Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1. Fredagen den 4 januari 1889 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Manuskript, som ej antages till införande, återsändes, så vida porto bl- i r-\ i i hl Annonser mottagas endast mot kontant liqvid I förskott af 26 öre pr
bifogas. Inga ofrankerade försändelser lösas. I L-J LJ IN spalt, petitrad (=* 10 stafvelser). Ingen annons införes under I krona.
ena hörnet ett uppslaget piano, melodiska ackorder
och en silfverklar härrlig stämma, som sjöng om
hur »Björken berättar hvad som kan hända ■i
månskentzl» — af allt detta möttes de något försenade
gäster, hvilka samtidigt med mig inträdde i den redan
till trängsel fyllda salen.
Och på Sylyias älskliga visa följde ännu ett par,
och sångens genius, representerad af fru Dina
Edling lemnade plats för »Porträtterna» af Anna
Maria Lenngren. Det omtalade draperiet föll, och de
sju trogna afbilderna af den giktbrutna grefvinnan
och hennes förfäder, obarmhertig^ men lyckligt
kar-rikerade af en af klubbens medleramar, blefvo
synliga. Och der nedanför sutto lifslefvande både den
»grefliga enkan» och dennas kainmarsnärta samt
illustrerade och utförde på ett synnerligen skämtsamt
sätt den ifrågavarande satiren.
Efter en stunds konversation på egen hand
beredde man sig ånyo på att få höra något, hvarpå
Fröken J. Zetterberg på ett anslående sätt föredrog
»Psyche» af Viktor Rydberg och »Elfvaäringen» af
C. D. af Wirsén. Och härmed var man fullt inne
i stämningen. Kl. började närma sig half 10, supén
var serverad, och sällskapet begaf sig tillbaka in i
våningen.
Här möttes man emellertid af en högst
skrattlockande anblick. Icke just ovan vid
nödvändigheten af små förhoppningar, hade aftonens styrelse icke
på förhand vågat garautera något alltför stort antal
bordsgäster, hvarför värdinnan (Klubben har
öfverlemnat serveringen åt den nära klubblokalen
belägna restauranten »Concordia») far.n sig litet
öfver-rumplad. Antalet qvarstadnande gä>ter närmade sig
nemligen omkring ett hundratal och utgjorde således
nästan dubbelt emot hvad man var van att antaga
troligt. Den löjeväckande förvirring, som häraf
uppstod, kan också med skäl nämnas såsom aftonens
»glansnummer». Man såg snålt på sina »bättre
lottade grannar», man delade med sig af skämt och
skrattlust, och man lyckönskade »Qvinnoklubben»,
som gått så hastigt framåt i sin utveckling.
Värdinnans bryderi, — hvarur hon dock redde sig med
heder — väckte mången af de närvarandes tankar
på tillfällen, då en och annan af oss sjelf befunnit
sig i »samma svåra dilemma», och då Kajsa Vargs
»man tager om man så hafva kan» ingalunda verkat
tröstande. Historier och anekdoter, lustiga infall,
»oärlig konkurrens» m. m. dylikt, gjorde sig gällande;
och när sedermera efter reträtten till stora salen
ordföranden, Fröken Hübner, höjde sitt glas för
Qvinnoklubbens bestånd, blef jublet fulltonigt. Denna
rikt besökta julfest hade stärkt förhoppningarne.
.Några tal höllos för styrelsen. En af
medlemmarne, fru Westermark, berättade en lustig sägen
från norska gränsen, hvarefter en vals spelades upp,
och man svängde om litet i all enkelhet.
Hela julfesten hade en prägel af familjär
hemtrefnad, som man högst sällan finner, då man någon
gång söker roa sig utom sin egen trängre familjekrets.
Af årsredogörelsen framgår, att de ordinarie
allmänna sammanträdena under årets lopp
utgjort 29: 1 årsmöte, 1 julfest, 12 föredrag
eller uppläsningar och 15 diskussioner.
Föredrag hafva hållits af frk E. Key, frk H.
Strandberg, fru Flodin och frk Whitlock m. fl.
Frk Zetterberg har flere gånger framsagt poem
och fru Westermark berättat landsmålshistorier.
Diskussionsämnena hafva varit följande:
»Kan något göras för att reformera sällskapslifvet?»
