Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 14. Fredagen den 5 april 1889 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 14.
Fredagen den 5 april 1889.
2:dra årg.
B yrå:
Klarabergsgatan 54, en tr.
Annonspris:
25 öre pr petitrad (= 10 stafvelsen).
Tidningen kostar
endast 1 krona för qvartalet.
postarvodet inberäknadt.
Ingen lösnummerförsäljning.
Redaktör och utgifvare:
FRITHIOF HELLBERG.
Träffas å byrän kl. 10-11 och 4—6.
Allra. Telef. 61 47.
XTtg-ifning-stid:
hvarje helgfri fredag.
Infaller helgdag pä fredagen,
utgifves tidningen näst föreg, eller
nästfölj. söckendag.
Prenumeration sker:
I landsorten: i postanstalterna.
I Stockholm: hos redaktionen, ä
Stadspostens hufvudkontor, i boklådorna
samt å tidningskontoren
»Väl använd arbetsdag tag nöjet ej till skänks,
gör hvilans timme skön; vinn det som mödans lön!»
"La soeieté".
Vid Iduns femte pristäfling belönad uppsats
af
Ebba Larsson.
f|litretsen med detta namn bestod till en
(åls-" början blott af tvänne fruar, som ömsevis
voro hos hvar andra hvar annan torsdag, men
efter en kort tids förlopp var ett helt litet
»sällskap» organiseradt med stadgar och allt.
Se här ett utdrag ur dessa stadgar.
Samqväm hvar annan torsdag. (Mången
har på sista tiden velat hafva hvarje torsdag,
men ännu åtminstone är det blott hvar
annan.)
Fruarna upplåta i tur och ordning sin
salong eller så många rum, som behöfvas —
dock ej flere. Inga stora toaletter få existera
vid vite af första gången 20 öre, sedermera
dubbla beloppet för hvaije gåDg.
Efter kl. 5 tages emot, och varar
samqvämet till kl. 10; inträffar någon särskild
högtid samtidigt i familjen, utsträckes tiden till
11. Vid vite som ofvan får endast serveras
kaffe med högst 4 sorters bröd (om
sommaren lemonad med högst 3 sorters bröd), om
vintern frukt, nötter eller apelsin — och vin
blott då, som ofvan nämts, extra högtid
tillstöter.
Supén får bestå af högst 8 sorter kallskuret
— häribland kunna dock, i synnerhet
vintertiden, högst tvänne sorter vara varma (t. ex.
småbiff eller dito köttbullar) — antingen te,
chokolad eller mjölk och blott i fall, som
förut nämts, en varm rätt, vare sig stek eller
gröt — aldrig båda. De herrar, som äro
öfver 20 år, få ett glas öl och en sup till
smörgåsen — men hvad deröfver är, är
förbjudet vid dubbelt vite mot hvad förut nämts.
Ingen inträdesafgift erlägges, men ingen får
inskrifvas i sällskapet förr, än han varit
med under minst 3 samqväm och sett, om
eget skaplynne och egna böjelser kunna eller
vilja underkasta sig de lifsprinciper, på hvilka
»La société» är bygdt. Äfven ogifta personer
af båda könen få blifva medlemmar, men ej
aktiva, d. v. s. de hafva ej att hos sig
emottaga »La société».
Som sällskapet allt mera utvidgas, har
förslag uppgjorts att antingen befria alla med
mindre våning beskärda fruar, hvilkas mäns
inkomster äro i förhållande härefter, från
emottagningsskyldighet, eller ock att dela »La
société», så att flere sammankomster
samtidigt ega rum, dock efter en noggrant ordnad
plan. En och annan har velat hafva särskild
lokal, till oeh med eget hus, men detta sista
har ej alls mottagits med någon som helst
acklamation — tvärt om ; ty oafsedt kostnaden
tycka de flesta, att detta skulle smaka utelif,
då uppgiften i »La société» ju just är att
motarbeta slikt och så småningom samla alla
krafter i familjelif och hemlif — alla, man
som qvinna, ung som gammal!
Men, som sagdt, allt detta är endast
förslag; ännu räcka de små våningarna oeh
salongerna.
Nu till sjelfva samqvämet och
sysselsättningarna derunder.
Medlemmarne ega rätt att komma, då tid
och öfrigt det medgifva, men efter kl. 6
serveras intet kaffe och efter kl. 8 ingen supé.
Sysselsättningen är omvexlande och
mångahanda.
Fruarna oeh äfven några af flickorna
medföra alltid i sin arbetskorg ett lättskött arbete
och en anteckningsbok.
Fruarna sitta vid det stora runda bordet,
och arbetet går raskt oeh flinkt, under det
råd och rön gifvas, emottagas och — upp-
tecknas. Ty då någon har ett särskildt godt,
praktiskt råd, någonting i liter, kilo eller
meter, så komma alla de små
anteckningsböckerna fram som genom ett trollslag, men
ett par minuter derefter äro de borta igen,
ty alla kunna stenografi (lektioner häruti
meddelas inom sällskapet gratis).
Ungdomen håller till i ett särskildt rum,
derest sjelfva salongen eller förmaket ej
räcker. De dansa, leka och roa sig, som man
brukar göra det »i ungdomens år» och som vi
alla gjort — men alldeles icke som nutidens
ungdom i allmänhet gör. Ungherrarne
hvarken röka eller spela kort och agera öfver
hufvud på intet vis gubbar, som skick och
bruk dess sämre nu till dags är, något som
till och med gifvit en hel stad benämningen
»de unga gubbarnes».
Ej heller sysselsätta sig damerna med
hvar andras toaletter, kritisera och afhandla
drägter — åh nej! De sysselsätta sig i
stället med ungherrarne, icke tillgjordt och sippt,
icke djerft utmanande, utan ungefär såsom
»Eva såg på Adam», innan hennes ögon i
blygsel och skuldmedvetande sänktes till
jorden — oskuldsfullt, fritt och öppet.
I »La société» konversera ej de unga om
vädret, sista balen, premieren på teatern eller
den nyutgifna romanen, det låta de de äldre
göra; ty sjelfva ha de dertill allt för brådt
med att »packa kappsäcken», »lasta skeppet»,
ge hvar andra »samvetsfrågor» och i tid lära
sig »hur Amor kommer» — med ett ord,
de ha så innerligt roligt, som om’ det hvar
enda sammankomst »vore jul igen».
Stundom musiceras, men det händer aldrig
att vare sig Chopin eller Grieg bli
misshandlade af personer, hvilkas uppfattning och
teknik sträcka sig till »Jungfruns bön» och
»Napoleons marsch öfver alperna». Man ber
aldrig dem spela, som icke kunna, och ännu
mindre komplimenteras de -— för att seder-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
