- Project Runeberg -  Idun : Praktisk veckotidning för qvinnan och hemmet / 1889 /
21

(1887)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3. Fredagen den 18 januari 1889 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Manuskript, som ej antages till Införande, återsändes, sà vida porto
bifogas. Inga ofrankerade försändelser lösas.

IDUN

Annonser mottagas endast mot kontant liqvid I förskott af 26 öre pr
spalt, petitrad (=*= 10 stafvelser). Ingen annons införes under I krona.

handarbete. Men ännu följa ganska många
törnar. »Vi vilja att fröken hjelper till med
hvarjehanda mellan lektionerna,» heter det
vidare. »Jaså, men —» vill hon kanske invända,
men afbrytes med: »Här ha vi högar af bref
från sådana, som erbjuda sig dertill, oeh många
utan lön ändå!» För att ej gå miste om
platsen måste hon samtycka till att offra sin tid
mellan lektionerna på smågüromål. Och om
hon är godhjertad och hjelpsam till sin natur,
går det ju ganska lätt för sig att göra äfven
detta.

Men en annan fråga är, om hon verkligen
borde göra det.

Ty icke nog med att hon efter sin ganska
ansträngande sysselsättning som lärarinna väl
behöfver ega några timmar för sig sjelf —
månne ej också den familj, för hvilken hon
arbetar, äfven hade större nytta, om hon
till-läts att vidmakthålla och föröka sina
kunskaper ?

Dessutom måste man anse det for hennes
pligt mot sig sjelf och sin framtid, att hun
söker att så mycket som möjligt göra detta.
Ty, som sagdt, kunskaperna äro ju hennes enda
existensmedel äfven för framtiden.

En annan sida af saken är också, att
lärarinnans förhållande till sina elever lider af
detta göromål. Man må säga att allt nyttigt
arbete är godt oeh aktningsvärdt, det vill jag
visst ej motsäga, men barnen ha ofta ej fått
lara att se det på det sättet. Med till
exempel städning och servering följer ofta, att
lärarinnan får lof att betjena barnen på
hvarjehanda sätt, och dessa bli lätt nog fallna för
att derigenom i henne se ett slags »passopp»,
hvilket åter ej kan vara till gagn vid
undervisningen.

Derför, om ej för annat, borde mera allmänt
skiljas på hushållsbiträdes- och lärarinneplatser
— isynnerhet som dessa förenade befattningar
mången gång betalas med en lön, som en föga
uppfostrad huså ej skuMe nöja sig med.

»Till hvem rigtas nu dessa ord eller
förebråelser, hvad man skall kalla dem?» frågas.
»Är det till familjerna, så var god och sätt
er i deras ställe, min fru eller fröken, oeh
slig om ej ni skulle välja den på en gång
nyttigaste och billigaste», hör jag någon utropa.

Det är heller icke till dem, utan till de
bättre lottade unga flickorna jag vänder mig
med begäran, att de, med sin i sig sjelf ganska
berömvärda ifver att vara »till nytta», icke må,
genom att plottra bort sitt arbete på
godtköps-manér, för mycket försvåra lifvet och platserna
för dem af sina medsystrar, som icke hafva
annat än detta sitt arbete att förtjena sitt
lifs-uppehälle med.

Derför, sluten upp med att annonsera om
att undervisa oeh »gå frun tillhanda» mot
endast ett godt bemötande, I, som icke hafven
pröfvat på, hur det kan vara! Börjen på att
anse edert arbete vara värdt någonting, så
komma också andra att anse det vara så.
Dermed gören I fattiga medsystrar en tjenst
ocli eder sjelfva ingen skada!

3 LlHy.ii

»Mamma, hvad skola vi leka?»

Hedersamt omnämd vid Iduns 4:de pristäfling.

hrrèj uspigan och köksan äro upptagna (det
Cäro de ständigt), och någon barnjungfru
hafva vi ej, ty lilla Valborg är redan 21/2 år
gammal. Jag har placerat barnen i matsalen
för att leka, medan jag räknar ut och börjar

ett tapisseriarbete, med hvilket jag har
myc-bet brådt. »Ett, två, tre, fyra» — »Mamma,
Karin tar min docka.» — »Karin måste låta
Gretas docka vara» — »Ett, två» —
»Mamma, hon lyder inte.»