»Yrkesskicklighet bland qvinnor» (2 ggr). »Hvad
vi behöfva», en uppsats af E. Key (2 ggr). »Ett
samlif» af Jonas Lie. »Äger en författare rätt att i
sina arbeten skildra personer från sin umgängeskrets?»
»Ar kunskap liktydig med bildning?» »Fredrika
Bremer Förbundets sjukkassa.» »Den realistiska
literaturens inflytande på familjelifvet.» »Filantropi»
(2 ggr). Ȁr det till gagn eller skada, att den gifta
qvinnan arbetar utom hemmet?» »Sjelfständighet och
efiektsökeri?» »Samuppfostran.»
Diskussionerna hafva inledts af fruarne Palme,
Sachs, Branting, Heyman, Frölander, fröknarne
Whitlock, Hübner, Adelborg, Grundahl, Almén
och Lewysohn.
Under det nu ingångna året anordnas 2 ggr.
i månaden — 2:dra och 4:de lördagen — ett
ordinarie samqväm.
Det nästkommande eger alltså rum lördagen
den 12 jan.
Clara Smitt.
Gastronomiska kåserier,
i.
om denna tidning läses i många hera,
der man förstår att sätta värde på
Guds gåfvor, så har jag åtagit mig att då
och då kåsera litet om matlagning. Må
hända fianer äfven den erfarnaste och
skickligaste matmor i dessa kåserier något nytt
som intresserar henne. Jag skall genast
anställa ett prof genom att i dag komponera en
så enkel middagsmatsedel som ärtpuré, gädda,
höns och äppeltårta. Det finnes ingen
matmor i Sverige, som icke har serverat på sitt
bord och ätit af dessa rätter. Men om ni
följer till punkt och pricka utan de ringaste
afvikelser mitt tillagningssätt, så skall ni i
dessa fyra så vanliga rätter finna någonting,
som ni icke kan få beskrifningen på i en
kokbok, och som dock kommer att smaka er,
som jag hoppas, förträffligt.
De flesta menniskor, i synnerhet män,
finna, då de äro i normalt tillstånd, en
njutning i att äta sund och välsmaklig mat, och
om de ville vara riktigt uppriktiga, så skulle
de säga, att det är vid bordets samqväm, som
de vanligen tillbringa sina gladaste stunder,
utan att derför lefva hvarken i sus eller dus.
En och annan säger kanske, att det gör
alldeles det samma, hvad han äter, men alla
intelligenta damer — och hvilken dam är
icke intelligent i vår så upplysta tid? —
veta, att det icke gör honom det samma,
utan att födoämnenas tillredning och
omvexling utöfva stort inflytande på helsan och
lynnet. En fru vill derför gerna ge sin
herre och man god mat, men om hon icke
fått lära sig matlagning, så öfverlemnas de
på nåd och onåd åt kokerskan. Har hon ej
heller varit i skola hos någon verklig
matmor, så tages kokboken till hjelp. Men all
kokboksmat är icke god. Jag vill derföre i
denna tidning då ocli då gifva damerna några
råd i att komponera enkla och äfven mera
anspråksfulla matsedlar samt angifva huru en
viss rätt skall tillagas för att komma riktigt
till heders. Vi sysselsätta oss endast med
sådana rätter, hvartill vårt eget land lemnar
rikliga råämnen.
Utaf de materialier, som naturen gifvit oss
för bordets njutningar, är hönsslägtet bland
de mest användbara, emedan det genom sitt
kötts såvål läckerhet som lättsmälthet
erbjuder en föda, som är både angenäm för
gommen och nyttig för helsan, om den är af
friska djur. Men har ni märkt, då ett
ny-stekt höns styckas, hur ofta man känner en
obehaglig lukt? Jag har utforskat orsaken
till den och kommit till följande resultat.
Om ni går på torget i en stad och betraktar
de plockade höns, som der försäljas, så finner
ni, att dessa höns icke ha samma färg.
