Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2. Fredagen den 11 januari 1889 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Med Iduns expeditlon är förenad Iduns uträttnlngsbyrå, hvilken gratis I r-v I I |y I tiil billigaste pris och på bästa sätt utför aiia möjliga uppdrag till tjenst
verkställer alla uppköp åt Iduns abonnenter i landsorten samt för öfrigt | L-J LJ IN för iduns ärade läsarinnor.
ständigheten att det var i lag förbjudet för
så nära slägtingar att gifta sig med
hvarandra hade aldrig bekymrat dem. — Axel
var ju endast hennes styfmorbror och
undantag från denna lag hade visst aldrig varit
sällsynta.
Men till deras oerhörda förvåning blef
deras ansökan afslagen.
På ett par assembléer under vintern hade
Fine sjungit och väckt uppseende, en
inflytelserik musikvän, som en gång presenterat
henne för kronprinsessan Josephine, åtog sig
nu hennes sak, kronprinsessan framförde
frågan inför Karl Johan, men hans majestät,
som var omusikalisk, var på dåligt lynne
och svarade kort, att han ej kunde bryta
lagens helgd. Sjelf tog Fine mod till sig
och gick upp till excellensen af W***, men
fick af honom ett svar, som hon aldrig förlät
honom. »Ärendet har varit före, jag kan
inte ännu en gång upptaga hans majestäts
dyrbara tid för en så obetydlig sak. För
öfrigt — mister du en, stå dig tusende åter,
min söta.» (Han tog henne under hakan,
men hon bara såg på honom, vände sig om
och gick med en känsla af att nu var allt,
allt förloradt.
Hennes föräldrar delade denna tanke.
Fadern, som var en framstående tillfällighetspoet,
präntade sirligt några verser till
kronprinsessan och lät framlemna dem till henne som
en gärd af tacksamhet för hvad hon velat
göra för hans dotter. Modern skref till Fine
och förmanade henne till tålamod under
pröf-ningarna, hvilka alltid leda till vårt bästa.
Båda föräldrarne bådo henne komma hem
till dem.
Men Axels mor dolde ej, hur nöjd hon
var. Nu hade Axel att välja. Det stod
honom fritt att låta viga sig utomlands, det
hade flera än han gjort, men då måste han
taga afsked ur tjensten och bryta sig en ny
bana i främmande land. Men det vågade
han ej, hvad skulle han lefva på, om han
lemnade sin tjenst? Fine kunde ej afhålla
sig att tänka, att den tyske fiolinisten, som
friat till henne, ej skulle begärt bättre än
att med henne som sin hustru fri och
obunden få resa från land till land. Men Axel
var hvarken fri eller obunden, och af honom
kunde hon ej fordra, att han skulle offra sin
framtid och sitt fosterland för hennes skull.
Skiljas från henne ville han ej, fast hon satte
det i fråga. Det blef henne olidligt att lefva
i hans moders hus, och pinsamt var det att
numera visa sig i societeten och i de
musikaliska kretsarna, der hon nått ett slags
ryktbarhet såsom den alltid förlofvade men
aldrig gifta mamsellen från vestkusten.–
Hennes föräldrar bodde qvar i Göteborg,
och nu hade hon varit hos dem ett år, då
Axel också- reste dit i ett tjensteärende och
följd af sin moder. De bytte häst vid en af
de sista gästgifvargårdarna. Då kom
gäst-gifvarmor fram och berättade, att en häftig
sjukdom grasserade i staden. Det måtte vara
farligt, eftersom folk reste bort derifrån i
massor.
»Mor», säger då Axel till sin moder, när
de åkte landsvägen fram. »Du har inte va-
rit någon god mor mot Fine. Men du skall
lofva mig en sak, — att när jag dör, så
skall jag få hvila bredvid henne i jorden.»
Modren såg på honom med sin kalla, hvassa
blick. Hon var ond och häpen öfver hans
oerhörda dristighet att tilltala henne på detta
sätt. Men vid hans sista ord veknade hon.
»Hvad är det för fantasier?» frågade hon
med dold rörelse och tillade, att när Axel
dör, då har hon legat länge i sin graf och
kan inte uppfylla hans önskan.
»Jaja, men om mor lefver.»
Sedan talade han inte mera om den saken.
Och de åkte in i Göteborg, der koleran
brutit ut. Nyheten derom hade ej hunnit
till Stockholm, då de reste derifrån.
Fine hade fallit af och var inte rask. Han
gick ytterst nervös och orolig omkring i
hemmet, uträttade sina sysslor men så
besynnerligt frånvarande och stillsamt, utan att tala
med någon. Hvar och en familj lefde nu
isolerad, de förskräckligaste rykten om
farsoten hade börjat sprida sig, och man läste
in sig, rädd för smittan och rädd för
hvarandra.
