Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 21. Fredagen den 24 maj 1889 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Med Iduns expeditlon är förenad Iduns uträttnlngsbyrå, hvilken gratis I H I I M "" billi6astc Pris och pä bästa sätt utför alia möjliga uppdrag tllltjens
verkställer alla uppköp åt Iduns abonnenter I landsorten samt för öfrigt | L/ LJ IN för Iduns ärade läsarinnor.
ansträngandet af sina yttersta krafter först
af dem alla återvinna det yttre lugnet och
fick efter några sekunder, hvilka föreföllo
långa som evigheter, ett slut på situationens
pinsamma spänning genom att sträcka Karl
sin hand och i beherskad, vänlig ton säga:
»Välkommen åter till fosterlandet, herr
Vrede. Ni gör alla edra gamla vänner en
glädje, då ni än en gång visar er. Och huru
inte Klara fröjdas!»
Den lilla Vivan, som till en böljan med
stora undrande ögon betraktat det
besynnerliga uppträdet och den obekante, främmande
mannen, hade derpå, utan att någon fäste
sig dervid, på sina flinka små ben lupit i
förväg upp till Klara på verandan och
berättade just med flämtande ifver, att »pappa
hade främmande med sig».
Detta var nu icke något så ovanligt, att
det kunde sätta Klara i bryderi: herrskapet
Ritters rika bord var när som helst godt nog
för de förnämligaste gäster. Det är någon
af sina affärsvänner, tänkte hon vid sig sjelf,
han lockat ut från den dammiga staden.
Men i det samma trängde ljudet af de
kommandes steg upp till henne på verandan
— ännu voro de dolda af strandvägens täta
löfmur. Och hon hörde mannen säga:
»Visste hon blott, hvad som väntade,
skulle hon minsann ej bli så lugnt på sin
plats!»
Och en annan stämma svarade — — —
en annan stämma,vid hvars första ljud hon
spratt till likt den lyssnande posten for en
fjerran hornsignal! I andlös spänning
lystrade hon efter hvarje tonfall: kunde det väl
vara möjligt — ack nej — en inbillning —
en märkvärdig likhet!
Då vika de in på terassen, oeh den
främmande mannen lyfter sin hvita hatt och
svänger den till helsning öfver sitt hufvud.
Karl, ja, det är verkligen han, hennes egen
kära, kära bror, som så många, långa år
hållit undan hennes ögon! Lika fort som
denna gladt öfverraskande visshet slår henne,
så hastigt är hon nere från altanen oeh
honom långt till mötes och får honom varmt
i famn.
Så, när de första hängifna helsningarna
gifva andrum och tid, skola de betrakta hvar
andra, mönstra från hufvud till fot, så som
man mönstrar en kär klenod, dèn man för
evigt trott förlorad, men plötsligt finner åter
och tvekar ändock, i den otroliga glädjen,
att det rätt är den samma.
Hvad han blifvit manlig och ståtlig; hvad
det blonda skägget klädde honom väl; hvad
den mörka teint, som söderns sol lagt öfver
hans drag, förlänade dem en mejslad fasthet!
Och hon — hvad hon blifvit värdig och
utvuxen, en rigtig grande dame; den lilla
fet-hyltheten klädde henne fötjusande, och hennes
klara ögon, voro upp i dagen de gamla!
Det var nu det bästa, man kunde säga om
dem!
Men efter allt detta kom äfven Klara
plötsligt att besinna, hvilken helt annan
innebörd broderns hemkomst kunde ega för Ruth,
oeh hon försräcktes midt i sin glädje. Vid
denna tanke vände hon sig om att få syn
på vänninan.
Ruth gick långsamt efter dem i gången
med Vivan vid sin hand, och Klara kände
sig obeskrifligt oeh på det angenämaste lugnad,
när den andra mötte hennes hastigt forskande
blick med ett svagt litet leende, vemodigt
visserligen, men lugnt, och en vänlig nick.
Gud, vare lof: hon hade tagit det
förståndigt! Och med ny ifver vände sig Klara till
brodern.
