Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 25. Fredagen den 21 juni 1889 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IDUN
sköna armarna och sammanhålles vid axlarna
af runda smycken. Genom det krusiga,
uppkammade bruna håret smyger sig en rad hvita
perlor, och kring armarna slingra sig smala
guldormar. När vi tillägga sandalerna, utan
klackar, med sina korslagda guldband öfver
den höga vristen, så ha vi baldrägten i
ordning, och den är sannerligen förtjusande. Allt
kommer till sin rätt. Kroppens mjuka
former, rörelsernas plastiska frihet, frånvaron af
all förkonstling, allt bildar gemensamt ett
harmoniskt helt.
Tänk blott, värdaste läsarinnor, så mycket
oharmoniskt vi ha eröfrat oss sedan den tiden.
Men vi se oss vidare omkring i den lysande
samlingen.
Der se vi madame Roland, modig som en
man, hängifven som en qvinna endast förmår
vara. Hennes drägt är till snitt lika med
madame Talliens — det äro för öfrigt alla,
men färgerna vexla. Madame Roland bär
blått, och den sköna damen med den bleka
hyn, det blåsvarta håret och de drömmande
ögonen, som står i hennes närhet, har enbart
hvit drägt. Hvem är hon med det sorgsna
ansigtet här i festsalen ? Det är en ung enka
— det är Josephine Beauharnais. Hon ser
tankfullt ut öfver den lysande samlingen, utan
att fästa sig vid någon. Hon märker inte
ens Barras, som inträder — Barras, som skall
kyssa bort hennes enketårar, till dess han
öfverlemnar henne åt den lille obetydlige
mannen der borta i fönsterfördjupningen. Hvem
är då han, som ingen märker och ingen bryr
sig om? Det är bara en liten artillerikapten,
oeh han ser butter och förargad ut — ett
obetydligt namn ännu. Oin några år gick
det med dån öfver verlden. Det var Napoleon
Bonaparte.
Men dansen börjar och paren hvirfla om.
Valsen har nyss kommit på modet, den är
också ett revolutionens barn, jemförd med
roccocons sirliga ".menuett. Der dansar Saint
Just med sin sköna, hängifna väninna Marianne.
Ännu har han sitt vackra hufvud på axlarna,
och ögonen stråla mot henne, som frivilligt
följde honom till schavotten. Den unge
kapten Bonaparte har också vågat sig in i dansen
och svänger om med den vackra fru Réeamier
— hon, som sedan gick så illa åt den store
cæsaren i sina memoarer. Men bort från
dansen i en fönsternieh sitter fru Stael, omgifven
af en mängd unga författare, hvilka leende
lyssna till hennes sarkasmer och ofta bittra
skämt. Hon är ful, men snillet strålar ur
ögonen, och kritiken, som flödar öfver hennes
tunna läppar är mördande.
Qvällen går, man roar sig, och få bry sig
om att tänka på morgondagen. Hvem vet?
Kanhända man redan står på de »misstänktes»
lista. I dag famnar man en skön dam — i
morgon den olycksaliga plankan.
Voilà tout!
Ett århundrade har gått, sedan den stora
revolutionens män tände sin renande eld, och
moder och seder ha under tiden varit i
ständig vexling. Hvarje tid har sin smak, men
hur det är, återvänder alltid något af det
gamla och tillkämpar sig, for en tid
åtminstone, väldet på nytt. Revolutionens moder
komina väl i sin helhet aldrig igen, men
detaljer spåra vi då och då. Snitten är
oanvändbar, men tygerna bli moderna. Se blott i
våra butiksfönster — dessa fina, mjuka,
små-blommiga musliner. Samma väfnad oeh samma
mönster, som då madame Tallien var modets
drottning. Äfven i damernas frisyr märks en
återgång, det i nacken uppkammade håret och
knuten i hjessan — och äfven hattarna, de
så kallade »kyss-mig-om-du-kan»-hattarna,
med sina stora skyddande skärmar och
liggande plymer, påminna icke litet om
revolutionens moder.
Måhända det ligger i luften.
Den unga flickans rum.
tlKfS,varje ung flickas rum bör vara
till-talande och smakfullt ordnadt, men
derjemte enkelt och anspråkslöst.
Ingenstädes bör dpr genom bjerta färgmotsättningar,
rik förgyllning och dylikt en större verkan
framkallas, och aldrig får en dyrbar och
ståtlig möbel väcka uppmärksamhet.
Inom detta fridlysta område får modet
icke sätta sin fot. Om det ock nu för
tiden föreskrifver mörka, tunga gardiner,
tapeter o. s. v. till våra bostäders dekorering,
så bör dock den unga flickans rum vara
ljust och vänligt. I stället för elegans skall
här gratie herrska.
Tapeterna böra vara i matta, indifferenta
färger, så att de saker, som användas till
att pryda med, tyger, taflor, bladväxter kunna
framträda fördelaktigt. Finnes säng i
rummet, prydes denna med tillhjelp af ett
smakfullt omhänge, till hvilket helst bör väljas
lätt, luftigt tyg af mattblå, ljus rosa eller
hvit färg — med den sistnämda ernår man
den bästa verkan. En sådan omhänges-säng
är mycket lätt att skaffa sig.
Man låter snickaren fastgöra en temligen
stark list lodrätt på sängens hufvudgärd.
