Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Marseljäsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MARSELJlSEN
Marseljäsens diktare blev snart bortglömd. Alla sjöngo
hans sång, men efter honom själv frågade ingen. Endast
med den största möda kunde han förtjäna till de små
smulor, han behövde för sitt uppehälle. Och vid nära 65 års
ålder fick han år 1825 uppleva vad han kallade »sitt livs
största skam». Då han ej varit i stånd att inlösa en växel
på 500 francs, kastade hans kreditorer honom i fängelse.
I sjutton dagar satt han där, innan den populäre
visdiktaren Béranger hjälpte honom ut; men dessa sjutton dagar
kunde han aldrig glömma.
Till Rougets fattigdom kom också sjukdomen. Det var
då Béranger skickade till honom bildhuggaren David
d’Angers för att konstnären skulle göra en medaljong av
kompositören. Medaljongen bortlottades efter dess
fullbordande till förmån för den gamle brutne skalden.
Kort tid därefter flyttade Marseljäsens diktare till
Choisy-le-Roi, där general Blein och flera andra av den lilla
stadens invånare med glädje mottogo honom i sin krets. Med
julirevolutionen 1830 randades för övrigt bättre dagar för
honom. Louis Phihppes regering gav honom en Uten
pension och hederslegionens kors. Han avled natten mellan
den 24 och 25 juni 1836.
Beträffande Rouget de Lisles kompositörskap ha
tvivelsmål yppats i avseende på originaliteten. Marseljäsens
melodi har påvisats ursprungligen tillhöra inledningen till
Grisons oratorium Ester (med ord av Racine). Berlioz har
instrumenterat Marseljäsen, och Schumann har inlagt den
i en av sina berömda ballader.
* *
— 47 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
