Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
213
inom ett åktenskap, dår intet annat fattas ån — det
djupt personliga, erotiska lifsinnehållet, hvilket antin-
gen aldrig funnits eller också sinat bort. Den per-
sonligt utvecklade kvinnan åter kånner sig förnedrad
i ett sådant åktenskap och Igsen ser deri hennes öfver-
lågsenhet.
Han har aldrig i något drama, dår förhållandet
mellan en man och en kvinna kommit i förgrunden,
gjort detta förhållande på ett stort sått lyckligt. Man-
nen har alltid visat sig otillråeklig. Det har varit
kvinnan, hvilken velat helt, ålskat helt, syndat helt.
Hon år det, som brutit sig ur buren eller arken eller
dockskåpet. Och hon skall, menar Irsen, utanför
stångslen finna sin våg, ledd af en såkrare instinkt ån
mannen. Hon ger sig plötsligt, återtager sig plötsligt
och återfinner plötsligt sin egen våg, ifall hon låmnat
den. Hon behöfver mindre ån mannen underordna
sig samhållsmoralen, ty hennes större förmåga af hel
hångifvenhet ger åt henne en ådlare instinkt och
dårmed råtten till en större etisk valfrihet.
Alla veta att för Isen intet annat sedligt evan-
gelium finnes ån personlighetens sjålfhåfdelse, och ingen
annan sedlig lag ån personlighetens hångifvenhet åt sitt
ideal. För honom, som för Nietzsche, år »öfvermenni-
skans« afgörande prof förmågan att stå ensam; att, i
hvarje sårskildt fall, kunna tråffa sitt eget val, att,
handlande, nyskrifva sin egen lag, vålja sin egen upp-
offring, löpa sin egen fara, vinna sin egen frihet, våga
o
sin egen undergång, vålja sin egen salighet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
