Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 15. Fredagen den 12 april 1889 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tion ske à närmaste postanstalt.—Bidrag från alla områden för qvinlig
verksamhet mottagas med tacksamhet. Endast en sida af papperet bör
IDUN
användas och marginal lemnas. Namn och adress torde alltid noga
angifvas, och kan fullkomlig diskretlon från redaktionens sida påräknas
rättade små älskliga drag, som varit
karaktäristiska för den svenska konung hon så
godt som föreläste öfver. Ja, hon framstälde
bilder af sin hjelte (Gustaf den andre Adolf)
så lefvande och intresseväckande, att barnen
började få rigtig kärlek till den store
monarken.
Två dagar senare bevistade jag jemte de
öfriga vittnena barnens examen. Den gick
förträffligt. Synnerligen roligt tyckte vi det
var, när lille Ragnar fick i uppdrag att citera
Gustaf Vasas afskedstal till riksens ständer.
Först såg gossen blyg ut; men så gick
lärarinnan och ropade in hans syskon. »Han
saknar visst sitt auditorium», sade hon. Han
brukade nämligen låta småsyskonen föreställa
dem han talade till, antingen han skulle för
»odalmännen» citera Thorgnys tal, eller som
nu vara Gustaf Vasa. Hon hade på så vis
fått Ragnar att mera dramatiskt och
kraftfullt citera de store männens tal.
»Glöm oss andra och tala nu med ljudlig
röst till ständerna»-, sade hon. Och Ragnar
gjorde, som hon bad; ty sedan han väl satt
sig in i sin roll, så lyckades han på ett
utmärkt sätt föra Gustaf Vasas talan.
Men roligast var dock att höra det varma,
hj erte värm ande sätt, hvarpå hon undervisade
i kristendom. Hon tycktes med hela sin själ
uppgå i sitt ämne. Hvarje hennes ord egde
makt att tränga till hjertat; men så voro de
också sprungna ur hennes egen af en varm
gudsfruktan uppfylda själ. Ja, hon
ådagalade i hela sitt uppträdande, att hon förstod
vigten af att handleda dessa små
evighets-vandrare, som lemnats i hennes vård.
Och gifve Gud, att ingen, ingen, som ej
förstår vigten, betydelsen och målet med
undervisningskallet, egnade sig deråt. Ty inga
pappersmeriter och kunskaper kunna ensamt
skapa en nitisk och pligttrogen lärarinna.
»Ur småskolelärarinnans lif.»
Varma voro de ord, som författarinnan till
styc-ISJÄäf1 ket med ofvanstående rubrik fälde för
små-"""" skolelärarinnan. De vittnade om ett intresse
och deltagande, hvilka ej ofta falla på hennes lott.
Vore detta mera allmänt, skulle arbetet i skolan
blifva lättare samt ansvaret och bördan mindre
tung, än hvad! nu mången gång är fallet. Barnen
äro i den ålder, som de innehafva vid inträdet i
småskolan, mera lättböjda och snälla, än då de blifva
äldre; men det oaktadt höra de oeh förstå, hvad
som är ondt. Illa göra derför föräldrar och
uppfostrare emot så väl barn som lärarinna, då de
måhända genom ett tanklöst yttrande, rubba det
förtroende dessa obetingadt måste hafva, så vidt lärarinnan
skall kunna hoppas Dagon frukt af sitt arbete.
Om hemmet samverkade med skolan, komme båda
att känna hvarandra, och det vunnes, att barnen
senare innerligen slöto sig till lärarinnan, och att
denna kände sig mindre ensam. Stundom händer,
i synnerhet på landsbygden, der arbet© utom hus
föreligger, att föräldrarne i hemmen ej ens fråga
efter, hvad barnet har till hemarbete. Då derför
detta ej kan hjelpa sig sjelft och måhända ej har
lust, kommer det till skolan lika okunnigt, som det
gick derifrån. Är lärarinnan nitisk och ej öfverser
med bristerna, låter hon barnet lära sig under hennes
särskilda uppsigt eller, med ancra ord, ger det
bak-lexa. Upprepas detta ofta, händer ej sällan, att
föräldrarne i barnets närvaro uttrycka sin
missbelåtenhet med lärarinnans »kitslighet».
