Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Felet var en förtjänst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
83
skulle allt vara en — »tidningsskrivare» till måg, då
de drömt sig en förmögen handlande eller en
välbeställd tjänsteman.
Så gick en tid. Jag besökte ej mer Siris hem. Då
m na bekanta skämtsamt sade, att jag fått »respass»,
försäkrade jag, att jag icke ämnade förödmjuka mig,
varken för flickan eller hennes föräldrar, och alt de
gjort ett misstag, om de trott, att jag därvidlag haft
några beräkningar av egennyttig natur. Jag hade
svärmat för flickan, emedan hon behagat mig, icke
för något annat.
Emellertid hade jag icke för denna lilla molntapp
uppgivit hoppet om att se solen. Jag förstod nog,
att det kommit något smolk i mjölken, vilket jag ej
fruktade för att kunna bortföra. Vad jag djupast
tänkte eller kände, teg jag visligen med, under del
alt jag med gott mod såg tiden an.
En dag, då jag sammanträffade med henne på en
bjudning, visade hon sig dock ovanligt blid mot mig,
och jag bråkade förgäves min hjärna för alt
utfundera orsaken därtill. Min förvåning ökades, då hennes
föräldrar, efter att ha uttryckt sin undran över att
ej ha sett mig på så länge, bådo mig att ej glömma
av deras hem.
Jag gick ganska snart dit, och det dröjde ej förrän
det goda förhållandet mellan mig och Siri var återr
knutet. Och den gången räckte det också. Ja, en
vacker dag hade jag så fullkomligt glömt
alltsammans, att jag friade. Och jag fick ja!
Naturligtvis kunde jag ej längre avhålla mig från
att fråga efter orsaken till hennes under en lid visade
kylighet mot mig, liksom dess plötsliga upphörande.
»Jo, det skall jag berätta dig», sade hon. »Ser du,
mina föräldrars tal om, att du fäste mera avseende
på min förmögenhet än mig själv, inverkade allt på
mig —- jag kände dig ju icke då — och jag vet ej,
hur det gått, ifall du icke en gång i min närvaro
blivit grundligt förtalad—»
»Förtalad?» avbröt jag.
»Ja», fortsatte hon, »se icke så bestört ut för det.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
