Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
blifver, såsom bekant är, huruvida den tilltalade eger förmåga
af sjelfbestämning eller ej, d. v. s. är fri eller ofri.
Vida svårare är undersökningen i de fall, der med
anledning af lagens föreskrift i Cap. 7 § 5, ett öfvergående
sinnestillstånd bör undersökas och det ofria tillståndet icke är
uthållande, utan endast existerat vid gerningens begående, och d&
således vid läkarens undersökning full sinnesredighet kan hafva
återkommit. Det gäller här att utröna alla omständigheter, hviika
före och under den brottsliga gerningen, äfvensom efteråt hafva egt
rum och kunna föranleda upplysning, huruvida den tilltalade vid
den tid gerningen begicks, må anses hafva egt full
sjelfbestämning, eller befunnit sig i ett sådant tillstånd af sinnesförvirring,
att han ej till sig visste. Hit höra alla dessa larverade och
blandade psykiska tillstånd: sömngång, yrvakenhet, rus, ilska m.m.,
hvilkas undersökning ofta är förknippad med oberäknade
svårigheter, och der läkarens utlåtande alltför ofta kan blifva endast
en mer eller mindre sannolik förmodan.
Lagberedningen har icke följt den absoluta principen för
imputationsläran, att anse den brottslige antingen fri eller ofri,
utan också antagit grader i tillräkningen och i enlighet dermed
i Cap. 6 § 10 stadgat nedsättning af straffet i de fall då någon
vid gerningens begående icke egt förnuftets fulla bruk, ehuru
han ej kan för strafflös anses efter nyssnämnde 2:ne lagrum.
Då detta stadgande föranleder strafflindring äfven i de fall, der
den medicinskt psykologiska undersökningen icke mäktat
uppdaga något egentligen ofritt tillstånd, men der någon rubbning
egt rum i själsförmögenheternas jemvigt, så är detsamma för
läkaren högst vigtigt, och det är nödigt att han vid hvarje
yttrande, som angår imputationen, har detsamma för ögonen. Ty
om läkaren i sitt utlåtande strängt följer principen fri eller ofri,
så blifver hans betyg, just i de fall som hit höra, för domaren
icke fullt upplysande, enär denne här just vill veta om någon,
utan att vara afvita eller beröfvad förståndets bruk (Cap. 7 § 2),
ej heller försatt i sådan sinnesförvirring att han ej till sig visste
(Cap. 7 § 3), likväl vid gerningens begående icke egt
förståndets fulla bruk (Cap. 6 § 10). Att gränsen här blifver ganska
fin, och svårigheterna att icke råka utom densamma ej blifva
obetydliga, inses ganska lätt. Att domstolen i sådana fall till
läkarens besvarande alltid framställde tydliga och bestämda frågor,
skulle ofelbart mycket bidraga till erhållandet af
ändamålsenliga svar.
Stadgandet i 17 Cap. 4 och 6 §, om straffets nedsättning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
