- Project Runeberg -  I blått band : värs och prosa /
153

(1923) [MARC] Author: J. L. Saxon
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bruten viljekraft

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

153

j

>Det var en skral utväg, min käre Storm»,
återtog jag. »En bättre kan jag bestämt råda eder att ta».

»Och det vore....»

»Att bli en ordentlig karl igen, och glömma den
där flickan. Sannerligen hon, efter vad ni sagt mig
om henne, förtjänar att en karl skjuter sig för hennes
skull. Då ej hon, sitt löfte trogen, kunde vänta de
åren ut, var ej heller hennes kärlek så stark att den
skulle lia gjort äktenskapet lyckligt — och då är det
bäst att det är, som det är. Det är många
frestelser inom gardistlivet, jag vet det mer än väl, och
jag själv har bondens instinktiva avsky därför. Tag
avsked ur militärtjänsten så fort som åren äro slut,
tag arbete i ert yrke och bli en ordentlig karl, min
kära Storm».

Han såg upp på mig med nyvaknat hopp i blicken.

»När äro åren slut?»

»1 höst».

»Nå, då skall Storm redan i afton följa med mig
till en lokal, där sådant folk samlats, som gjort till
sin uppgift att upprätta de fallne och att stödja de
svaga, där skall Storm avge ett högtidligt löfte om
att aldrig mer smaka den förbannelsens dryck, som
bragt Storm och så många andra i elände.
Kamrater och befäl tycka ej om nyktert folk, det vet jag,
men deras ovilja kan Storm nog bära ett par
månader, om Storm tänker på den glädje, som gumman
mor erfar när hon får höra vad som skett. Storm
följer alltså med?»

»Ja, må göra!»

»Där kan det ju också hända, alt Storm får göra
bekantskap med någon annan flicka, vars kärlek ej..

»Tala ej om kvinnor, unga åtminstone», avbröt han,
»ty de äro falska. Men för min mors skull skall
jag leva. Henne skall jag, om jag kan, belöna för
de omsorger hon haft om mig. Tack, herre, vem ni
än vara må, för det ni hindrat mig från att begå
ett självmord, och för det att ni visat mig vägen till
något bättre. Vill ni någon gång höra efter, så var

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 19:50:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/iblband/0157.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free