Den bör nå vid pass 3-J aln upp från
botten af sängen. Upptill fästes en 16—20 tum
lång list vid den förra lodräta, så att den
bildar en rät vinkel mot denna. Denna
kortare list ligger alltså vågrätt öfver
huf-vudkudden, och vid denna fastgöres gardinen,
så att den i rika veck faller ned till höger och
venster om sängens öfre del och släpar till
en handsbredd öfver golfvet. Der gardinerna
uddas nertill, behöfva de ej kantas med
blon-der. Framtill, på ändan af den lilla
tvärlisten, anbringar man en rosett af kulörta
band eller tyg. Rosettens färg bör stå i
harmonisk öfverensstämmelse med
toalettbordets utstyrsel. Detta bord skall vara det
prydligaste bohaget i en ung flickas rum.
Man kan naturligtvis hos snickaren beställa
sig ett smakfullt och starkt bord, men man
kan också mycket väl använda hvilket som
helst simpelt bord, ja, en bra, lagom stor
trälår kan omdanas till ett riktigt nätt
toalettbord. I en sådan lår låter man anbringa
en eller två hyllor, på hvilka man sedan
kan lägga förkläden, nattröjor, skor o. s. v.
Bordets bredd kan lämpas efter förhållandena,
men höjden från golfvet bör alltid vara 27—
30 tum. Om möjligt bör sjelfva
bordsskif-van skjuta något fram öfver den undre delen.
På kanten af skifvan eller af trälåren, om
man använder en sådan, faster man med fin
nubb ett smalt, hvitt band, hvarvid tyget,
som begagnas för bordets klädsel, stickas fast.
Som redan nämnts, skall toalettbordets
klädsel harmoniera med sängomhänget, men äfven
här är en hvit gardin att föredraga, hvilken
då måste anbringas öfver ett färgadt
underlag. (Äfven för sängomhänget kan man
använda ett färgadt undertyg.) På bordets tre
sidor fastgöres först starkt rosenfargad
glans-sherting, allt efter behag äfven himmelsblå,
men den rosafärgade åstadkommer en vack-
rare verkan. Der ofvan fastgSres nu det
genomskinliga gardintyget, men med så få
veck som möjligt för att ej lemna onödiga
gömställen för dammet. Bordsskifvan klädes
slätt med bägge tygerna, som fastnubbas
efter kanterna. Till sist förses dessa kanter
med en tjock pipad remsa af moll, som
emellertid ej behöfver anbringas på bordets bakre
kant. För att skydda bordsskifvan, lägges
på den en liten duk med fransar. På
bordet läggas nåldyna, synecessaire m. m. liksom
en bok för morgon- och aftonandakt här godt
kan fylla sin plats.
På passande höjd öfver bordet anbringas
spegeln. Med små medel kan man uppnå
god verkan. Köper man nämligen en billig
spegel till ett par kronor, så fäster man på
den smala ramen en bredare, som utskäres
af papp. Hörnen afrundas något, och denna
bredare ram förses med dubbla pipade
remsor af rosafärgad glanssherting och hvit moll.
Upp- och nedtill samt på höger och venster
sida kan man fästa vackra rosetter, som sys
fast, och till sist vidfästes hela ramen med
hjelp af snören på spegelns baksida.
På samma sätt som öfver sängen kan
man på bordets baksida anbringa en
upprättstående stång med tvärlist i rät vinkel (denna
senare dock endast hälften så lång som
öfver sängen). Härpå fastgöres likaledes först
kulört sherting och deröfver framtill uddadt,
hvitt gardintyg. Spetsen framtill förses med
rosett som vid sängen. Bordets gardiner få
dock arrangeras så, att de ej hindra
begagnandet af spegeln. Naturligtvis gäller att
vid anordnandet af det hela använda en viss
konstnärlig smak, då det annars lätt blir
klumpigt och fult.
Finnas två fönster i rummet, kan man
lämpligtvis placera toalettbordet mellan dem
och på väggen uppsätta ett par små lampor
i armar, dels till prydnad, dels till nytta, när
man gör toalett om aftonen. I stället för
lamporna kan man ock ha blomkrukor med
vackra bladväxter på ömse sidor om bordet.
För att ej missförstås vill jag dock
anmärka, att det ofvan beskrifna toalettbordet
aldrig bör begagnas som tvättbord. Som
sådant är bäst nyttja en af de kända små
pelarrunda, temligen billiga kommoderna af
trä eller bleck, som kan finna sin plats i ett
hörn af rummet.
Samma lätta tyg, som man valt till
sänggardiner, bör ock användas till skjutbara
jalousier för fönstrens nedre rutor. Till de
andra gardinerna, möjligen ock till en portiere
vid dörren eller som förhänge vid en
hörnhylla, må man välja ett tyg, som harmonierar
med gardinerna vid säng och bord. Finnas
råd och utrymme till en liten soffa eller en
länstol, må man ock söka ta hänsyn till
deras klädsel.
Jag vill nu sluta med att uttala som min
öfvertygelse, att den unga flicka, som förstår
att pryda sitt eget lilla rum med smak och
trefnad och med minsta möjliga medel, säkert
ock i andra hänseenden skall visa sig vara
huslig och förståndig, medan omvändt den,
som lefver blott för att roa sig, helt visst
kommer att ha ett oordentligt oeh otrefligt
hem att vända åter till, när »nöjet» är förbi.
Anna Frænkel.
Qvartalsprenumerationen måste nu
omedelbart förnyas af alla, som önska
erhålla tidningen utan afbrott.
214
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>