Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En frestelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32
Och jag har riktigt svårt att övertyga henne om,
att det är allvar.
Hon pekar på en av de många inskriptionerna A
väggen:
Süssig der Wein,
Wie wohl thut dass
(vinet sött, hur gott det gör) och säger med ett
förtrollande skälmaktigt leende:
»Å, vad ni är dum!»
Jag kan förslå, all man faller, när Backus frestar
så. En härlig, blomstrande flicka i ljus klänning
med tindrande blå ögon och glänsande rödblont hår,
över vilken aftonsolen gjuter sitt veka guld, bjuder
ädelt, skummande vin, bjuder levnadslust, bjuder
rosig glömska av dagens smågnabb. Jag kan
förstå, säger jag, hur man kan falla, när Backus
kommer så där i adelsdräkt.
Men jag föll inte. Ty jag hade för många, många
år sedan givit mitt ord, ett trofast nordmannaord, åt
Plikten, som salt där hemma i svarta sorgekläder och
grät över alt tusen sinom tusen hängåvo sig åt det
avskyvärda massdrickandet av vinets vrångbild,
brännvinet, i alla dess olika färgblandningar — At
Plikten, som grät harmens och föraktets tårar över
de -.bildade», vilka voro så andligen tomma och råa,
att de kunde finna en fröjd i det simpla, smutsiga
ruset.
Allt detta sade jag henne, där vi sutto ensamma i
den gamla vinstugan medan skymningen började falla.
Iion såg på mig, som hade jag berättat henne en
osannolik, vidrig saga. »Jag har aldrig vetat, att
något dylikt kunde finnas — förlåt mig!» tycktes hon
vilja säga. Och hon gick bort med något fuktigt i
de vackra ögonen____
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