Ännu bittrare blir förhållandet, om lärarinnan,
då hon uppbjuder alla sina krafter för att bibringa
barnet det, som är godt och nyttigt, ändock får
höra, att hon ej fullgör sin pligt. Så t. ex. befunno
sig i en skola tvänne syskon, ytterst svagt utrustade
å hufvudets vägnar. Lärarinnan egnade dem
särskild undervisning, så mycket hon kunde utan att
åsidosätta de öfriga barnens. Resultatet blef ändock
ej bättre, än att de vid uppfiyttningen måste stanna
qvar i samma klass. Då infann sig barnens fader
och utfor i de bittraste förebråelser, för att lärarinnan
ej lärde hans barn något. »De voro ej sämre i
förstånd än andra.» Och han tillade, att, om hon ej
ändrade sig, skulle han anmäla hennes lättjefullhet
för skolrådets ordförande.
På hennes uppmaning att någon gång besöka
skolan och höra på undervisningen, svarades, att
»han ej hade tid». Lärarinnan kucde ej uträtta
mera för hans barn, än hon gjort, och blef anmäld.
Till lycka för henne erhöll hon tröst och uppmuntran
af sin förman i stället för varning.
En annan gång hade en gosse gjort sig skyldig
till oordentlighet under vägen från skolan, hvilket
bestraffades af lärarinnan med ’I2 timmes qvarsittande.
Gossen bättrade sig icke, och då föräldrarna frågade
efter orsaken, hvarför han ej förr kom hem från
skolan, svarades det, att lärarinnan tvingade honom
att för hvaije dag sitta qvar långt efter det
lektionerna voro slut, fastän han ej begått något fel. Den
lilla blef tröstad med, att han ej skulle behöfva gå
hos den orättvisa lärarinnan, utan få vara hemma.
Då fadern sedermera kom för att hemta barnets
ttll-hörigheter från skolan och lärarinnan försäkrade
honom, att det narrats, ville han icke höra på.
Först då församlingens pastor uppträdde till hennes
försvar samt påvisade det skadliga för barnet i ett
dylikt handlingssätt af föräldrarna, blef upproret
still adt.
Detla är ju blott skuggsidor, kan mången tycka.
Det är så. Men de äro här framstälda för att visa,
hvilka svårigheter stundom möta dera, som egnat
sig åt lärare- och lärarinnekallen.
Hafva vi något dyrbarare, som ligger hjertar
närmare än våra barn? Kunna vi med lugn och ro
lemna dem ett_ ögonblick utan att veta dem vara i
godt förvar? Äro de sjuka — huru bäfva vi icke
för utgången! Dock — är icke deras själ lika så
mottaglig för sjukdomsfrön, hvilka kunna blifva upphof
till det största förderf. Derför, fader eller moder,
följ ditt barn så länge du kan! Skolan blir dess
första erfarenhet utom hemmet. Gör dig förtrogen
med den, som jemte dig skall uppfostra oah lära
det. F. d. lärarinna.
Morgondrägten.
in morgondrägt bör alltid vara sådan,
att du kan låta se dig af hvem som
helst.» Denna lärdom gaf min goda mor
mig ofta, men lika ofta slog jag den med
en sextonårings hela flyktighet i vädret »I
dag kan det inte komma någon; alla våra
bekanta i grannskapet ha ju nyligen varit
här. Oeh hvem skulle väl annars tidigt på
morgonen visa sig i prestgården ?» I denna
goda tro gick jag ned i trädgården och var
just syssselsatt med att taga upp grönsaker
till middagen, då min moder ropade på mig.
Utan att ana oråd skyndade jag upp på
verandan, der jag träffade min mor och — o
fasa! — en främmande, ung man, som
presenterades som kandidat N. N., son till en
af mina föräldrars vänner. Min moder blef
också förskräckt, såg jag, och i det hon
mönstrade hela min förbryllade person med
en hastig, förebrående blick, befallde hon
mig att göra i ordning frukosten åt gästen.
Jag hade så när sjunkit ned i jorden af
blygsel, då jag såg mig i spegeln. Öordentlig
oeh osnygg var jag från hjessa till fot.
Håret var okammadt, jag hade ett hål på
ärmen, som på de 8 dagarne, sedan min
mor upptäckte det, blifvit allt större och
större, mina skor voro snedgångna o. s. v.
Hvad hjelpte det sedan, att jag kom in med
slätadt hår, i en prydlig drägt och nätta
skor? Vår gäst hade ju först sett mig i den
andra kostymen, oeh det första intrycket skall
ju vara det varaktigaste. Hvarför hade då
min mor ropat upp mig? Hon kunde ju tänka
sig — ja, det var just det! Då hennes ord
hittills icke medfört något resultat, ville hon
ge mig en lexa för lifvet, hvilken, kännbar
som den var, äfven verkligen hjelpte.