Men Fine sitter vid fönstret och ser ut.
Hvar är han? Hvarför kommer han inte?
Men söker förströ henne, men hvarken vill
hon spela eller sjunga, utan hon går som i
sömnen, genomskinligt blek, med de stora
stirrande ögonen riktade ut — ut, om hon
ej skall få se honom på gatan.
(Ports.)
Våra barn.
När böro barnet lära sig läsa och
skrifva? Återigen har jag blifvit
anmodad att undervisa ett barn ej fvlda
6 år.
Hvad är att göra? Stöta mig med
föräldrarne kan jag ej, ty
undervisningen är min utkomstkälla; men då jag
vet att barnet i en framtid kommer
att lida derutaf, tager äfven jag mig
friheten att gifva ett litet råd om
barnens uppfostran.
I den största välmening tvingas
barnet, knappast fylda 5 år, att lära sig
läsa och skrifva. Ja, t. o. m. 4 års
småttingar kunna mekaniskt efterapa
be — a — ba, ge — a — ga. Göres
en liten anmärkning, ursäkta föräldrarne
sig med, att barnet har endast hört
det, eller det har lärt sig sjelf.
Följden af allt detta kommen I snart att
sjelfva inse.
Alsken T edert barn, så låten I det
aldrig börja att läsa och skrifva, förr
än det har fylt 7 år.
Jag hör redan: nonsens, huru kan
det vara möjligt! Möjligt vore det,
om I önsken det väl.
Af den mängd barn, som undervisas
tidigt, finnes inte ett, som läser med
nöje och som ej finner, att boken är
fn plåga, då deremot barn vid 7 års
ålder finna i läsning lika stort nöje, som
i hvilken som helst annan sysselsättning,
för att man ej har tvingat dem i förtid.
Tänk bara efter. Hvarför tvinga ej
föräldrarne sina 5 år gamla barn att
sticka strumpor, väfva mattor, utan
endast läsa. Hvarför misshandlas det
vigtigaste i hela uppfostran? Kanske
mången svarar: »Jag vet ej, med hvad
jag skall sysselsätta barnet, som
uttröttar mig med frågor och stoj,
derför skickar jag det till skolan för att
blifva af med det. Eller antages en
lärare, som far taga hand om det.»
Tycken I, att det är rätt?
Jag har undervisat barn i olika
åldrar. Endast de barn lärde sig fort
att skrifva och läsa flytande, som voro
fylda 7 år. Deremot de barn, som
började vid 5 års ålder, hade svårt att
lära sig, ja, t. o. m. ett par år gingo
om. Jag märker på deras ansigten
ett missnöje och att läslektionen är för
dem en plåga. Jag måsle tillstå, att de
hafva aldrig nekat mig att läsa, men också
aldrig gjort det med nöje, då ett 7
års barn deremot finner i läsningen en
riktig njutning. Här kommer ej lätja
i fråga, ty erbjuder jag barnet flätning,
stickläggning, teckning m. m., är det
ögonblickligen flitigt och intresserar
sig derför.
Hvems är felet, att barnet är trött
vid läsning och ej vid andra arbeten?
Derför bören I inse, att om barnet
ej börjar läsa, förr än det fyller 7 år,
kunna föräldrarne tryggt lita på, att
inom 6 månader läser det flytande.
Kanske någon frågar, hvarför precis
7 år? Jag önskar bevis derpå. Och
deri hafven I fullkomligt rätt.
Uppfostrare, iaktagen barnets utveckling,
då insen I, att ju yngre barnet är,
desto mindre urskiljer det föremålen.
T. ex. — när det ser en käpp, ber det
att få rida på den; hvarför? Jo, det
ser i käppen en häst, emedan hästen är
långsträckt och käppen likaså; eller får
barnet tag i en bit sönderklipt papper,
ögonblickligen jemföres det med en
menniska, djur, byggnad, det beror på
hvilket af föremålen, som roar barnet
mest. Ju äldre barnet blir, ju
uppmärksammare blir det på sin
omgifning, och vid 5 års ålder kan det först
börja jämföra eller åtskija de större
föremålen; är detta ej hufvudsaken
innan det böljar med abc! Huru
fordrar man då af 4—5 års barn att
urskilja c — e, 1 — t, m — n, å — ä o.s. v-,
då förmågan att urskilja det ena från
det andra når sin egentliga utveckling
först vid 7 års ålder.
