- Project Runeberg -  I blått band : värs och prosa /
114

(1923) [MARC] Author: J. L. Saxon
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - August Froman

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

114

Nu blygdes han för sina föregåenden.

Anna såg och såg ideligen på honom, liksom trodde
hon icke sina ögon.

Fröman gick strax till sängs. Anna såg åt hordel,
där vid den rykande fotogénlampans matta sken
syntes några kalla potatisar, en brödkaka och en sillbit.

s Jag har varit ute och druckit kaffe, så jag vill inte
ha något mat», sade han.

Och så växlades icke ett ord mer mellan makarne.
Folkets barn ha icke många ord för sina tankar och
känslor.

iU *

*



På morgonen gick Florman tidigt ut och tog äldsta
flickan med sig.

Och så köpte han gardiner och en bordduk och två
stearinljus och lutad fisk och risgryn, och flickan fick
pengar till ved.

Och så gick han till klädeshandlaren och talade om,
att han ljög i går. Men nu skulle det bli annat av.
Och så fick han löfte om pengar i förskott, när han
strax på middagen slöt arbetet för dagen.

Då gick han till assistansen och löste ut sin
helgdagsrock och hustruns klänning, den där präktiga,
röda ylleklädningen. Och pengarna räckte ändå till
litet nytt åt de två flickorna. De fingo i främsta
rummet. Pojken var ju så liten än, att ban inte kunde
glädja sig åt något sådant.

När han kom hem, var det nyskurat och gardiner
uppsatta, och de två ljusen funnos på bordet, fast de
icke voro tända. Mitt framför den sprakande brasan
satt Anna.

Det glimmade i hennes ögon. Var det bara av
glansen från elden?

Han strök henne över håret. Men det var som
halvt ofrivilligt, som om han icke ville låta förstå, att
det var en smekning. Det var så länge, länge sedan
han gav henne någon sådan.

Men hon reste sig, slog armarne om halsen på ho-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 19:50:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/iblband/0118.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free