- Project Runeberg -  Hygiea. Medicinsk tidskrift utgiven av Svenska läkaresällskapet / Band 8 (1846) /
244

(1839-1938)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

först brukat dödliga verktyg emot deo dödade, än den som
sedan tillfogat honom lifsfarliga skador, under förutsättning att
han från första dödssårets erhållande kunde anses döende.
Andra åter hafva ansett den som tillfogat sista lifsfarliga skadan
såsom egentlig baneman och derföre belagt honom med svåraste
straffet. Nästan alla nyare lagstiftare, och så äfven vår
Lagberedning, har gått en medelväg emellan båda dessa ytterligheter
och i enlighet med vår gällande lags anda, har i förslaget till
straffbalken blifvit stadgadt, att alla de gerningsmän, som gifvit
den aflidne dödssår, böra såsom dråpare straffas.

Med anledning af 9:de § uppstår således för rättsmedicinen,
utom pligten att upplysa de funna skadornas verkan till döden
så väl hvar för sig som tillsammantagne, också det grannlaga
uppdrag att noga utröna beskaffenheten af alla de serskilda
skador, som träffas på den döde, för att med hänsyn till olika
vapens olika verkningssätt och de verktyg, som vid dråpet
förmodas eller veterligen varit begagnade, söka utreda hvem af de i
dråpet delaktige må hafva tillfogat de serskilda skadorna. I de
flesta fall blifver det väl nödigt att uppskjuta det definitiva
omdömet tills ransakningen är slutad, för att sättas i tillfälle att
med dess resultater jemföra obductionsfenomenerna och således
utreda det rätta förhållandet emellan de begångna
misshandlingarna och de funna skadorna.

Stadgandet i 31 § utvisar, att samma grunder tillämpas i
de fall då någon af flere blifvit misshandlad, utan att han deraf
tillsatt lifvet. Jemför ofvan § 7.

§. 10. Om läkares misstag.



Cap. 4. § 3. Vållandet anses vara groft i dessa och dylika fall: 4) om
den som skadan vållade, på grund af serskilda kunskaper eller
förhållanden, kunde med lätthet inse och afvärja handlingens skadliga
följd. 6) Om någon, som ej är berättigad till utöfning af viss konst
eller visst yrke, likväl, utan inträffadt nödfall, företager sig, eller
längre, än nöden kräfver, fortsätter sådant, hvartill insigt eller färdighet
i den konst eller det yrke erfordras. 7) Om den, som är berättigad
att utöfva viss konst eller visst yrke, genom brist på vanlig
skicklighet, färdighet eller uppmärksamhet, som till dess utöfning fordras,
skada orsakar.

— 17 § 24. Den som till annans död vållande är, straffes med fängelse
i 7 grad eller böter; var vållandet synnerligt groft, då må till
fängelse i 6 grad dömas.

— — — 35. Vållande till svår kroppsskada straffas med böter: var
vållandet synnerligen groft; då må till fängelse i 7 grad dömas.

– – -— 44. Den som till straff efter l:sta, 2:dra, 17:de eller 32:dra §

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:44:26 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/hygiea/1846/0246.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free