Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Medan julljusen släcktes på Bredvik, begaf
sig åter en släde den långa vägen från
järnvägsstationen till gården. Men den förde inga
muntert klingande bjällror och var hvarken
prydd med brokigt slädtäcke eller utrustad med
varm, präktig vargskinnsfäll. Och hästen var
ingen ståtlig, eldig fux utan bara en liten raggig,
svettkörd bondkrake, som manades på af den
halfvuxna skjutspojken, hvilken mot löfte om
god betalning fåtts ut på själfva julaftonen.
Gossen åkte raka vägen ned till stallet, men
när han fann allting stängdt och tyst därnere
på julkvällen, band han fast hästen, stack en
hötapp för nosen på den och sökte sig upp
till köket.
Långsamt drog han fram ur fickan det lilla
vikta, hoplimmade papperet, som
telegrafisten på stationen gifvit honom med tillsägelse
att föra till Bredvik. Men stationsinspektorn
själf hade kommit utspringande på trappan och
bestämt, att telegrammet först skulle lämnas till
jungfru Lotta, som försiktigt borde förbereda
sin matmor på dess ankomst. Där stod något
sorgligt i det, sade han, och gamla människor
kunde icke oförberedda tåla vid alltför häftiga
sinnesrörelser utan att taga obotlig skada af dem.
151
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
