- Project Runeberg -  Hygiea. Medicinsk tidskrift utgiven av Svenska läkaresällskapet / Band 8 (1846) /
502

(1839-1938)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

borde den form af mani, som följer efter bränvinssupande, och
hvilken vanligtvis varit föregången af af flera*anfall af delirium
tremens, hafva blifvit placerad under rubriken alcoolismus:
detta misstag anhåller jag att nedan få rätta, samt då derom
vidare lå orda vid tillfället af redogörelsen för alcoolismens
chroniska former. Väl kunde en närmare framställning, af
förhållandet med de till hälsa öfvergångna fallen, ej sakna in*
tresse, men jag förbigår dem dock, såsom i det beta föga eller
intet afvikande från de vanliga beskrifningarna; ej heller bar
jag vid behandlingen afvikit från vanliga, väl kända, föreskrifter*

6. Melancholia.



Af de 9 med melancholi vårdade, hafva &ne haft den fixa
idéen, att «något lefvande» funnes i deras mage och der
«regerar». I redogörelserna för åren 1840 och 1841 har jag redan
omnämnt några dylika fall: dessa sjuke komma vanligen
vandrande från långt aflägsna landsorter, för att, som de tro,
säkrast i hufvudstaden blifva befriade från sina gäster:
det är derföre de emottagas, ehuru de merendels snart åter lemna
inrättningen under öfvertygelse «att det väl ej finnes någon bot för
dem». Deras beskrifoingar äro vanligtvis ganska likformiga,
eburu det ena gången är en ödla, andra gången en orm, groda*
eller endast «något lefvande»; en särdeles lisa är det för dem,
då de lyckas få berätta sina lidanden för någon uppmärksam
åhörare. Att med några förnuftsskäl söka fråntaga dem sin
öfvertygelse, lönar ej mödan, emedan deras sista ord blir
vanligen: «ja, men jag känner nog sjelf, hvad jag har i mej». Väl
kan man någon gång, merendels dock endast för någon tid,
afleda deras tankar, eller narra dem ifrån dem, genom att låta
dem uppkräkas eller bortlaxera de inbillade djuren, men de
komma dock snart under fund med att «doctorerne drifvit be-*
gabbelse med dem».. I 1840 års redogörelse har jag yttrat den
åsigt, att en stegrad och förvänd motus peristalticus stundom
tyckes ligga till grimd för denna de sjukes känsla af abnorma
rörelser i tarmarna: detta hair jag äfven nu i ett fall tydligen
constaterat. En qvinna om några 40 år, inkom från landet till
Lazarettet, sägande sig sedan några månader hafva «något
lefvande» i magen, utan att kqnna bestämma huru hon «fått det i
sig» eller «hvad det var för slag»; bukbetäckningarna voro
särdeles tunna och slappa, och genom dem kändes skoftals en lyd-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:39:17 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hygiea/1846/0504.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free