Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 29. Fredagen den 19 juli 1889 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Idun utkommer i hufvudstaden hvarje helgfri fredag och kostar för ett j r*\ II kl Tidningen Innehåller nästan uteslutande orlg/naibidrag. — Uppgif å
qvartal endast I krona, postarvodet Inberäknadt. — I U U IN närmaste postanstalt namn och adress samt erlägg en krona, sa er.
inom hemmet taga ut sin rätt på flerfaldigt
vis, dels i ordnandet och prydandet af
hemmet och af oss sjelfva, dels i uppöfvande
och utöfvande af de anlag i en eller annan
konstriktning vi eller våra barn af naturen
kunnat få. Men vi måste då kasta öfver
bord det öfvermätt af osant prål och lyx i
både bostad och drägt och talanger, som
tillhör vår tids lyten, samt ärligt sträfva efter
det naturliga och sanna, ty just detta är det
sköna.
Visserligen har konsten sina lagar, som ej
mera än andra ostraffadt kunna öfverträdas,
men de lemna dock mycken och verklig
frihet för hvars och ens individuella tycke och
smak samt sinnesriktning, och följa vi dem,
behöfva våra hem ej bli så scliablonmessiga,
som ty värr nu många äro, i det flertalet af
dem, som sätta bo, så foga utvecklat och
uppodlat sin smak och sitt omdöme, att de
nära nog blindt lita på ocli följa andras der
vid lag. Något som kanske sedermera
omöjligt kan godtgöras, i fall råd och lägenhet ej
tillåta utbyte och förändringar, när
vederbörandes eget skönhetssinne börjat taga ut sin
rätt.
Hemmet, bostaden, bör ordnas och prydas
efter de regler för sammansättning af färger
och deras samverkan till det helas
öfverensstämmelse, som konsten fordrar, och detta
kan nås nära nog lika väl med enkla medel
som med dyrbara, med den skilnad likväl,
att det mera solida och gedigna,
kostsammare, är varaktigare ocli således alltid att
föredraga, om tillgångarne så tillåta.
Ingenstädes någon öfverläsning, men heller ingen
tomhet samt städse det ordningssinne, som är
konstens trogna följeslagerska.
Vi böra söka få våra bem sådana, att de
bära prägeln af och passa oss, hvilkas allra
yttersta omhölje, så att säga, de vilja vara.
Blott antydningsvis kunna vi bär klargöra,
huru i bostadens ordnande konsten kan
utöfvas. Ett så vidlyftigt ocb mycket
omfattande ämne höfves en förfarnare penna än
vi förfoga öfver.
De flesta hyrda bostäder i städerna
tapetseras och dekoreras i taken nu mera ganska
färgrikt och smakfullt nog. Men kan man
få välja sjelf, är detta nog att föredraga, då
man ju dervid kan lämpa tapeterna efter
möblerna — såsom passande bakgrund till
dem. Är t. ex. salsmöbeln af ek, så tager
den sig bättre ut mot ljusa tapeter, än mot
mörka, men, märk väl, ej kalla, ljusa färger,
utan varma sådana. Kalla äro sådana, hvari
mycket hvitt ingår. Huru olämpligt hvitt är
för större ytor, finner man nog vid jemförelse
mellan de forna hvita taken och de numera
i glada, lätta och varma färger, s. k.
tonfärger, hållna taken, dörrarna och
panelnin-garna. Möbler i valnöt behöfva åter något
mörkare tapeter; det är nämligen vackrast,
då möblerna ej bryta af för mycket mot
väggarna, utan harmoniera med dem.
Undvik i salen att hafva många taflor
eller andra prydnader, totalintrycket der bör
vara lugnt och vinnes bäst genom frånvaron
af sådana. Undantag kan naturligtvis göras,
såsom om du har att förfoga öfver några
gamla, goda familjeporträtt eller några
verkligt värdefulla dekorationstallrikar, hvaraf ju
särdeles vackra gifvas i både porslin, nickel
och cuivre poli, ehuru de äro något dyrbara.
Man har hört berömmas dylika af papp med
öfverklistrade frimärken såsom ganska
effektfulla. Men att sätta sådant skräp på
väggarna är både tanklöst och smaklöst. Offra
ej åt skenet! Några bladväxter eller en
grupp sådana fylla godt sin plats i salen,
men rada ej upp en mängd blomkrukor i
fönsterna. Gardiner och bordduk — om
sådan nyttjas — böra helst vara lika.
Herrns rum bör äfven hållas i någon
dämpad, allvarlig färgton; ej alltför många
möbler, hellre gedigna. Några få taflor och kanske
en eller par byster af någon favoritförfattare
eller annan framstående personlighet. Som
detta rum väl i allmänhet är platsen för
sådant arbete, som behöfver tankarnes
samlande, bör ingenting i rummets anordning draga
dem allt för mycket till sig.
I sängkammaren är bäst hålla en slags
medelväg, hvarken för ljust eller gladt, ej
heller tungt och mörkt. Grönt är en der
mycket gynnad färg och äfven ganska lämplig.
Några vackra statyetter eller byster i terra
cotta eller gips äro nog ock der väl på sin
plats.