Somliga ha ett mjellhvitt, friskt och aptitligt
utseende, andra ha gulaktig hudfärg eller
blå-gråaktig, och det är dessa höns, som äro
behäftade med den motbjudande lukten, då de
stekas. Vid närmare granskning af ett sådant
stekt höns finner man att skrofvet har
mörkgrå färg och är genomsprängdt af
koagule-lerade blodstrimmor, hvilka ha sin utgång
från ena låret, på hvilket är ett sår. Djuret
är angripet af benrötsjukdom. Hönsen med
ett mjellhvitt utseende ha frisk och angenäm
lukt och ett elfenbensblankt skrof. De med
gulaktig hudfärg bilda ett mellantillstånd.
Benrötsjukdomen uppstår derigenom, att
djuren uppfödas och forslas i trånga burar, som
icke hållas rena. Jag har påpekat detta, så
att åtgärder måtte vidtagas som kunna gagna
allmänheten såväl i hygienens som i smakens
intresse.
Nu till matsedeln för dagen:
Ärtpuré,
Gädda,
Höns,
Äppeltårta.
Ärtpuré. Färska spritärter kokas i vatten
och passeras till puré. Spädes sedan med
svag buljong. Afredes med en äggula och
några skedblad grädde. Kryddas med salt
och peppar. Serveras med små stekta
brödbitar.
Gädda. Goda sellerirötter skäras i
tärningar och kokas i smör och vatten, till dess
de bli möra. Gäddan rensas väl, skäres i
stycken och kokas i en särskild kastrull med
smör, vatten och litet god sherry. Kryddas
med salt och peppar. Då gäddan är färdig,
hälles selleridekokten öfver den och hålles
varm tills den serveras.
Höns. Råa höns sönderstyckas som till
frikassé och kokas i en kastrull med litet
smör, spädes der efter med tunn buljong,
kryddas med salt, litet cayennepeppar, några
mindre lökar och ett par skedblad god sherry;
med slutet lock fortsattes kokningen på
sakta eld. Särskildt kokas gröna ärter eller
annan grönsak, som finnes tillgänglig. När
hönsragouen är färdig, lägges den på ett
varmt fat och garneras med grönrätten. Vill
man ytterligare förstora denna välsmakande
rätt, så göres ett garnityr af små bräckta
skinkskifvor, som förträffligt harmoniera med
hönset.
Äppeltårta. Rif hamburgerskorpor och
stek dem i smör. Smörj en form med kallt
smör, lägg en del af de rifna skorporna i
botten, så ett hvarf äppelskifvor, ett lager
strösocker och så skorpor, äppelskifvor och
socker om igen ända till dess formen är fyld,
hvarqå den insättes i vattenbad i ugnen.
Svag värme under 2 timmars tid. När den
stått i ugnen en timma, så häll i formen
litet gammalt hvitt franskt vin. Så kokas
den åter en timme vid svag värme. Då den
slås upp, öfverspänn den med maräng.
Allt detta är ju mycket enkelt att utföra,
men bjud er herre och man en dag på denna
middag, och ni skall få se, att ban kommer
i sitt allra bästa humör, innan han slutat den.
En gourmet.
Teater och musik.
Kungl, operan. Det nyaste gamla, som
återupptagits å operascenen, är, om man frånräknar det fö r
hvaije julhelg obligatoriska folkskådespelet
»Verm-ländingarna», Aubers populära opera »Den stumma
från Portici». Eeprisen har flera gånger gått öfver
scenen och alltid för fullt hus, hvadan detta grepp
torde få betraktas som synnerligen lyckligt. Härtill
bidrager ock utan tvifvel i ej obetydlig mon den
unge debutanten i Masaniello3 roll, hr Hagman,
hvars malmrika och välklingande tenorbaryton redan
hunnit förvärfva honom många vänner och beundrare.
Hr Hagmans debut kan ock betraktas såsom
synnerligen lyckad. Visserligen behöfver rösten än
ytterligare ej obetydligt skolas, för att den vackra
stämman skall kunna komma till full rätt, och spelet
mera vårdas samt framför allt bringas till
öfverensstämmelse med musikens innehåll; men debuten
måste i alla händelser räknas till de mera
förhopp-ningsgifvande, som på sista tiden förekommit
härstädes.
Operan fick för öfrigt ett i alla afseenden utmärkt
framförande under hofkapellmästaren Nordquists
ledning.
Nästa symfonikonsert gifves lördagen den 12 dennes
12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
