Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
herr Magnus stannade och talte med folket eller
såg på deras arbete, satte Mollan sig på
åkerrenen, solade sig och spann. Och när
husbonden gick vidare, steg Mollan upp och följde
med; aldrig ingrep hon på något vis störande
i hans tankar eller hans musik.
Så egendomlig herr Magnus var! — Hedda
visste naturligtvis, att ett djur skulle vårdas och
icke sakna mat och dryck, men på dess
förhållande i öfrigt till människorna hade hon aldrig
tänkt. Där stod herr Magnus och talade precis
som om människor och djur varit jämlikar.
Han gick ut i rummet bredvid och kom
tillbaka med en fågel på handen. Det var en stor,
präktig, brungrå trast med ett vackert, spräckligt,
guldbrunt bröst och en lång, spetsig, gul näbb.
Fågeln satt på handen och kråmade sig.
Han vände hufvudet med de runda, lifliga
ögonen än åt ena sidan än åt den andra, som
om han lyssnat och förstått, när hans husbonde
omtalade hans lefnadssaga.
Herr Magnus hade funnit honom som en liten,
halfnaken, ofjädrad unge under ett träd i skogen,
förmodligen nedfallen ur något bo. Han bar
hem den hjälplösa varelsen i sin rockficka och
uppfödde honom med brödsmulor och flugor.
127
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
