Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I snöstorm på fjället
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
50
och det var högst ovisst, om jag kunde rädda mitt
eget liv.
Jag kastade av lasten i snön, vred av en fjällbjörk
och knöt min näsduk däri, såsom ett märke var jag
lagt lasten. Det var ju osäkert om denna ej skulle
vara översnöad innan stormen lagt sig, men det var
ju dock något. Och jag måste i främsta rummet tänka
på mig och hästen. Åt denne lämnade jag nu lösa
tömmar, att gå som han ville. Ty hästen hittar bättre
än någon människa och kan han inte taga sig fram,
då är allt hopp ute.
Efter en färd, vars fasor jag ej kan beskriva, kom
jag verkligen hem.
Så fort den värsta stormen lagt sig, for ett sällskap
av byns raskaste karlar ut för att söka mina
reskamrater. Vi funno dem alla tre. Två hade i ruset
velat styra hästarne efter sitt huvud, kommit på
avvägar och frusit ihjäl. Den tredje hade blivit så
berusad, att han ej kunnat komma av lasset. Hans
häst hade hittat vägen, fastän det gått sakta, och
honom mötte vi. Mannen hade förfrusit händer och
fötter, som måste sågas av, så att han vart en
krympling för hela sitt liv.
Han hade slutat sin hemska berättelse.
»Det var en kraftig nykterhetspredikan».
»Ja, det är säkert. Och det är klart, att hade jag
inte smakat brännvin förut, inte gjorde jag det efter
den dagen–– Så fort det vart godtemplare här, gick
jag in till dem».
»Vi äro således ordensbröder alla tre», sade jag.
»Jag vet det», svarade han, och hell er och alla
som bära ut nykterhetens sanningar till folket!»
Och solen sken, och sommarlärkor kvittrade över
våra huvuden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
