke hålla
orden tillbaka: „forstmästaren är fennoman, tycks
det".

„Nej det är jag inte. Jag har växt upp i en
svensktalande familj, och jag smickrar mig med
att vara kosmopolit." — Efter upptäckten att
Hedda var en vacker flicka f^ste den unge
mannen afseende vid hennes yttranden.

„Men ingen kan undgå att skänka
erkännande och beundran åt de finsksinnades
storartade folkupplysningsarbete. Den som går mot
ett stort mål, har lof att gå på hänsynslöst",
tillade han öfverlägset. — „Och sist och
slutligen kommer allt ändå på ett ut: massan förblir
alltid rå, okunnig och slö, den . . ."

Yttrandet afbröts oväntadt af herr Magnus,
som trädde upp till folkets försvar. Han
hade lärt känna folket under uppväxtåren på
landet och den tiden, han till sjöss delat
sjöfolkets hårda arbete och möda. Där fanns så
mycket hos folket, som de bildade icke kände
till; ofta såg man hos mannen och kvinnan
af folket mycket mera finkänslighet än hos de
såkallade bildade . . .

109

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:38:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hwbonhor/0111.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free