- Project Runeberg -  Bönhörelse. En historia /
129

(1909) Author: Helena Westermarck
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

„Men Mollan?" frågade Hedda intresserad med
en blick på katten, som rullat ihop sig med
slutna ögon och stuckit den ljusröda nosen
mellan framtassarna.

„Också här visar Mollan omdömesförmåga
och diskretion", svarade herr Magnus. — „Jag
antar hon känner afund. Det gör alla lefvande
varelser, så snart det gäller andras
företrädesrättigheter. Men Mollan är inte småaktig. Hon
har aldrig företagit något fientligt mot fågeln.
Och ändå uppträder trasten ofta på det mest
utmanande näsvisa sätt mot henne. Men Mollan
är förnäm — hon låtsar, som om hon aldrig
märkte angreppen."

Medan herr Magnus talade, satt den vackra
fågeln kvar på handen. Han burrade med
synbart välbehag upp sina fjädrar, drog in ena foten
under vingen och bligade med ögonen, som om
han njutit af att blifva omtalad.

Men plötsligt sträckte han på sig, blef lång
och smal och såg sig omkring, varskodd af något
ljud. Och i samma ögonblick fru Axelson
öppnade dörren, flög han tungt med ett gällt skrik
in i rummet bredvid.

Efter fru Axelson kom hushållerskan med
kaffebrickan. Det var en rödhårig, litet fräknig,

9 ’ 129

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:38:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hwbonhor/0131.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free