Jag lägger bort arbetet och går att skipa
lag och rätt. Se så igen: »ett, två, tre» —
»Mamma, Per retas» — »Nej, det är Greta,
som skuffar mig.» — »Stilla, mamma
räknar — ett, två —»

»Ett ohyggligt skrik afbryter räkningen.
Sven har trampat på Valborgs fingrar.
Arbetet ligger på golfvet, nålen kastas hit, saxen
dit; fingret måste baddas en stund, och så
fort tillbaka för att söka ihop nål oeh arbete
på nytt »Mamma, när få vi äta?» —
»Klockan 6, lek så länge!» — »Det är så
tråkigt, hvad ska vi leka?» — »Få vi köra
häst?» — »Nej, det bullrar för mycket, då
pappa arbetar!» — »Hvad ska vi då
göra ? »

Så fortgår det till kl. 6, då qvällsmaten
serveras, och sedan lägga de två yngsta sig,
men de tre äldsta äro fortfarande gräliga och
bråka ända till kl. 1/29. Då, ändtligen
hat-man fått dem alla i säng; men nu är mamma
sjelf utpinad och uttråkad och har ej lust att
vidare taga i hop med arbetet, hvilket
dessutom ej vunnit på att kastas bort och tagas
fram igen. ȁh, de lyckliga stadsborna,
hvilka kunna skicka sina småttingar i
barnträdgården! Det är ej blott för de par
timmar, de äro der; barnen lära sig att syssla
stilla och snällt, äfven när de äro hemma.»

»Ett par timmar i barnträdgården!» För
trött att somna, har jag god tid att tänka på
saken och besluta, att andra dagen försöka
ordna min tid på ett bättre sätt.
Förmiddagen går alltid, isynnerhet då vädret är vackert,
och barnen kunna leka ute. Sedan jag slutat
läsningen med de äldre barnen, går jag
således helt lugnt ut på några uppköp oeh tager
mig derjemte en grundlig promenad. Från
en butik skaffar jag mig litet brunt papp från
några gamla askar, vidare köper jag en bit
pappersstramalj, en bit javastramalj med
mycket tydliga hål, några söndriga
cigarrlådor m. m.

Nu kommer eftermiddagen. I skymningen
sedan pappa gått ut, får småttingarne köra
häst, medan mamma en stund hvilar sig på
soffan. Kl. 4 tända vi lampan. »Barn, skola
vi leka handarbetsskola?» Ögonen lysa: det
är någonting alldeles nytt; och mamma leker
sjelf med. »Tag bort duken och sätt er alla
ordentligt kring matbordet, men kom i håg,
att om ni gräla, få ni ej leka med.»

Och så börja vi. Per, 8 år, kan redan sy
litet på stramalj, här har mamma böljat en
brödkorgsduk åt mormor, mönstret enkelt,
endast en krans af sneda rutor.

Sven är en liten fjeskig och otålig 7-åring,
hans tålamod får ej tagas allt for mycket i
anspråk i början. Han får såga ut från en
cigarrlåda några stickor att skrifva fröens
namn på, då moster i vår lagar sin drifbänk;
det går fort att dervidlag få se resultatet af
arbetet.

Lilla Greta, 5 år, syr på pappersstramalj
ett bokmärke, blott mamma ritar upp
mönstret med blyertspenna. Karin får sy en ståtlig
lampmatta med granna ringar, stjernor och
uddar, som mamma stuckit ut på papp.
Slutligen får lilla Valborg träda upp mammas
alla knappar på en tråd, hvilken tyvär allt
för ofta vill brista.

