- Project Runeberg -  Idun : Praktisk veckotidning för qvinnan och hemmet / 1889 /
185

(1887)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 22. Fredagen den 31 maj 1889 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

N:r 22.

Fredagen den 31 maj 1889.

2:dra årg.

B yra:

Klarabergsgatan 54, en tr.
Annonspris:

25 öre pr petitrad (= 10 stafvelser).

Tidningen kostar

endast 1 krona för qvartalei.

postarvodet inberäknadt.
Ingen ’.ösnummerförsäljning.

Redaktör och utgifvare:
FRITHIOF HELLBERG.

Träffas a byrän kl. 10—11.
Allm. Telef. 6147.

Utgifningstid:

hvarje helgfri fredag.
Infaller helgdag pä fredagen,
utgifves tidningen näst föreg, eller
nästfölj. söckendag.

Prenumeration sker:

I landsorten: å postanstalterna.
I Stockholm: hos redaktionen, å
Stadspostens hufvudkontor, i bokladorna
samt & tidningskontoren

Vet, qvinnan måste mycket lida,
och dä först blir hon himmelskt skön;
hon känner törnet i sin sida,
men tiger, kysser det i bön.

Iduns

Byrå och Expedition

hällas under sommarmånaderna öppna endast
måndagar, torsdagar oeh fredagar kl. 11—2.

Undertecknad

kommer att vistas borta under större delen af juni
månad, och skötas redaktionsbestyren under denna
tid af hr lohan Nordling. Expeditionen förestås af
fröken Viktoria Schoultz.

Alla skrifvelser i redaktionsangelägenheter torde
ovilkorligen adresseras till Iduns Redaktion,
Stockholm; skrifvelser angående expeditionen
deremot till Iduns Expedition, Stockholm.

Iduns postupplaga (d. v. s. utom de 3—4,000
exemplar, som gå genom bokhandeln och
tidningskontoren samt under korsband) visar följande
stigning under innevarande år:

1888 d. 31 december: 4,750

1889 d. 31 mars 6,201

» d. 30 april 7,225
» d. 30 maj 7,375

Under förhoppning att stigningen fortfarande skall
bli den samma, hvarigenom redaktionens bemödanden
ock skola sporras, tillönskar jag Iduns ärade
läsa-sarinnor en i allo angenäm sommar och tecknar
med utmärkt högaktning

Frithiof Hellberg.

Redaktör och Utgifvare.

Till unga mödrar,

varande eller blifvande.

(Första artikeln.)

P|ina unga medsystrar, vanten er icke
i några råd, anvisningar eller lärosatser
angående ert ansvarsfylda och djupt allvarliga,
om än aldrig så ljufva moderskall! Här är
blott en UDg mor, som eftertänksam af
erfarenhet- och iakttagelse, vill uttala ett »gif
akt!» — Ett »gif akt» medan tid är, ett
»gif akt», innan en sorglig erfarenhet eller
misslyckade experiment på ett ödesdigert sätt
skriar det i edra öron.

Derför vädjar jag särskildt till blifvande
mödrars uppmärksamhet.

Man har helt säkert berättat er sagan om
den »moderliga instinkten», som på ett
underbart sätt skall lära er vårda den späda lilla
varelse, som ni väntar, eller som lifvet
möjligen en dag skall lägga i edra armar. Denna
»instikt» skall såsom en magisk nyckel
bereda er inträde och inblick i förut främmande
verldar: den lilla barnasjälen oeh den lilla
barnakroppen, och ni skall, ledd af denna
instinkt, bli en förträfflig vårdare af båda —
samma dag ni blir mor.

Unga vänner — tron icke på detta, ty det
är en saga, en synvilla, tanklöshetens eller
korttänkthetens spindelväf.

Det ligger någon sanning bakom, det säger
sig sjelft; ty en åsigt kan icke breda sig så
vidt som den om den »moderliga instinkten»
utan att ha stöd af gjorda iakttagelser. Men
dessa iakttagelser utgå från falska
förutsättningar och framkalla derför en synvilla, som
endast korttänktheten låter narra sig af.

Vi tala aldrig om exempelvis
»landtbrukare-instinkten», och likväl kunna vi ofta göra
den iakttagelsen, att ett stadsbarn, en
teoretiker, en lärd, som en dag genom ett
oväntadt arf kommer i besittning af en
landtegendom, släpper hvad han har för händer,
knäpper i af alla krafter och tillegnar sig
jemförelsevis snart skicklighet i att förvalta sitt
nyvunna gods. Ingalunda på grund af några
inom honom slumrade instinkter, utan helt
enkelt till följd af det starka personliga
intresset.

Hvarför söka en mera invecklad förklaring
till mödrarnas snabba utveckling till
jemförelsevis goda barnasköterskor? — Är icke det
personliga intresset en tillräcklig god grund?

Du har en liten varelse i din famn, hvars

väl eller ve, vara eller icke vara beror af
din klokhet, din omtanke. Det starka
intresse du hyser för detta lilla väsen spänner
dina nerver till det yttersta, eggar dig att
använda hvarje atom af ditt förstånd för att
uttänka det klokaste och bästa för honom,
gör din blick vaken för allt, för allt som
står i närmare eller fjermare samband med
din nya uppgift.

Och ändå — erkänn det! — blir, trots
allt detta, resultatet af alla dina
ansträngningar ofta ganska bristfälligt.

Och hvarför? Helt visst emedan du, .i
fast förlitande på de der instinkterna, hvilka
barnets ankomst såsom med ett trollslag skall
kalla till verksamhet, försummat att skaffa
dig kunskaper och erfarenhet for din nya
gerning, emedan du rätt och slätt försummat
att bereda dig för barnavård oeh
barnaupp-fosiran såsom för ett kall, ett embete.

Ju mera man tänker på detta talet om
instinkten, desto mera framstår det som en
komplett galenskap. Och I kunnen bestämdt
intyga det, alla I unga mödrar, som gått till
ert kall som barnasköterskor utan
förberedelse. Erkännen, att det alls icke var en röst
i ert inre, som ledde ert handlingssätt, utan
den smula kunskap ni händelsevis uppsnappat
här eller der, halft omedvetna iakttagelser,
girigt uppfångade råd från höger och venster,
förlitande på andra, på barnmorskan,
barnjungfrun och läkaren, ett famlande oeh
sökande och — tusen misstag.

Ni invänder: hvad gör det, om vi icke
voro så dugtiga i början, det är ju ingen
skada skedd, när våra barn nu ändå äro
stora och snälla. Jag är beredd på denna
invändning från detta håll, ty sjelfsäkerhet
går gerna hand i hand med vidskepelsen.
Man göres på ett öfvernaturligt sätt kompe-

Att älska är för henne lefva,
att mildt förbinda tysta qval,
att fridens blommor sakta väfva
kring plågorna i sorgens dal.

Johan Nybom.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 10:34:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/idun/1889/0189.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free