Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - August Froman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
119
Alla syntes försänkta i djup sömn.
Han satte sig vid sängen och strök sakta med
handen över hustruns hår. Syrenerna på dragkistan
färgade visst hennes kinder. Hon såg riktigt ung och
vacker ut, där hon låg, fast hon hade fått gå igenom
så mycket. Tänk om hon legat där död, då han
kommit hem!... Hon hade nog gråtit!... Att han hade
kunnat... Aldrig mer!...
Han lutade sin kind mot hennes. Nil kunde hon ej
l^etvinga sig längre. Hon kastade sig om hans hals
och kysste honom upprepade gånger.
Slutord.
Den, som nedskriver dessa rader, har icke känt
August Fröman annat än som den duglige,
exempla-riske arbetaren, den trofaste kamraten, den
framstående och intresserade ordföranden i sin
godtemplar-loge.
Vi sutto just en vårafton i den lilla trädgården till
det hus, vari August bodde, då Anna berättade sin
historia. Anna — som åter blivit riktigt ungdomligt
vacker — Edberg och Kvarnström fyllde i här och där,
då Augusts minne svek.
»Ja», sade August i del han höjde sin kaffekopp,
»leve varje ädelt strävande, som avser att befria
mänskligheten ur andlig och kroppslig träldom, och
leve en var, som gjort dessa strävanden till sina!»
Och Augusts och Kvarnströms barn stämde in i
sången, som fulltonigt dallrade ut i våraftonens stilla
luft:
»Verka, ty natten kommer ...»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
