- Project Runeberg -  I blått band : värs och prosa /
107

(1923) [MARC] Author: J. L. Saxon
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - August Froman

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

107

rest, så att du kommit ifrån det dår suphålet Nu
kunde det bli folk av dig, och det bleve det nog också.
Jag tog hans löfte att skaffa oss din adress, och med
delta gick jag hem till din mor».

»Stackare, vad hon skulle bli ledsen».

»Nej, jag kan knappt säga det. Hon anförde just
ordspråket ’bränt barn skyr elden’. Det var för
henne ögonskenligt, att du insett dig vara i fara och
di-agit dig tillbaka med en viktig lärdom för livet!»

»Hon sökte då upp ursäkter för mig!»

»Jag tycker inte det! Tvärtom, hon resonerade ju
förutseende och förståndigt. Och du skall tro, att det
vart något till glädje, då vi ett par månader därefter
fingo ett brev från Kvarnström med de mest
angenäma underrättelser om dig».

»Men hur i all världen kunde Kvarnström få reda
på mig?»

»Hur ban fick det, vet jag inte, men ban hade för
några år sedan i Stockholm arbetat kamrat med din
mästare. Genom att brevväxla med denne fingo vi
reda på allt om dig, och aldrig har du varit bättre
utspionerad än då. Om du visste vad det gladde din
mor, att du hade hennes porträtt på väggen över
dragkistan!»

»Skrev Svanström am allt det där?»

»Nej, vi fingo av honom låna de brev, som din
mästare skrivit till honom. Jag hälsade på Kvarnström
varje lördag, och det är inte gott att säga, vilken av

oss, som var mest intresserad av dessa besök____

Säkert är emellertid, att han — friat till mig».

De måste le, bägge två.

»Ja, han var nykter — han hade blivit godtemp
lare — och skötsam–– För övrigt — för att
återgå till vårl ämne — så hade ju gumman brev från
dig, fastän det inte stod mycket i dein».

»Inte om dig åtminstone».

»Å, jo, jag läste nog i dem också om mig —
mellan raderna».

»Trodde du då inte, att jag upphört att tänka på
dig?»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 19:50:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/iblband/0111.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free