Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 29. Fredagen den 19 juli 1889 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tion ske å närmaste postanstalt.— Bidrag från alla områden för qvinlig
verksamhet mottagas med tacksamhet. Endast en sida af papperet bör
användas och marginal lemnas. Namn och adress torde alltid noga
angifvas, och kan fullkomlig diskretion från redaktionens sida påräknas.
»Ingenting annat än att vi förlorat komplotten,»
sade Ebba skrattande.
»Nej är det sant?» frågade Nils och stack fram
sitt hufvud bakom porti&ren.
»Ja, komplotten har jag ’förlorat’,» svarade
Edgar med en strålande blick på Ebba, smen jag har
vunnit det, som är mera vardt än alla komplotter i
verlden.»
Och han tog Ebbas hufvud mellan sina båda
händer och kyste henne.
Adrian.
Om att väga barn.
|jpjja]å eii ung fru af mina bekanta, strålande
af fröjd, visade mig sitt endast några
få veckor gamla barn, bedröfvades jag vid
åsynen af dess magra lilla ansigte, som
dertill hade ett trött uttryck; den klena kroppen
motsvarade till omfång hufvudet. Jag var
uppriktig nog att uttala mitt bekymmer öfver
barnets svaga utseende. Detta satte henne i
den största forvåning, då alla andra bekanta
lyckönskat henne till barnets dugtiga utseende.
»Har det då redan tilltagit,» frågade jag.
»Ja, när man, som jag, alla dagar ser
barnet, tänker jag, att man inte så lätt märker
det.»
Hon hade alltså ieke ännu vägt sitt barn.
För mig var intet tydligare, än att barnet,
som ammades ensamt af den svaga, lilla
modern, ej fick tillräcklig näring och derför
ock dagligen aftärdes. Då jag föreslog den
unga frun att låta väga barnet, svarade hon:
»Det skall ju vara skadligt; man säger,
att barn, som vägas, derefter tyna bort.»
»Min kära, lilla mamma,» svarade jag,
»denna öfvertro stammar ifrån hednatiden
liksom en del annat skrock angående
barnavård, hvilket allt förutsätter »gudarnes afund»,
en egenskap som vi ej känna hos vår gode
fader i himmelen. Om ni ser på mina leende
röda kinder, hvilka dock under det första
lefnadsåret regelbundet vägdes, kan ni bäst
öfvertyga er om vägandets oskadlighet.»
Hon tillät, att jag vägde hennes lilla barn.
Dess vigt uppgick till 3 kilo, alltså trots
dess ålder af 4 veckor mindre än medelvigten
för ett nyfödt barn. Äfven efter 8 dagar,
då föräldrarne enligt löfte ånyo vägde det,
stod ingen ökning att märka.
Den unga modern beslöt sig derför att
afstå från att sjelf amma och uppföda barnet
med flaska. Sedan dess har det frodats och
är nu föräldrarnes största stolthet.
Helt och hållet oumbärliga synas mig äfven
sedermera vägningama, särskildt under barnets
andra halfår, för att riktigt träffa den rätta
tidpunkten för barnets afvänjande från
modersmjölken.
Våra barn, hvilka samtliga hittills visat
sig som normalbarn, tilltogo månadtligen som
följer:
Vigt vid födelsen 3 ’/« kilo.
» efter 1 månad 4’/« »
» > 2 månader 5 7» »
» > 3 » 6 7s »
» » 4 » 63/. »
» » 5 » 7 ’/« »
» » 6 » 73/* »
» 7 » 8’/« »
» » 8 » 8 s/a »
» » 9 9 »
» » 10 » 9 ’/» »
» » 11 » 9 ’/2 »
» » 12 » 93/< »
Denna serie stämmer ganska noga in med
en af d:r Fleischmann i Wien upprättad
tabell öfver den normala medelvigten. Blir ett
barn betydligt efter den angifna vigten, utan
att vara sjukt, så är det ett tecken, att nä-
ringen ej längre är till fylles för kroppen,
oeh är det då rådligt att afväuja barnet. Äfven
vid barnets uppammande med flaska är
regelbunden vägning att tillråda. Det lilla
besväret blir tiofaldt lönadt genom den fröjd,
man känner, om den lilla älsklingen åter
vunnit några hundra gram.
Man behöfver för dessa vägningar ingen
särskild »Babyvåg,» sådana man kan få se
t. ex. på hygien utställningen i Berlin. För
de första 10 månaderna förslår mycket väl
den nu så allmänt spridda »Hushållsvågen»,
en tryckvåg, som ger utslag ända upp till
10 kilo. Jag brukar vid vägningarna ställa
vågen på ett bord, tar af skålen och ersätter
den med en liten oval tvättkorg (eller en
bricka) vid barnets längd. Härpå lägger jag
nu en liten kudde och de kläder, den lilla
brukar få på sig strax efter badet. Jag
tecknar mig nu noga till minnes, hvad korg,
kudde och kläder tillsammans väga.
Då vårt barn nu är färdigklädt, lägga vi
det i korgen, denna ställes på vågen, och,
medan tjenstflickan från ena sidan och jag
från den andra hålla armarne under korgen,
så att barnet ej skall kunna falla, läser jag
skyndsamt af, hur mycket bruttovigten går
till; från denna drages nu vigten af korg,
kudde och kläder. Hvad då återstår utgör
naturligtvis netto-, d. v. s. den verkliga
vigten. Att anteckna vägningsresultatet är
äfven derför nyttigt, att man senare kan
anställa jemförelser mellan de olika barnens
tillväxt. Elisabeth.
