Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 26. Fredagen den 28 juni 1889 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Med Iduns expeditlon är förenad Iduns uträttnlngsbyrà, hvilken gratis | r\ I 1 K I till billigaste pris och pä bästa sätt utför alla möjliga uppdrag tli! tjenst
verkställer alla uppköp åt Iduns abonnenter I landsorten samt för öfrigt I LJ U IN för Iduns ärade läsarinnor.
Man jag kunde icke tro detta ovärdiga
sqvaller, ville icke tro det, och jag visade med
förakt ifrån mig hvarje tal ditåt. Så långt
kunde han väl dock icke glömma sig!
Ack, låt mig vara kort — du anar redan
allt — och det svartnar för mina ögon. . .
Du ser, att jag knapt längre kan föra
pennan. Men jag vill, att allt skall bli sagdt —
I Menton öfvergaf han mig — med henne
De rymde tillsammans. Hvart, vet jag ej
än. Jag liar sedan dess ej hört ett ord ifrån
honom.
En vecka låg jag i medvetslös feber; hade
ej min trogna Lisette skött om mig, hade
jag nu ej längre varit i lif. Det hade nog
ock varit det lyckligaste . . .
Men så till sist —• ja, jag kom mig oeh
kommer mig dock aldrig åter. En summa
penningar hade ban lemnat mig före sin flykt.
Och jag hade mina smycken, många och
dyrbara, dem jag förpantade.
Jag hade nu endast en idé, en tanke, som
uppslukade hela mitt väsen — den att komma
hem. Hvarför, till hvad, till hvem — jag
frågade ej derefter. Men denna nya åtrå
brände som en feber i mitt blod och höll
mig uppe.
Under strida tårar skildes jag från min
tjenarinna, nej, min väninna, vid stationen.
Och så reste jag, reste — natt och dag —
Allt det andra känner du. Ett återstår
mig blott...»
Här var brefvet plötsligt slut. Det
saknade till och med underskrift. Kuvertet bar
en främmande handstil.
(Forts.)
mr
Våra barn.
För en tid sedan kom undertecknad
pä besök i en familj, der en ung fru
med sin 2- à 3-åriga lilla dotter
äfvenledes var på besök. Barnet var ganska
behändigt, ocli en af de närvarande
yttrade något ditåt, men den unga
modern bad enträget, att man icke skulle
säga något sådant, emedan den lilla
redan visade anlag för att tycka om
sig sjelf. Berättade dervid, hurusom
flickan några dagar förut varit inne
hos ett annat fruntimmer och vid
hemkomsten från henne flere gånger
yttrat: »Mamma, tant sa’ jad behändi,
jad lal.» Men detta och en hel del
annat »behändigt», som tösen sagt och.
gjort, berättade modern i den lillas
närvaro utan att tänka på, att det kunde
skada henne. Om tillvägagåendet var
klokt, lemnar jag åt mödrarna sjelfva
att bedöma. E—a—
Klädedrägt en.
Medel att återställa blank och
skrynklig sammet. Det är en väl känd sak,
huru lätt kläder af sammet förlora sitt
vackra utseende, derigenom att
sammeten skrynklas och blir blank. Det
torde derför vara angenämt för
mången att erhålla kännedom om ett
enkelt medel att upphjelpa det förstörda
tyget. Man afsprättar sammetsstycket
och spänner upp det i en ram; gör
derefter ett starkt afkok på grönt te,
slår detta i ett stort, vidt fat och ställer
fatet ander ramen, så att ångan träffar
sammetens afvigsida. Då tyget är
fuktigt, utan att vara rått, tager man bort
fatet, vänder om ramen, och stryker
sammeten på afvigsidan flere gånger
med ett ej allt för hett jern, till dess
att all fuktighet är utdrifven ur tyget.
Genom ett dylikt förfarande blir
sammeten som den vore ny. Innan
sammeten utsättes för ångorna från teet,
måste man med en borste väl borttaga
allt dam. Vill man ej göra sig den
mödan att lössprätta sammetsstycket,
så fuktar man på afvigsidan de
skadade ställena med en i bett te doppad
och väl urkramad svamp, och i det
tvänne personer hålla tyget spändt
emellan sig, öfverfar man det helt lätt
med ett jern. Fanny —g.
Borttagandet af fettfläckar och
tvättning af genom svett smutsade
rockkragar m. m. Man bestryker
fettfläc-karne temligen tjockt med frisk
ägggula, låter dem derpå torka
fullkomligt i luften och gnuggar sedan ur,
dem, hvarpå man tvättar fläckarne i
ljumt vatten. Med fina tyger och
färger måste naturligtvis förfaras
försigtigt, i synnerhet vid gnuggningen,
under det urtvättningen kan verkställas
med en i ljumt vatten doppad mjuk
lapp. Kläde eller andra luggiga tyger
böra efter tvättningen borstas efter
luggen och derefter pressas.
Fanny —g.