Hvilken förtjusande angenäm middag åto
de icke till sammans i den ljumma
högsom-marqvällenl Luften var nätt och jemt så
mycket i rörelse, att den sakta vaggade i
den stora verandans hvita gardiner och
bibehöll en angenäm svalka öfver det
blomster-smyckade måltidsbordet i skuggan derinom.
Det var ju tusen sinom tusen saker att fråga
och förtälja; Klara tog nästan Karl som helt
oeh hållet för sin egen del, så nära sköt hon
hans kuvert intill sitt, när hon med egna
händer dukade fram det på bordet.
Alla de friska blommorna kommo plötsligt
att stå som en kedja hedersvakt omkring
hans beständigt fylda tallrik, och medan
Klara ideligen uppmanade honom att äta,
som hade han nyss räddats från en uthungrad
och öde kust, gaf hon sig knappast tid att sjelf
förtära en enda munsbit.. Oupphörligen lade
hon sin gaffel i från sid och lät händerna
sjunka ned i knäet för att med glänsande
ögon endast betrakta brodern vid sin sida.
»Ja, vore det icke din egen köttsliga bror,
skulle jag bli fruktansvärdt svartsjuk»,
skämtade Fritz, hvars ögon och lynne äfven
spelade af oförställd glädje.
Det var som en flägt från gamla
ungdoms-dagar, från ett kärt konstnärslif i mycket
arbete och möda, men ock i mycken
oförgätlig gamman. Och dessa herrliga minnen
voro väl värda det bästa vinet:
Fritz var sjelf ned i sin källares »allra
heligaste» och kom upp med den spindel
-väfsomflätade Tokayern och en Constantia,
gristrande som rubin. Långt in i den
blekljusa förnatten sutto de gamla vännerna qvar
vid sitt ständigt fyllda glas. Den öfriga
servisen röjdes af bordet, endast skålen med
drufvor, vinet och blommorna blefvo åter.
Och Klara var hela tiden med; att deltaga
i deras glädje, att höra och sjelf passa upp
dem.
Gångna dagar togo på nytt gestalt i deras
historier och till sist ljöd — o, under —
ännu en gång ur friska strupar den gamla
visan om prinsessan och ungersvennen långt
ut öfver den den nattysta fjärden.
Intill dess hade Ruth, i stillhet lyssnande,
suttit med vid bordets nedersta ända. Men
nu reste hon sig och gick, med sänkt hufvud,
långsamt in till sig.
(Forts.)
Våra barn.
Hos de flesta barn finnes en åtrå att
ständigt vara i verksamhet, och häri
ligger ej något ondt, blott deras
verksamhetsbegär ledes på förståndigt sätt,
ty mycken skada kunna de
åstadkomma, om de oeftersedda få sysselsätta
sig med hvad dem lyster. I motsatt
fall kan man genom att ej anförtro
dem någon annan sysselsättning än
lekar, vänja dem vid sysslolöshet. Det
finnes verkligen många arbeten, som
de små kunna förrätta, såsom att af
tunn papp utklippa möbler till
dockskåpet och sedan med vattenfärg måla
dessa; af kulörta pappersremsor kunna
de fläta mattor till detsamma och flere
dylika små arbeten, som för barnen
kunna vara som nyttig lek, blott de
ledas af någon äldre persons vaksamma
öga. Dana.
Tjenarne.
I hvarje tjenstehjon är man pligtig
hedra medmenniskan, som fått en
hårdare lott på sin del och icke kommit
i åtnjutande af en bättre uppfostran,
af hvilken man lika litet som af
någon är berättigad att fordra
fullkom-lighet. Har man en välartad piga,
bör man meddela henne kunskaper och
färdigheter, föregå henne med goda
exempel i goda vanor, vara henne
be-hjelplig att göra kloka och billiga
uppköp af kläder och dylikt samt påminna
henne om att spara något till
möjligen inträffande nöddagar eller egen
sjelfständighet samt försörjning på
ålderdomen. Dana.
Bostaden.
Polerade ljusa möbler, såsom stolar
m. m. i barnkammaren och
hvardagsrummet blifva i längden fläckiga och
fula, men man kan åter förnya dem
genom att öfverstryka dem med
val-nötsbrun spritlackfernissa.
Dana.