Nu äro alla de små bullerbasarne
sysselsatta och ha ej tid att tänka hvarken, på gräl
eller hunger; tiden går så fort, att man blir

helt förvånad, då klockan slår 6. Naturligtvis
får mamma ej sjelf hafva något arbete; då
blir hon nervös, ty mycken hjelp behöfva de
små fingrarne i början, men snart nog lära
de sig att hjelpa sig sjelfva, och alt lättare
få de att lära sig nya arbeten. Kl 6, då
arbetena lägges i hop, äro alla glada och
nöjda: efter maten lägga sig de små, ocli de
större finna nu leken ny oeh rolig. Mamma
sjelf är ej minst belåten, ty hon vet, att hon
nu ledt barnen in på en god väg — arbetets
väg — och med sådana känslor går det egna
arbetet dubbelt så lätt. Jag har, oaktadt jag
uppoffrat tvänne timmar helt och hållet åt
barnen, kommit till ett mycket bättre resultat
med mitt arbete än dagen förut.

Andra morgonen, så snart småttingarna
vaknat, äro de strax färdiga.att börja på med
arbetet igen, men nu gäller det att ej
missbruka deras ifver, ty då ledsna de snart. De
få vänta tills eftermiddagen, och endast vid
fult väder eller, då det är brådska med
julklappar, göra vi något litet undantag på
förmiddagen. Hufvudsaken blir att vexla om
med arbetena, välja sådana, som verkligen
kunna användas, och ej sätta barnens tålamod
eller förmåga på allt för hårdt prof. Har
mamma sjelf svårt att finna på småarbeten, så
hitta nog vänner och bekanta på än en än en
annan sak, hvilken då genast tecknas till
minnes. Naturligtvis får ej materialet vara
allt för dyrbart, ej heller monteringen taga
för mycken tid i anspråk, utan blir det
alltid bäst att anordna sådana arbeten, der
barnen sjelfva kunna utföra det mesta, så att
de ej inbilla sig kunna gå i land med större
arbeten, än de verkligen förmå.

M. iV.

Teater och musik.

Kungl, operan gaf på torsdagen i förra veckan för
första gången Yerdis präktiga opera »Aida».
Framgången var fullständig. Fröken Ek var som vanligt
så ypptrlig i titelrollen, som man nu alltid kan vänta
af denna intelligenta sångerska. Största inlresset
for aftonen ådrog sig dock den unga debutanten
fröken Ellen Nordgren, hvilken i Amneris’ roll väckte
formlig entusiasm. Hennes debut kan ock betraktas
såsom alldeles ovanligt lyckad, såväl i vokalt som
dramatiskt hänseende. Med en välljudande, fyllig
och väl skolad altstämma förenar fröken N.
synbarligen god dramatisk begåfning, liflig mimik och en
vacker plastik. Allt detta torde säkerligen göra
henne till en mycket god acqvisition för den scen,
vid hvilken hon kan komma att fästa sig. Hrr
Lundqvist, Brun, Strömberg och Nygren fylde väl
sina platser som Amonasro Radamès, konungen oeh
öfverstepresten. Körerna gingo förträffligt, och
hofkapellet skötte sig med vanlig verve.

Nästa måndag kl. 2 middagen gifves med
anledning af konungens födelsedag en festrepresentation,
hvarvid komma att uppföras tre akter ur
Hallströms op. »Den bergtagna» samt »Diamantbröllopet»
af O. Wijkander med delvis komponerad, delvis
arrangerad musik af kapellmästaren K. Henneberg.

Å Vasateatern har nyårsrevyn, »Observatoriet i
månen», allt sedan årets ingång gifvit goda hus och
väckt lifligt bifall. Några större pretentioner kunna
ej rättvisligen ställas på ett tillfàllighetsskämt af
denna art, men gerna må medgifvas, att nämda stycke
uppfyller alla rimliga fordringar på att roa och
underhålla för stunden. Uppsättningen är synnerligen
god.

På tisdagen uppfördes för första gängen »Don
Ranudo de Colibradoss, bufia-operett i en akt med
musik af Nils Kjellander. Idén till sjelfva libretton
är lånad från Holbergs bekanta komedi och här
ganska lyckadt koncentrerad och omsatt i operettens
form. Naturligen rörde sig största intresset kring
musiken; våra sceniske tonsättare äro allt tör få, att
icke en debut, som ger hopp om god acqvisition,
skulle mötas med en viss spänning. Hr
Kjellanden-hav lyckats att — utan att egentligen lemna något
nytt eller originelt — dock åstadkomma en liflig,
melodirik och sångbar operettmusik, som slog lif-

21

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 10:34:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/idun/1889/0025.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free