Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 21. Fredagen den 24 maj 1889 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 21. Fredagen den 24 maj 1889. 2:dra årg.
B yr å: Klarabergsgatan 54, en tr. Annonspris: 25 öre pr petitrad (= 10 stafvelser). Tidningen kostar endast 1 krona för qvartalet. postarvodet inberäknadt. Ingen lösnuinmerförsäljning. Redaktör och utgifvare: FRITHIOF HELLBERG. Träffas å byrån kl. 10—11. Allm. Telef. 61 47. Utgifningstid: hvarje helgfri fredag. Infaller helgdag på fredagen,
utgifves tidningen näst föreg, eller nästfölj. söckendag. Prenumeration sker: I landsorten: å postanstalterna. I Stockholm: hos redaktionen, å
Stadspostens hufvudkontor, i bokladorna samt å tidningskontoren
Hel ene Munktell.
man i Höijers musiklexikon upp
namnet Munktell, finner man, att
det är nedärfda anlag, som göra
sig gällande hos den tonsättarinna,
hvars bild vi just för tillfället trott
skulle intressera Iduns älskvärda läsarinnor.
Fröken H. Munktell är
nämligen den första
svenska qvinna, som
komponerat för teatern,
och hennes
förstlingsarbete, opera- comiquen
»/ Firenze», skalljust
i dagarne gå öfver Stora
operans tiljor.
Hennes far,
brukspatron Henrik
Munktell, var utan gensägelse
ett musikaliskt geni.
Jenny Lind yttrade en
gång, då hon hörde
honom spela: »Ett sådant
anslag på pianot har jag
aldrig förr hört.» Hans
musikaliska minne var
någonting alldeles
ovanligt: han kunde utan
noter på pianot på ett
glänsande sätt återgifva
många af Mozarts och
Haydns violqvartetter.
Och hans
improvisationer väckte stort
uppseende i Tysklands
förnämsta konstnärskretsar, der han kom i
intim beröring med de
utmärktaste tyska
musici, bland andra Spohr,
med hvilken han slöt
ett varmt
vänskapsförbund.
Det är från fadern
Helene Munktell ärft sin
musikaliska begåfning, en begåfning, som
sedermera vuxit ut under lyckliga
förhållanden och erhållit stöd af skickliga lärare.
Fadern dog redan 1861 i Falun, men
fröken Munktells mor, ett i hög grad
begåfvadt fruntimmer, uppehöll — om vi så
få uttrycka oss — familjens musikaliska
traditioner.
I sitt hem — om vintrarne i
hufvudstaden, om somrarne på sin egendom Grycksbo,
en bland Dalarnes vackraste egendomar, oeh
hvarifrån det bekanta Grycksbopapperet
stammar — samlade hon
omkring sig en liten utvald
stab af musici,
kompositörer och lyriska artister.
Norman var en ofta och
naturligtvis gerna sedd
gäst i huset, och på de
magnifika soaréer, fru
Munktell om vintrarne
gaf för gräddan af
societeten, kunde man
alltid vara viss på, att till
programmet också hörde
en liten konsertafdelning,
utförd af några af
operans mest firade
artister. Men fru Munktell
åtnöjde sig icke med att
endast njuta af sången
och låta konstnärerna
ge glans och lif åt
festerna; hon understödde
äfven frikostigt många
af tonkonstens unga
adepter, och mer än ett
bekant och nu lysande
namn har nog att tacka
fru Augusta Munktell
för att de första stegen
på den törnströdda
banan icke blefvo så tunga.
I denna finbildade och
konstnärliga omgifning
växte nu Helene
Munktell upp; hennes sinne
för musiken utbildades
ytterligare genom
umgänget med verkliga ar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
