Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - När logen »Grälinge framtid» skulle besluta om tilläggslagar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
67
didater förelågo — icke hänga upp sig på något annat
än en bordlagd räkning, om vars riktighet icke kunde
finnas mer än en tanke, men tack vare »Grälinge
framtids» förmåga att göra även det omöjliga, blott
man fick bråka, slog klockan 11, innan räkningen
godkändes.
Maria, det odjuret, hade skaffat mig
blodkongestio-ner åt huvudet. »Titta på Dunderberg!» hade det
låtit var femte minut. Och där han satt och rullade
med de talgiga ögonen värre än Hamlet i Trosa,
vridande sig av otålighet och ilska över att hans
hjärtefråga ideligen sköts undan i kvällstimmens fjärran,
var ban också så kostlig att skåda, att jag skulle hu
förgåtts, om jag icke haft några breda ryggar att
huka mig bakom medan jag skrattade ut.
»Förslag om tilläggslagar för logen föreligger»,
förkunnade äntligen logelemplar. »Skall det____»
»Ja», kom det med stentorsslämma från
Dunderberg. Han hade suttit med ögonen fastnaglade på
loge-templar för att kunna svara precis som denne talat
ut, men i ivern kommit för tidigt.
»Ho, lie!» kom det från Maria. Hon hade icke
hunnit få näsduken för munnen i tid.
Dunderberg kastade en djupt indignerad blick nedåt
vårt hörn, dock utan att upptäcka, varifrån skrattet
kom.
Logetemplar framställde den avbrutna frågan om
stadgeförslaget skulle upplåsas.
Dunderbergs »ja!» åtföljdes av ett »Logetemplar!»
»Broder Smitberg har ordet!»
»I anseende till all liden är så långt framskriden
skulle jag vördsamt hemställa, om icke denna fråga
än en gång kunde bordläggas».
Hans illpariga rävfysionomi hade iklätt sig en
oskuldsfull, fåraktig skepelse av så oemotståndligt
komisk verkan, alt Maria sjönk ned med huvudet i
mitt knä under det hennes kropp formligen skakades
av skratt. Och hon fick ändå icke se Dunderberg!
Hans talgiga ögon bokstavligen hotade ätt smälta,
och i ilskan kom han sig icke för att begära ordet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