Det utsatta priset, 30 kronor,
för en uppsats om Konsten i hemmet har
till-erlcänts fru Ida Elisabeth Björklund, Ljusdal,
för hennes insända skrift i detta ämne,
hvilken återfinnes på annat ställe i dagens
nummer. Synnerligen förtjenstfull har äfven Dolly
Roons uppsats synts oss. Ebon Hoi, som
skrifvit öfver Musiken i hemmet, oeh Inga,
som mera allmänt hållit sig till ämnet,
nämnas med erkännande. Dessa tre signaturer
belönas med hedersdiplom oeh rättighet
att för nästa år (1889) erhålla Idun gratis.
Redaktionen.
Hvartill vi behöfva termo^
metern.
jp|àl an skänker nu för tiden bort så mycket
OI öfverflödigt och onödigt till
bröllopps-gåfva eller hedersskänk, som derefter
obegagnadt blir stäldt å sido i ett hörn; mycket
klokare vore det väl att på en gång skänka
ett halft dussin termometrar, ty allt mer och
mer vinner detta lilla instrument användning
i hvarje hushåll, och der det en gång tattat
fast fot och verkligen blifvit rätt nyttjadt,
får det snart namn af att vara alldeles
»oumbärligt».
Och det är sant: öfverallt behöfver man
termometern, ej endast utanför fönstret för
att veta, hur kallt det varit under den gångna
natten, utan äfven inne i rummen för att der
noga kunna reglera värmen.
Kanhända invänder någon nu: »der behöfs
ingen termometer; jag måtte väl bäst sjelf
känna, om det är kallt eller varmt».
Men huru olika är ej behofvet af värme,
och hur beror ej blotta »känslan» af värme
och kyla ofta på det tillfälliga befinnandet,
på skilda yttre anledningar! Och i hvarje
fall kan denna individuella »känsla» aldrig
bli obetingadt riktig och afgörande för alla.
Då afgör termometern kort och bestämdt
hvarje strid om »varmt» och »kallt». Man
anser för lagom rumstemperatur 16—19"
Celsius. I sofrum kan temperaturen hållas än
ett par grader lägre, ja, flere grader, om man
är frisk och stark och ej, som t. ex. vid
vården af späda barn och sjuka, oupphörligt
behöfver lemna bädden, utan att gifva sig tid
att taga på sig tillräckligt varmt.
Men ej endast i de bebodda rummen bör
termometern ha sin plats, den får ej saknas
vare sig i handkammaren och på matboden,
der man förvarar sina vinterförråd och ej kan
vara fullt säker för frysning, eller i källaren,
der såväl vinter som sommar en möjligast
stadigvarande temperatur af eirca 12 bör
vid-magthållas.
I badrummet begagnas väl termometern
allmänt vid beredandet af bad för vuxna och
barn; den gamla vanan att åt det späda
barnet pröfva badvattnets temperatur med blotta
armbågen utrotas lyckligtvis allt mer oeh mer.
Och i växthuset, i de rum, der ömtåliga
plantor skola öfvervintra — hur oumbärlig är ej
der termometern, för att man alltid skall
kunna hålla den rätta temperaturen: för litet
eller för mycket skulle der skämma allt!
Men vi gå än längre, och anbefalla då på
det ifrigaste termometern för köket vid matens
anrättande eller snarare serverande. Ännu
riktigare kanske borde den höra hemma i
matsalen på det dukade bordet. Då skulle
vi många gånger rent af förskräckas, då vi
med termometerns hjelp kunde med siffror
bevisa, hur mycket för het vi ofta förtära maten;
tunga och gom ha derigenom undan för undan
härdats och delvis blifvit okänsliga, men magen
får doek illa sota för dessa deras försyndelser
mot alla sundhetsreglor. Det kommer icke
genast, men det kommer dock så småningom
och i mognare år. En läkare fixerar
värmegraden som följer: dricksvatten 10—12", öl ej
under 11°, hetsande drycker, såsom kaffe och
té, ej öfver 30’, soppor deremot kunna gerna
få gå till 40°.
Doktor Schilling skrifver härom: »långt
nödvändigare än saltkar och pepparflaska är
på hvarje bord, vid hvarje buffet en
termometer, annars kommer det till sist att heta:
den ej på termometern hör och ser, en gång
det kommer bittert att få ångra».
Sjelfklart är det ock af största vigt, att
noga akta på temperaturen hos den mjölk,
som gifves späda barn. Till deras goda och
riktiga näring hör ej blott den rätta
beskaffenheten hos näringsämnet, utan äfven den rätta
temperaturen. För dibarn lägger man
modersmjölkens temperatur som måttstock, alltså 30’;
för något större barn bör man helst stegra
några grader. Men hvilka resultat skulle vi
ej komma till, om vi profvade de smås mjölk
med termometern, sedan vi dock med känsel
och smak tyckt oss finna den riktig! Alltså,
ännu en gång — tag termometern till en
ständig vän i ditt hem, fråga honom flitigt om
råd oeh afgörande och följ hans utslag! Du
skall ej ångra dig!
-m.
Iduns
Byrå och. Expedition
hållas under sommarmånaderna öppna hvarje
helgfri dag kl. II—2.
248
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
