Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
m
Aiille de» tassande oeh borttagande aäkerbgeo vara förenad*
roed större våld, än att en förut irriterad bjerna ej deraf i hög
grad skulle lida. Man kan således med tre pa na tion ej vara
for-vissad att träffa extravasalet, ej hoppas.fullständigt kunna
borttaga det, och det ej utan* att till deo primitiva åkoinmanförena
en secundär, söm inte vore stort mindre betänkligt Och sluttir
geo: är ett blodexlravasai inom hufvudskåleo verkligen »så
lifs-larligt? och kan det ej på annat »ätt bortskaffas, än medelst
trepanation?— Faran af ett exlravasai beror dels på dessmyo
kenhet, och dels på stället hvarest det finoes. Är det särdefcs
stort, sft torde dess skadliga infljtande ey på något mtt kunna
f örekoromas; är det åter mindre, så torde det medelst ändar
måiseolig behandling lätt nog kunna resorberaä, utan att lenana
några menliga följder. Ett extravasat på ytan af hjernan är ej,
om det ej är desto större, förenaét med särdeles fara; om det
.finnes inom hjernan eller, i basis crami är faran stör, meo då
kan det ej heller medelst trepanation bortskaffas. Det vore
så-ledes blott vid de minst farliga tillfällen, som man kunde* vinna
något med trepanation, men vid dessa åter har man allt skäl
att hoppas fullkomlig resorbtion. h:
Om splittror af inre benlamellen verkligen aro förhanden
och hafva inträngt uti hjernan, så kan, man dock derom icke
•erhålla någon visshet. Och om man äfven ville antaga, att man
af symtomema kunde sluta dertill, så är det dock alldeles
omöjligt att veta hvar splittrorna öro. Det är nemligen bekant, att
cranii inre lamell är sprödare än den yttre, och således vid ett
yttre våld lätt splittras vidsträcktare och i andra riktningar, än
den yttre ftssuren. Då man omöjligt kan bestämma hvar man
vid trepanationen skulle finna den inåt böjda splitlran, så kan
det väl inte falla någon in att på vinst och förlust trepanera,
för att möjligen, sedan man undersökt hela fissurens, ändå ej
finna hvad man sökte. Äfven dylika inåtböjda splittror torde
inte vara alldeles så lifsfarliga, som man vanligen föreställer sig,
utan är det ganska sannolikt, ått hjernan uti de flesta1 fall snart
’vänjer sig dervid, så att ingen märkbar olägenhet dereftér
qvarståf»
Vid en verklig fractur af. hufvudskålsbenén, Isynnerhet med
intrycknisg, är anledning til) trepanation störst, oqh det torde
vara svårt att vid dylika tillfälleo helt och hållet förkasta
densamma. Likväl tvekar jag icke, att äfven vid dylika fall stå
fast vid min tro om trepanationens obehöflighet Är nemligan
en fractur utan intryck ning for handen, så gäller derom hvad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