Att få gult linne hvitt igen. När tyger
antingen genom långt liggande eller
lut gulnat, hvilket i allmänhet snarast
sker med bomullstyg, så kan man på
följande sätt få det hvitt igen: man
lägger det gulnade tyget åtta dagar i
blot uti tjärnmjölk och tvättar det se-
dan i ljumt vatten och hvit tvål,
hvarefter det torkas. Om det behöfs
förnyas detta ännu en gång.
Tjärnmjölken bör vara några dagar gammal och
något sur. Fanny —g.
Tvätten.
Mycket arbete och nötning af
kläderna kan besparas, genom att dagen
före tvättdagen kläderna läggas i blöt.
Ett utmärkt medel, som gör kläderna
lätta att få rena och ej skadar dem,
är Eneroth & C:is lutpulfver; J kilo
tillsamman med lika mycket såpa
upplöses i kokhett vatten, hvilket silas
genom en grof handduk, att ej några
osmälta partiklar medfölja. På det,
som stannat qvar i handduken, slås
ånyo vatten och vispas väl om; sedan
påhälles kallt vatten, tills luten kännes
lagom stark. Häraf slås sedan öfver
de sorterade kläderna, hvilka få stå
till påföljande dag, då de upptagas och
läggas i varm såplut, hvarefter de
tvättas på vanligt sätt. Dana.
Fönsterträdgården.
Iakttagelser af en blomstervän. Till
plantornas mest intressanta kemiska
förändring hör utan tvifvel den
artificiella förändringen af blommornas
färg genom tillförande af vissa ämnen
till deras rötter. Uppblandar man
jorden, hvari de växa, med pulvriseradt
träkol, så erhålla blommorna af
georgin-rosen oeh nejlikväxten m. fl. en vida
mörkare och fylligare färg. Kolsyrligt
natron färga hyacinternas kalkar röda,
jernstoft färgar dem blåa och violetia;
fosforsyrligt natron förändrar
blomsterprakten hos andra trädgårdsväxter på
de mest olika sätt, allt efter deras förra
färg. Fanny—g
Inläggning-ar.
Pickles. Man tager de minsta och
finaste turska bönor, ärtskidor, små
morötter, gurkor, krassknopp,
blomkål och syltlök, som kunna fås. Hvarje
sort lägges i saltlake ett dygn och
förvälles sedan hvar för sig i samma
lake, hvarefter det sammanblandas
tilllika med ingefära, hvitpeppar, nejlikor,
omalen senap samt några bitar
pepparrot. Derpå fylles sedan stark vinättika;
spansk peppar inknytes i en tunn lapp
och inblandas i sallaten. Sedan
öfver-täckes den med dubbla handdukar och
någon tyngd derpå. Kär den så har
stått i 8 dagar, sorteras pickles i små
glasburkar, hvilka väl betäckas, först
med vaxadt papper och sedan med
oxhinna, hvarefter de förvaras.
H—l—a.
Köket.
En bra putssmörja, för koppar och
bleck, göres af sur mjölk, ättika ocli
krita. Denna smörja kan man förvara
i flere veckor och vid behof lösa upp.
Utilis.
För att aflopps- eller s. k. slaskrören
från köken icke skola tilltäppas, är det
nödvändigt att emellanåt, minst en
gång i månaden, skölja dem med
kokhett vatten. Om detta i alla
lägenheterna inom ett hus iakttages, skulle
mycket obehag undvikas, men som an-
vändandet af detta enkla medel
vanligen försummas, bildas snart i
rören ett fettlager, som fasthåller
smutsen och småningom tilltäpper röret.
Utom de obehag och faror sådant
medför i helsovårdshänseende, kunna rätt
stora skador derigenom framkallas. T.
ex. om nedre delen af ett aüoppsrör
är tilltäppt, så söker sig, sedan röret
blifvit fyldt, det vatten, som i de öfre
våningarna utslås, väg genom
slask-backarna i de underliggande köken.
Äro då de der inneboende exempelvis
frånvarande, får naturligtvis det orena
vattnet obehindradt utrinna å golfven,
hvaraf följderna lätt inses. Dana.
Hushållet.
Om ägg äro färska eller ej utrönes
lätt, om man upplöser 120 gram salt
i en liter vatten och lägger äggen häri.
De, som sjunka till bottnen, äro
ny-värpta, och allt efter sin ålder hålla de
sig högre och högre i vätskan; 5
dagar gamla ägg flyta ända uppe vid
ytan, och äro då ännu dugliga till
inläggning för vinterbehof, men sticka
de upp öfver ytan, kan man ej med
säkerhet vänta, att de skola hålla sig
öfver vintern, på hvad sätt de än
inläggas. Dana.
Bakning.
Några bakreglor. Bakning — i
synnerhet småbrödsbaket — intager
ovanligt långa spalter i Idun, ett bevis på,
huru fallen den svenska husmodern i
allmänhet är för detta »lifvets sötma».
