- Project Runeberg -  Mörker och ljus /
12

(1891) [MARC] [MARC] Author: Inez Wigert
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ur boet ned i sin rymliga ficka. Det var ett bo, som
kunde duga det, och så bar det af ned igen.

»Hvad ska vi göra med dem?»

»Leka, förstås.»

»Hvad ska vi då leka?»

»Begrafning, du, det skall bli roligt.»

»Men de ä ju inte döda.»

»Så dum du är; spring efter knifven bara.»

Anders sprang in i ladugården och återkom snart
med en slidknif, en liten tingest, nästan en leksak, och
tack vare den lyckades de förträffligt att göra förberedelserna
till den allra näpnaste miniaturbegrafning; det
felades ingenting, de hade till och med musik, Anders
spelade dragharmonika och Lars flöjt, det var ju nästan
lika grant som när klockarn spelade orgel, och hvad
kunde de mer begära?

*



Fyra år har förgått, sedan lille Johannes’ graf,bäddades,
allt är sig likt på Venerns norra strand. Annu
lemna de små bäckarna sin tribut åt Venern, ännu sträfva
jordbrukarne förgäfves att göra sin lilla fäderneärfda gård
inbringande, ännu hägra »Kullen» och deras ljusa förhoppningar
i fjärran; en enda märkvärdig förändring har
timat där: den rike hemmansegaren Larssons gård har
styckats. Gubben själf dog för två år sedan, och då befanns
det, att »rike Larsson» alldeles ej var rik. Först
måste enkan sälja halfva gården, och sedan fick det öfriga
också gå under klubban, och af hennes förra ståt återstår
henne blott en liten undantagsstuga, där hon får bo till
sin död. Sönerna äro stora och starka, men det oaktadt
vill ingen af grannarne taga dem i tjenst, för öfrigt är
det svårt att säga, huru de egentligen se ut, ty de se aldrig
någon människa rakt i ansiktet.

Och mor Anna, hennes ansikte är mera tärdt och
fåradt än någonsin, men ett leende upplyser dragen.
Hon har åter fått ett mål att lefva för i lifvet, hon har
återfått sin lille Johannes, fastän i förminskad upplaga.

illustration placeholder

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 19:50:46 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ibmorkljus/0014.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free