- Project Runeberg -  Bönhörelse. En historia /
130

(1909) Author: Helena Westermarck
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

kraftfull kvinna. Hon såg obehaglig ut, tänkte
Hedda.

Så snart kaffet var drucket, gick fru Axelson
strax med hushållerskan ned i ladugården.
Under tiden skulle Hedda lappa några stolsitsar
och soffkuddar, som blifvit rifna och behöfde
lagas. Hon fick nål och tråd och tog raskt ihop
med arbetet.

När herr Magnus, som stått vid fönstret, sett
modern vandra ned öfver gårdsplanen, vände
han sig hastigt om och gick fram till en dörr,
som varit stängd.

Han öppnade dörren, ropade något inåt
rummet, och Hedda såg mållös af häpnad några
barn träda ut.

Vid åsynen af hennes förvåning, brast herr
Magnus i skratt. Hon hade aldrig förr hört
honom skratta.

Där fanns ingen riktig glädje i skrattet, tänkte
hon. Det liknade snarare ett uttryck af
skadeglädje öfver ett pojkstreck som lyckats.

„Det är några underhafvandes barn, som
kommer hit för att lära sig sjunga. Jag började
därmed, efter det jag en gång hörde er tala om hur
roligt det var, när ni sjöng med era småsyskon.
Vi höll just på med våra sångöfningar, när jag

130

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:38:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hwbonhor/0132.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free