Det vore kanske på sin plats att fästa
uppmärksamheten på några allmänna
bakreglor; ty det beror ju ibland af
obetydligbeter, om en sats lyckas eller
ej, och vanligtvis kan man ej förstå,
hvaruti felet egentligen består.
Det mest maktpåliggande är alltid
sjelfva gräddningen — och ej förr än
efter många försök och lång erfarenhet
lär man sig bedöma den rätta hettan
till de olika bröd- och kaksorterna.
Steker man i kokspisen, bör man
undvika att under stekningen hälla kallt
vatten i reservoiren — denna plötsliga
afkylning har nog förstört mången plåt
med godsaker.
Dernäst spelar jästens beskaffenhet
en stor roll. Bryggerijäst silas, så att
inga beska humlefrön blifva qvar —
skall den ej genast begagnas, häller
man friskt källvatten på, som dock
sedan afhälles; utspädning med litet
dricka förbättrar den ibland.
Pressjäst lägges i kallt vatten under några
timmar och upplöses sedan i ljum mjölk.
Vid degarnes omvridning tillägger jag
alltid litet ny jäst samt ibland en
té-sked magnesia, som gör skorpdegen
särdeles lös. Har man torr pressjäst
öfver, så förvarar man den bäst genom
att strö fint socker emellan.
Fat och tråg, som skola användas
till jäsdegar, mjölet samt alla
ingredienser måste uppvärmas på förhand,
likaså bakfiltar och baklinne
En stor hufvudsak vid alla
småbrödssatser är att röra både tillräckligt länge
och tillräckligt fort och jemnt, d. v. s.
ej saktare mot slutet.
Blandar man rifven kokt potatis i
bröddegen, så torkar brödet ej så snart
och käns mycket saftigare. Förvälda
risgryn göra samma verkan.
Att öfverstryka brödkakorna med
ljumt vatten fore gräddningenförhindrar
att de spricka sönder; öfverstrykning
med kallt vatten, under stekningen och
sedan de blifvit tagna ur ugnen, ger
dem ett vackert, glänsande utseende.
Smör eller vispade ägg åstadkomma
naturligtvis ännu vackrare resultat.
Väfning.
Tag vara på aila sidenlappar, äfven
de, som ni anser vara för små eller
dåliga till lapptäcke. Klipp dem i små
bitar samt rispa upp dem. Kär ni
fått 637 gr., så blanda detta med 1,275
kgr. ull, helst både svart och hvit.
Ar rispet efter ljusa lappar, tager man
öfvervägande svart ull, att det hela far
en tackgrå färg. Låt sedan någon
gumma, som ni vet spinner väl, få
spinningen om hand, då den med
kardning vanligen betingar sig ett pris af
75 öre för 425 gr., 50 öre för enbart
ull. Sedan köper ni svart tvinnadt
bomullsgarn (20-nummers) till ränning,
och väfver eller låter väfva eder ett
tyg, hvilket, sedan det hos färgare fått
vederbörlig press, kommer att bli eder
till en varm och skön klädning.
Utilis.
Hvarjehanda.
Klister för papper och papparbeten.
Man rör rismjöl tillsammans med kallt
vatten och låter det koka vid lindrig
eld, tills det blir temligen tjockt. Detta
klister har en vacker, hvit färg och
blir vid torkningen nästan
genomskinligt; det är förträffligt för alla
papparbeten, hvilka fordra stor renlighet;
likaså för infattning af kopparstick,
fotografier o. d. Tillsätter man mindre
vatten vid beredningen, så erhåller det
tillräcklig fasthet, att man deraf kan
forma små byster, basreliefer, statyetter
och dylika föremål, hvilka vid
torkningen antaga en vacker glans och
ganska länge hålla sig, om man
använder någon försigtighet, såsom att
betäcka och bevara dem för fuktighet.
X.
Lim. Ett slags flytande lim beredes
på följande sätt: tre vigtdelar lim
sönderbrytas i små stycken och öfvergjutas
med åtta lika vigtdelar mjukt (d. v. s.
icke kalkhaltigt) vatten, hvarefter det
får stå några timmar. Derefter
tillsätter man en half vigtdel saltsyra med
tre fjerdedels vigtdel zinkvitriol samt
håller slutligen blandningen under tio
till tolf timmar vid en temperatur af
85 till 90 grader Cels. Detta lim
stelnar icke och utgör ett särdeles godt
bindeämne. Fanny—g.
Läkareråd.
G. H—s. Adr. Hamngatan 3, A. 9—10 f. m.
En »otäck» vän af Idun. Se svar till Lætltia
i n:r 9.
H. A. Fot baden iiro nästan nödvändiga.
Om ni tar dem pä qvällarna och på
morgnarna tvättar fötterna med källkallt vatten
med grundlig frottering efteråt, så löper ni
ej fara att förkyla eder.
Angmott. Se svaren Ina i n:r 9 och till
Lilly i n:r 13. Drick kaffe högst en gång
dagligen.
226
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
