Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bruten viljekraft
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
148
Bruten viljekraft.
Under ett besök i Stockholm vandrade jag en
afton bland Djurgårdens granar och furor, björkar
och ekar. Jag kände mig slutligen trött, men i
stället för att uppleta något av de viloställen
platsen i form av schweizerier erbjuder, slog jag mig
ned å en soffa vid en gångstig mitt i skogen.
Plötsligt fick jag höra en röst säga:
5Ja, varför icke så gott det! Karin har övergett
mig och här går allting mig så avigt i händer, att
jag förr eller senare stryker med–– varför då
icke göra slut på eländet med detsamma? — Karin,
Karin, alt du bedrog mig, trots att du så trohjärtat
såg in i mina ögon och sade, att varken August
eller din far skulle kunna förmå dig" att bryta ditt
löfte till mig–– Det usla brännvinet, som jag ej
kan låta bli____ Min gamla mor är det väl synd att
gå ifrån så här, men jag kan icke annat––»
Nu hörde jag något, som liknande uppspännandet
av hanen på ett skjutvapen. Jag skyndade fram.
En ung man, iklädd uniform, satt på marken,
hållande en revolver för pannan och fingret på
trycket.
Ett ögonblicks verk var det att rycka
mordvapnet ifrån honom och sålunda hindra honom från
att fullfölja sitt förtvivlade beslut.
»Olycklige, vad ämnar ni göra?» frågade jag.
»Jag tänkte göra ett slut på min eländiga tillvaro»,
svarade han kort.
»Varför det då?»
»Emedan jag ingenting har att leva för».
»Ingenting alls?» sade jag och såg en smula
tvivlande ut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
