Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HENRIK IBSEN.
år jag i stort ser på den skandinaviska litteraturen,
N på Sveriges, Danmarks och Norges folk i deras
sång och saga, så år det fråmst differensen i deras poesi
som slår mig, differensen, icke i vårdet, utan i arten.
I den lyriska sångens fågring, i dess mångskif-
tande rikedom och djup står den svenska skaldekon-
sten oupphunnen. Sveriges poesi har att uppvisa
perlor i alla lyrikens arter, från visan till psalmen,
dityramben, odet och den nu odlade reflexionslyriken,
hvilka i alla tider skola skimra i oförvansklig glans.
Denna folkandans lyrism går så långt, att åfven då
deras skalder klåda sina dikter i form af drama eller
epos, det dock år det lyriska elementet som, trots
form och åmne, blir det bårande. Lyriken år det
som tjusar oss i Fritjofs saga, i Lipners oratorier och
STAGNELI episka dikter.
Att draga de stora konturerna af Danmarks poesi
år icke så lått. Danmark har mest af alla skandina-
viska lånder förlorat sitt nordiska sårmirke, utsatt som
det varit för det andliga trycket från en stor, befryndad
stam i Tyskland. Medan Sverige och Norge i skydd
af sina fjållar, sina haf och elfvar vuxit sitt eget lif, i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