Vid rengöring af fastnubbade mattor
är fuktiga teblad ett kändt medel, men
ett annat praktiskt medel, som mesta
delen af vintern står till buds, består
i att, sedan man väl utvädrat
rummet så att dess temperatur
understiger fryspunkten, öfverströ mattan
med helst nyfallen snö, men blott en
del af mattan i sänder, samt sedan sopa
den noggrant med någorlunda styf
damborste. Dana.
Fina, trefliga och billiga gardiner
erhållas af oblekt domestik, som ju är
crëmefärgad, samt en spets af
sextrå-digt, oblekt solfgarn. Yill man göra
hela rummet i stil, tages spetsen att
kanta piano- och bordsdukar, samt
sättes mörkrödt möbeltyg, s. k. granit,
till speglar. Stassan.
Drycker.
Hallonsaft. Till hvaije kanna hallon
tages J kanna vatten, som slås kallt
på bären i grytan och påsättes för att
få ett uppkok, hvarefter det silas
genom handduk. Då saften kallnat och
sjunkit, tages | skålp. socker (siktadt)
till hvaije skålp. saft samt kokas 10 à
15 minuter under jemn skumning.
Frida N. N.
Osötad lingon- eller blåbärssaft. Till
2 kannor bär tages | kanna vatten,
kokas en stund sakta under skumning,
silas sedan genom handduk, buteljeras
utan att omkokas. Frida N. N.
Köket.
Vid tillredning af all slags stek re
kommenderas de nymodiga grytorna
att insätta i ugnen som finnas hos
de flesta jernhandlande. Grytan
innehåller en form, uti hvilken steken
nedlägges. Man påspäder genast litet
vatten, ungefär § qvarter eller något mera,
i fall steken är mycket stor, hvarefter
någon vidare påspädning ej bör ske.
Locket påsättes väl. Skulle steken ej
vilja antaga den rätta bruna färgen,
aftages locket någramiuuter. Viddetta
behandlingssätt blifver köttet vida
saftigare och rikare på sås än det, som
stekes på spisen i en vanlig stekgryta.
En stor fördel är ock, att man ej
behöfver frukta att steken vidbrännes,
oaktadt man blott 3 à. 4 gånger
behöfver tillse henne. Lalage.
Klädedrägten.
Etf bepröfvad! medel mot mal är
ter-pentinsprit. Några droppar deraf i
botten af byrålådor, kistor, klädskåp
och garderober är tillräckligt att för
hela sommaren skydda kläderna,
förutsatt att de på våren äro piskade väl
rena. Dana.
Bakning-.
Jäst. Några potäter skalas,
hvarefter de rifvas och silas genom hårsikt.
Till ungefär \ kanna af detta spad,
hvari vispas antingen råg- eller
hvetemjöl, tages 1 stor tesked socker, 1 d:o
salt och 2 matskedar god jäst. När
man sätter till degen, skall man iröra
1 stor tesked dubbelsoda.
Frida N. N.
Att åstadkomma hembakt färskt bröd
hvarje morgon, synnerligen lätt och bra
för sommargäster och under
fastlags-tiden på landet. Tag om aftonen (sist
bland göromålen) och blanda till en
vanlig deg af hvad mjöl som önskas
samt kryddor efter smak, men af kall,
okokt mjölk. Arbeta degen rätt länge,
ty annars blir brödet blåsigt. Beställ
af jernplåt en 15 centimeter bred, bra
hög och lång form, som smörjes något,
hvarpå degen ihälles och ställes på
kallt ställe, källare eller bod, att jäsa
öfver natten; om den står varmt,
binden syrlig. I jernspisen eldas först
med bark, som värmer dubbelt, hvarpå
brödet insättes; men det bör gräddas
långsamt, hvarför eldningen minskas.
Stjelpes strax ur formen och svalnas.
Särdeles saftigt och välsmakande.
Slassan.
Billigt men godt smörgåsbröd. | kanna
vatten, i hvilket lägges ett skedblad
smör, uppvärmes. Häraf göres med
tillhjelp af hvetemjöl en lös deg med
pressjäst för 4 öre uti. När degen är
väl uppjäst, arbetas den ånyo,
hvarefter den inlägges i form. Sedan den
181
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
