- Project Runeberg -  I blått band : värs och prosa /
135

(1923) [MARC] Author: J. L. Saxon
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Eftersommar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

135

sonen ville bygga upp sig genom kärleken till en
präktig flicka, då sade fadern nej.

Det blev häftiga scener. Konstantin skickades
huvudstupa till lantbruksinstitutet utan att han ens fick
taga avsked av Elin.

Han skrev brev på brev till henne, men något svar
anlände aldrig.

Fadern underrättade honom vid något tillfälle i
förbigående, att »flickan insett det dåraktiga i sina
förhoppningar och rest sin väg för att slippa bli en visa
för hela orten». Han uttryckte vidare den
förvissningen, att Konstantin snart för ett värdigt föremål
skulle ha glömt sitt »pojksvärmeri».

Konstantin förstod, att fadern, med den makt han
ägde över skogvaktaren, tvungit Elin att resa. Han
fick aldrig veta vart. Det sades till Amerika.

Han sökte efter henne — förgäves.

Det dröjde ej länge förr än han var
lantbruksinstitutets förnämste »festhudik».

Efter ett par år dog fadern. Konstantin,
levnadstrött och slapp, oaktat han blott var en pojke, slog sig
ned å egendomen, vars skötsel han helt och hållet
överlämnade åt sin fars duglige och samvetsgranne
inspektor.

Konstantin hade blivit liksom folkskygg. Aldrig
såg han någon hos sig. Han drack fortfarande
mycket, men för sig själv. Han hade blivit en »skåpsupare».

Ären hade gått. Den trettioårige mannen hade
slutligen måste skickas till det ställe, varifrån han nu
kom.

Till kroppen var han väl något så när frisk, men
själen! Han insåg nu — vad han tusen gånger förut
insett, ehuru aldrig så klart som nu — huru tomt och
glädjelöst hans liv var och varit. Han visste ej, om
han hade kraft att bli, vad han knappt någonsin varit:
människa. Och om han hade denna kraft — vad
tjänade det till att bruka den?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 19:50:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/iblband/0139.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free