Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sanningsord i hjärtemark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8
Jag förstod hennes mening och sade ’.nej, tack!»
varpå jag rekvirerade en sopprätt.
Vi nykterhetsvänner höra icke onödigtvis uppmuntra
smörgåsbordet. Vi skola vara förståndiga ocli inse,
att det är galet att nästan äta sig mätt, innan den
egentliga måltiden börjar, och dessutom bjuder
smörgåsbordet i de flesta fall på en hop hårdsmälta saker,
som det är bäst alt icke belasta magen med. Och
framför allt skola vi ej på värdshusen vara med om att
betala brännvinet ät »aptit-suparenas.
Sedan flickan varit ute i köket och sagt till om
maten, kom hon till mitt bord med en servett och ett
dricksglas.
»Vad behagas del för slags öl? Vanligt eller
pilsner?»
»Tack, intet öl alls».
Och så vände jag fram vänstra rockslaget, där min
stolthet, det lilla vältaliga blå bandet, sitter.
»Ää», utbrast hon med en liten föraktfull knyck på
nacken. »Vi tycka inte om herrar, som inte ta sig ett
glas».
»Stackars liten», svarade jag. »Jag trodde, att ni
skulle lia sett så mycket fylla, att ni blivit led däråt. •
Sådana där förflugna ord kan man bittert få äta upp».
»Jag..», ocli hon visade en rad av bländvita tänder,
då hon skrattade sitt överlägsna, sorglösa skratt.
»Jo, ni kan bli en drinkares hustru*.
Jag blev stamkund där, och jag hade intet skäl att
beklaga mig över, att jag blev försummad, trots den
förklaring, som utgjorde hennes första ord till mig.
Nej, jag tyckte rent av, att hon var uppmärksammare
mot mig än mot andra, som för drickspengar ansågo
sig ha vissa rättigheter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