Från denna stund höll jag min
morgondrägt proper och ordentlig, och denna ordning
blef snart till vana hos mig. Äfven nu, som
husfru, då jag har en hel skara barn, som
gifva mig fullt upp att beställa från morgon
till qväll, är inin enkla morgondrägt sådan,
att jag kan visa mig for hvem som helst,
Malin.
Teater och musik.
Kungl, operan. Sistlidne lördag återupptogs
»Trollflöjten 5. Den härliga mozartska operan fick denna
gång ökadt intresse genom en ganska lyckad debut.
Sarastros tacksamma, men maktpåliggande parti
utfördes nämligen af en ung hr Borgstedt, medlem
af k. hofkapellet. Begåfvad med en vacker och
klangfull basbariton samt ett ståtligt yttre,
utmärkte sig debutanten för ett vårdadt och
musikaliskt föredrag, tydligt textuttal och god
tonbildning. De lägre tonerna voro visserligen något
svaga, men kunna nog med tiden och under god
ledning vinna i styrka och djup. I mohrens roll,
som nu utfördes af hr Rundberg, saknade man
hr Rob. Ohlsson. För ötrigt gick operan, om man
undantager ett par små missöden, som vanligt
förträffligt.
I afton (onsdag) gifves Dahlgren-Randels
»Verm-ländingarna» för 200:de gången, hvarefter den
samma för innevarande säsong nedlägges.
På lördagen gifves Drachmans sagospel »Det
var en gång» med den utmärkta danska
skådespelerskan fru Hennings i prinsessans roll.
K. dramatiska teatern har tvänne gånger gifvit
Ibsens »Ett dockhem» med fru Hennings som
Nora. Vi hafva tyvärr ej ännu haft tillfälle se
den framstående skådespelerskan, men hoppas till
nästa nummer kunna nämna något om hennes
uppträdande härstädes. Utom i »Ett dockhem»
har hon uppträdt i tre småpjeser, hvarjemte hon
vidare kommer att uppträda i »Det var en gång»,
»Vildanden» m. fi. stycken.
Stockholms musikförening, hvilken inlagt så
ovanskliga förtjenster om musiklifvet i hufvudstaden,
kommer att nästa långfredag i Storkyrkan uppföra
Händels storverk »Messias» i st. f. den sedvanliga
»Skapelsen». Solopartierna komma att utföras af
fru Edling och fröken Jungstedt, hrr Strandberg
och Salomon Smith. Alt detta blir en musikalisk
högtid, som af ingen verklig musikälskare skall
försummas, kan man taga för alldeles afgjordt.
Deri 10 april.
Literatur.
Hos förlagsfirman K. Blaedel & O:o ha
utkommit:
Ornamentets bok; en samling stilfulla ornament
från alla konstperioder, med förklarande text af H.
Dolmetsch; i svensk bearbetning af 6. Upmark. Ett
sannskyldigt praktverk, men dock derjemte, hvad
mera är, en mönsterbok af verkligt praktiskt värde
för konstslöjden i hemmet, för yrkeshandtverkaren
på de mest skilda områden! 85 planscher med mer
än 1 000 afbildningar, de flesta utförda i rikt
färgtryck, gifva en fullständig öfversigt af
ornamenti-kens utvecklingsgång genom olika tider och inom
olika stilarter. Arbetet borde, finna väg till hvarje
hem, för hvilket icke sjelfva penningeutgiften lade
oöfverstigligt hinder. Priset — 25 kr — kan ej
heller betecknas såsom obilligt i förhållande till
verkets dyrbara och solida elegans.
Kortfattad handledning i geometriskt träsnideri
eller så kalladt träsnideri i almogestil af Wilhelm
Oldenburg. Helt visst en kärkommen hjelpreda för
den vackra slöjdens talrika utöfvare — eller
kanske snarare: blifvande utöfvare. Priset, 50 öre,
kan ej vara egnadt afhålla någon; och då har man
dertill illustrationerna på köpet!
Praktisk lärobok i engelska språket af C. G.
Zetterqvist. Detta arbete baserar sig på det s. k.
mästerskapssystemet, hvilket pröfvats och befunnits
synnerligen lämpligt och ledande till snabt resultat,
särskildt för sjelfstudium. Bokens uppställningsform
grundar sig förnämligast på Ollendorffska metoden,
hvilken anses stå oöfverträffad i förmåga att befrämja
lärjungens praktiska framsteg. Kan på det lifligaste
rekommenderas åt alla, som inom en jemförelsevis
kort tid önska lära det engelska språkets ej blott
läsande, utan äfven talande och skrifvande.
120
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
