Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Giv aldrig något förlorat!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
88
Giv aldrig något förlorat!
Elt genomträngande skri ljöd bland vindskuporna i
femvåningshuset i arbetarekvarteret.
Man skyndade till.
En av arbetarehustrurna låg avsvimmad med elt
sammankramat papper i handen. Genom lämplig
behandling fick man henne dock snart väckt till
medvetande.
»Axel, Axel! Var är Axel?» frågade hon med
skälvande stämma och stirrande blick.
Man fick av henne papperet, varå stod all läsa:
Min snälla, snälla hustru!
Nu skall du slippa att mera fälla några tårar
över mig. Den stora sorg, som jag nu bereder
åt dig, är den sista. Jag går nu och går dit,
varifrån ingen återvänder.
Jag har ju aldrig kunnat bära fattigdomen.
Under min första lärotid hos smeden drack
jag, att börja med av sällskapsbegär — vi visste
ju inte av att vi kunde samlas kring något
annat än bägaren. Vi hade ju ej blivit lärda alt
njuta av något högre, och man ville ej att vi
skulle veta av något bättre. Min principal var
ond på nykterheten, kyrkoherden predikade
emot den i kyrkan — alla, som kunde förstå
något mer än vi, voro emot den.
Emellertid vart jag godtemplare. Nu vari del
en ny ordning för oss. Vi fingo bättre mat, du
vart som föryngrad, jag vart friskare — allt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
