Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
världen. I det lilla hvita papperets spår följde
mycken ängslan, oro och sorg.
Men sorgen var af det slaget, att däri ännu
rymdes ljus framtidsförhoppning i bredd med
nattsvart förtviflan, och ännu kunde tröstrika
ord aflösa ordlöst grubbel. För de ögon, som
läste brefvets innehåll, skulle dagens ljus
fördunklas, dess färger blekna och nattens ro och
hvila fly bort. Men bakom all sorg och nöd
skulle stå kvar den sista förhoppningen, den
som slocknar först, när lifvets gnista släcks ut.
Genom natt och dag, öfver land och haf flög
brefvet på ångans mäktiga vingar, som om det
varit ett lefvande väsen.–-
På Bredvik rustades det till julfirandet. Icke
ens under herr Axelsons lifstid hade någonsin
så många förberedelser blifvit gjorda för en fest
som nu, när doktor Ferdinand väntades hem
på själfva julaftonen.
Där fejades och skurades, byktes, slaktades,
bryggdes och bakades dagarna i ände.
Jul-stöket slog emot enhvar, som öppnade den
stora herrgårdens dörr.
Ingen hann tänka på att dagarna blefvo allt
mörkare och kulnare, så att morgonens
skymning knappt gifvit vika, innan aftonskymningen
142
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
