Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
222
relativ ensamhet, oberörda eller sentberörda af tidens
strömningar, har Danmark, öppet för hvarje vindkast,
kånsligt för hvarje föråndring, lått tagit intryck. Och
dock, om jag gör ett undantag för tvånne stormin i
lyrikens konst, så skönjes en viss enhetlighet åfven i
den danska poesin.
Den form hvari Danmarks genius slår de stora
slagen år den episka. Redan i Ewarps sångspel
Balders død kommer detta episka drag fram, och i
OEHLENSCHLÄGERS dramer år det novellen, beråttelsen
ur nordens historia som griper oss. Det som bår
dem öfver tiderna år icke deras starka dramatiska lif,
utan det med kårlek och vårme beråttade, hvari åhöra-
ren ser bild efter bild af fornnordiskt lif, af nordens
historia draga förbi. I ån högre grad år detta fallet
i Havucns och Hosrrurs komedier, i HerBeres våde-
viller; åfven sedan skickligare gjorda dramer fallit i
glömska, bevarar novellen, det inspirerade episka ele-
mentet dessa den danska poesins perlor åt en efter-
Årld. Beriåttare, tolkare, kritiker, se dår hvad dan-
sken år. Ingen kan som han lågga ut en bagatell-
anekdot, ingen kan som ANDERSEN beråtta en saga
med sagans eget tonfall i rösten. BricHer, den jut-
låndska novellisten, har tagit sina landsmån på kor-
net; ån i dag låser vår ungdom med rörelse INGE-
’MANNS romaner; och hvad Danmarks fint bildade kri-
tiker med sina skarpt skurna pennor skrifva ned, går
öfver nordens trenne riken och låses, ofta nog med
protest, men alltid med det största intresse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
