Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - August Froman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
116
Det hela var ju för honom en gammal historia om
ett räddat människobarn, en historia, som upprepas
varje dag, men ändock alltid är lika solig och ljus
och ny!
VI.
När August Fröman bröt
Det knackade på ingenjör Edbergs dörr.
Han öppnade.
Det var Anna.
»Goda överstetemplarn .. .>
Så föll hon i gråt, häftig gråt.
»Hur i all världen år det fatt?» utbrast han ängsligt.
»Fröman har väl inte bru ...»
Hennes tunga suck var svar nog.
»Men när och var? Tala om...»
»Ack det var sexa i går kväll hos klädeshandlaren,
och då... August har inte varit hemma i natt».
»Är han på verkstaden i dag?»
»Ne-eji.
»Jag blir ledig om en stund. Då skall jag ta reda
på honom. Och var inte ledsen — det blir nog bra!»
Och så tryckte han så vänligt hennes hand och såg
så gott på henne.
Och när hon gick ut, knäppte hon händerna och sade
tyst: »Gud välsigne honom!»
Men portvakterskan, som satt med sin hund 1 knäet
och tittade ut genom glasrutan, muttrade ilsket: »Det
är då värsten, vad pack har börjat ränna i trapporna
se’n han kom hit!»
Förgäves sprang Edberg å polisvaktkontoren och
efterhörde Fröman.
Han stod ej att finna.
Då rann honom plötsligt i hågen: »Om jag skulle
söka honom å hans förra älsklingstillhåll, krogenl»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