Ofvertygen Eder sjelfva, mina ärade
läsarinnor, att ett 5—6 års barn
(undantag finnes ju i allt) ej kan
fullkomligt jämföra eller åtskilja de
mindre föremålen, således bören I inse,
att det att tvinga det att läsa i förtid
är öfver dess krafter; derför finna de
i läsningen en plåga.
Hvad gör ett år förr eller senare,
man hinner nog blifva gammal i
förtid. Inga.
Klädedrägten.
Vill man tala förstånd med qvinnorna
angående klädedrägten, då talar man
ofta om »rep i hängd mans hus», och
jag har alltid funnit det mera
otacksamt än något annat ämne, ty ingen
vill bryta isen och visa sig i en så
enkel och naturlig klädnad, som
önskligt vore, fastän många äro nog
upplysta för att inse det dåraktiga och
skadliga i modeslafveriet. Om nu t. ex.
jag säger rent ut, att turnyren är
afskyvärdt ful, narraktig och ett
föremål för alla mäns sannskyldiga åtlöje;
så kommer i morgon en modist och
påstår, att »den ska’ vara, och ju större
dess elegantare». Och då står jag här
med all min vishet — slagen,
besegrad! Alltså — det enda hopp, som
återstår i denna sak, är: att
qvinnornas sjelfständighet och förnuft dock
slutligen bli mogna, och att de då
besluta sig för att visa sig i ett omhölje,
som angifver deras inre värde och ej
såsom hittills, tvärt om.
Moster Karin.
Matlagning.
Fyld gädda är mycket omtyckt af
herrar och tillagas sålunda: tjella
gäddan, flå sedan af skinnet och akta, att
det dervid ej går sönder; tvätta derpå
gäddan väl ren, afskrapa derpå
fiskköttet från skinn och ben och hacka
det fint. Blöt skorpor i mjölk, 3
skorpor och 3 ägg till 2 skålp. gädda, litet
muskotblomma tillsättes, socker,
hvit-peppar och för lökvänner fin hackad
rödlök. Blanda allt detta väl, stoppa
det i skinnet (ej för hårdt, ty då
spricker det). Hvad som blir öfver kan
knytas in i en gardinlapp. Kokas som
fisk; benet och lefvern få koka med.
Till såsen spädes en del af spadet med
2 à 3 äggulor och litet grädde; den
får ej koka sedan gulorna äro ivispade.
Litet franskt vin, om så önskas, eller
sherry tillsättes.
Kalmarprenumerant.
För att få delikata köttbullar böra
husmödrarne ej försumma att minst
^ timma arbeta köttet till köttbullarne
med mjölk; ej heller bör man glömma
af en sk»d potatismjöl. Pudding och
köttbullar bli derigenom utmärkta.
Ätven brukar jag låta bullarne koka
eu stund i buljong eller, i brist derpå,
i vatten med litet 6alt; när de kallnat,
bryner jag dem och sätter buljongen
till såsen. Kalmarprenumerant.
Hushållet.
Att bevara potatis. Man lägger den
ungefär fyra fot hög i källaren och
betäcker den med 1 fot högt halmlager.
Halmen blir ofvantill helt och hållet
våt, medan den nedtill äfvensom
potatisen är torr. När frost inträffar,
tillslutes källaren väl, och först i början
af april insläpper man frisk luft i
densamma och aftäcker halmen. Denna
är då våt och oren, men potatisen torr.
Lotten.
Att återgifva frusen medvurst sin goda
beskaffenhet. Man sätter ett kärl med
brunnsvatten i en lindrigt uppvärmd
kammare, lägger medvursten deri och
låter den ligga, tills isskorpan, som
satt sig omkring skinnet, åter upptinat.
Men emedan, med frosten, äfven saltet
blifvit ursuget, sticker man med en
gaffel hål på flera stälien i skinnet och
låter korfven ligga i saltvatten flera
dagar.
Kanelbröd. ’k smör arbetas väl.
Sedan tillsättes 1 ägg, ’/z socker, 4
lod sötmandel, 2 lod kanel, 1 lod
kardemumma, 1 ® mjöl. En knifsudd
pottaska iröres före ’ mjölet. Degen
utkaflas. Sofia.
Husdjuren.
Emot blek- och vattensot hos får. Man
blandar salt, aska och kli tillsammans
och gifver fåren detta om aftonen före
fodret. Man kan äfven inblanda
tusen-gyllen eller malört, dock är detta icke
alldeles nödvändigt. Äfvenledes är
nyttigt att här och der inblanda en god
näfve pulveriserade enbär i
hackelse-fodret, hvarigenom utdunstningen
befordras; men krita och kalk få härvid
ej användas. Med detta foder fortfares
12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