Hvardagsrum och fruns rum kunna godt
förenas och i så fall sy- och skrifbord trifvas
tillsammans. Här kunna glada, lifliga färger
i både tapeter, möbeltyg, mattor och gardiner
med fördel användas, liksom ock både taflor och
andra små prydnadssaker. Akta blott, att
det ej blir för mycket — det är då svårare
hålla ordning — utan hvilken ingen skönhet
och harmoni kunna tänkas. Blommor förstås!
Hvad förmaket beträffar, så är det vackra
och dyrbara — om du har råd — der på sin
rätta plats. Vackra spetsgardiner med kulörta
draperier i öfverensstämmelse med möbeltyget.
Gerna förgylda ramar kring taflorna och
konstverk af olika slag, böcker m. m. Der passar
allra minst tomma bord och kala väggar.
Der mottagas ju främlingar och vänner, och
är då godt, att osökta anledningar till
samtalsämne finnas i det omgifvande. Intet af
rummen bör dock vara alltför dyrbart utstyrdt
på de andras bekostnad — då passa ej
rummen tillsammans såsom ett harmoniskt helt,
hvilket de dock måste utgöra.
Hvad den mängd arbeten af
fruntimmershänder beträffar, som i vår tid mycket lägges
an på, är derom intet annat att säga än godt,
om blott dervid afseende föstes vid, att hvarje
arbete måste betraktas ej såsom något ensamt
för sig, utan nödvändigt passande det föremål
det är afsedt till samt stämma väl ötver ens
med omgifningen. Låt ej heller förleda dig
till sådana arbeten som, exempelvis,
tänd-sticksställ af äggskal, kloekställ i toffelform
och dylikt, det må nu vara hur nätt och
fiffigt hopkommet som helst. Sådant är
oegentligt och hvarken formskönt eller vackert, om
än många af vårt »täcka kön» ej äro sena
att utropa: så sött, så behändigt!
Är någon i din familj, du eller barnen, af
naturen begåfvad med något litet anlag för
konsten, vare sig det nu gäller musik eller sång
eller målning, så försumma det ej, utan gör,
hvad du kan för att få det redbart uppöfvadt.
En mindre gåfva kan möjligen utvecklas till
en större. Men kom i håg, att musik ej är
pianoklink, sång ej skrik, eller målning
hvilket smaklöst färgkludd som helst!
Och — våra personer sjelfva — låtom oss se
till, att vi bringa dem i harmoni med våra
hem — både vår inre och yttre menniska.
Modets slafveri måste vi sky, men ej
försumma att äfven i vår drägt vara så
tilldragande som möjligt, hvilket bäst förenas
med enkelhet och smak.
Många anse, att hemmet är tillfylles, om
blott ordning och ett lyckligt familjelif der
äro rådande. Att dessa äro
grundelementen för trefnaden i hemmet, är ju klart. Men
det goda och det sköna passa dock bäst till-
samman, och det nyttiga och det enkla kunna
i ej ringa mån förenas med detta sköna, som
utgör konsten i dess mångfaldiga yttringar.
Om vi betänka, hvad trefnaden i hemmet
har att betyda både för oss sjelfva och för
det omkring oss uppväxande slägtet, samt
huru mycket denna trefnad förhöjes af allt
det af skönhet, som kan stå till buds, böra
vi ej försumma att fånga hvarje glimt deraf.
Få våra barn växa upp i hem, der man
förstår taga vara på och värdera, om ock blott
mindre och lägre grader af konsten, så skola
de dock så småningom vakna för och fatta
samt värdera den högre och större konsten,
när de en gång skola ut i lifvet. På så vis
— om ej annorlunda — kan hvarje qvinna
inom hemmets område utöfva konsten och
sjelf genom kärlek till den samma sprida
trefnad och behag i ej ringa mån
Må dock ingen tänka sig, att endast
kärlek till konsten och dess rätta utöfvande äfven
inom hemmets gränser är den
hufvudsakligaste grundvalen för den verkliga lycka och
fostrande kraft, vi der skola söka och finna.
Nej, konsten sjelf måste ledas och tuktas af
den ande, sant gudfruktig och sedligt ren,
som just bäst förmår lyfta densamma till den
höjd, hvarifrån allt rent och skönt stammar,
urkällan till allt godt — Gud.
I nästa veckas nummer, som blir tolfsidigt,
börja vi ä följetongsafdelningen en
synnerligen fin berättelse: »Jag eller du?>
af Marie von Olfers, hvilken för vår räkning
öfversattes frän det tyska originalet.
Ett sommarhem.
yr*
£ /jag din skönsta tanke mecl
och din allra bästa önskan,
när du kosan styr hit ned,
hit till bergen, fjärden, grönskan!
Glädje trifs med glädje bäst —
du skall bli vår sommargäst.
Från allén får ögat fatt
re’n det hvita boningshuset,
med veranda och rabatt
skimrande i middagsljuset.
Genomskinligt klar och varm
luften står kring fönsterkarm.
Lind, uti hvars vida fång
humla, bi och geting surra,
ocli på muradt gårdsutsprång
sorglös katt, hörs sno och snurra,
dufvors flygt kring luftigt slag
och från planen liens tag —
Det är helsa, lust och fröjd,
så en livar kan le och lifvas,
och jag vet, att du blir nöjd
och skall riktigt hos oss trifvas.
På din kind, af sorger blek,
skifta skall en blomsterlek.
Dofter, så du kan förgås,
bölja från den täta parken.
Liljan breder hvita kr ås,
246
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
