Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
polypens afknytning till dess den framkommit otur blygden,
såsom dén tiden eljest brukligt var, eggade hans
uppfinningsförmåga. Det som först föll honom in, var att till snarans
anläggande begagna en vanlig polyptång, nemligen sålunda, att
sedan han pä midten af en tretrådig vaxad snodd bildat en af en
kirurgisk knut begränsad slinga, till omfång något större än
polypens tjockaste del, så blefvo de fria ändarne trädda igenom
stångens ögon, derefter korssade och slutligen fastknutna hvar för
sig vid ringen af den skalm," genom hvilkens öga den var trädd.
Sedan snaran blifvit uppförd med sluten tång, så skulle knutens
tilldragning verkställas genom tångens öppnande. (Se vår tafla,
fig. 5). Ett påhitt, som påtagligen var lånadt ifrån Le Gat’S
tång till afknytning af näspolyper, som hos Leveet finnes
af-bildad på hans 5. planche fig. i et 2. Han insåg likväl genast
att ändamålet icke härigenom kunde. vinnas, och det af flera
skäl, ft:o emedan tången var för kort; 2:o emedan ränderna af
dess fyrkantiga ögon voro skarpa, så att de kunde afskära
tråden, samt 3:o och hufvudsakligast derföre, att, i händelse polypen
blott vore någorlunda stor, så skulle tången icke kunna
utspärras så mycket som var behöfligt för att tilldraga snaran. Ehuru
ofullkomlig denna up[fånning var, lände den honom likväl till
nytta, såsom ett utkast till den som följde dernäst. — Han lät,
neml., derefter förfärdiga sig en längre tång med väl afrundade
ögon, små tappformiga utskott på yttre sidan af skalmarne nära
låset, hvilka voro försedda med hål till ledning för trådarne, så
att dessa ej skulle behöfva korssas, samt vertikalt ktufne ringar
i ändarne på skalmarne, emellan hvilkas klyfning ändarna af
tråden skulle trädas och sedan förenas med en löpande knut,
för att kunna med lätthet både fästas och lossas. Förmedelst
denna inrättning kan snaran åtdragas huru mycket som helst,
utan att tången behöfver öppnas. Blan fasth&ller, då detta skall
utföras, tången medelst de i ringarne inträdde och af tummarne
utvändigt understödda pekfingrarna, fattar de fritt hängande
trå-ändarne inuti de uppåt med ryggarna emot hvarandra vända
händerna, hvarefter tilldragningen verkställes genom händernas
vrid-ning utåt och nedåt, och slutligen fästes tråden i de klufna
ringarne på sätt som nyss blifvit nämndt. ’ Han kallade denna
tång både port-anse (slingförare) och serre-noeud (afknytare)1JW),
emedan den fick uppfylla båda dessa ändamål. — För att få
öglan, hvilken med denna tång, likasom med polyptången, måste
153) Se Levret. pl. 2. fig. ll et 12.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
