- Project Runeberg -  Bönhörelse. En historia /
174

(1909) Author: Helena Westermarck
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Efterspel

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

„För att bli konstnär fordras mer energi, än
hvardagslifvets drünare någonsin drömmer om.
Människorna inbillar sig, att man kan vara
konstnär på lediga stunder. Men att vara
konstnär, det vill säga att skapa, att gjuta glödande
tankar, smälta sjudande känslor in i en giltig
form; och därtill behöfs först och sist vilja och
kraft. . .«

Efter detta utfall af målaren fortsatte den
berättande med samma nästan omärkliga
smålöje:

„Jag har också hört sägas, att den unga frun
förstod sin sak väl, när hon fångade in den rike
mannen. Ingen undgår förtalet. Nå, hon får
bemöta det i gärning. Hon är en af de
duktiga, omtänksamma husmödrarna, som blir
jordens salt, därför att de sätter smak på
anrättningen. Men den världskloka beräkningen, den
sluga förtänksamheten har inte så unga, glada,
bruna ögon, inte en så frisk, klar röst som hon.

Den gamla frun på Bredvik har lämnat allt
ifrån sig. Hon befattar sig med intet mera af
det som förr var målet för alla hennes tankar
och sträfvanden.

Hvithårig, med krökt rygg och nedböjdt
hufvud stänger hon sig in i sitt rum och rufvar

172

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:38:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hwbonhor/0176.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free