Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 32. Fredagen den 9 augusti 1889 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 32.
Fredagen den 9 augusti 1889.
2:dra årg.
B yra:
Klarabergsgatan 54, en tr.
Annonspris:
25 öre pr petitrad (= 10 stafvelsen).
Tidningen kostar
endast 1 krona för qvartalet.
postarvodet inberäknadt.
Ingen lösnummerlorsäljning.
Redaktör och utgifvare:
FRITHIOF HELLBERG.
Träffas å byrån kl. 10—11.
Allm. Telef. 6147.
Utsrifning-stid:
hvarje helgfri fredag.
Infaller helgdag pä fredagen,
utgifves tidningen näst föreg, eller
nästfölj. söckendag.
Prenumeration sker
I landsorten: å postanstalterna.
I Stockholm: hos redaktionen, ä
Stads-postens hufvudkontor, i bokladorna
samt å tidningskontoren
Emelie Flygare-Carlén.
en dag Idun nu
utsänder sitt 32:dra
L n:r för året är en
bemärkelsedag för den
svenska qvinna, hvars
rykte bland alla hennes
medsystrar gått längst
inom den civiliserade
verden. Författarinnan
till »Rosen på Tistelön»,
»Köpmanshuset i
skärgården» och »Pål
"Varning» ingår den 8
dennes i sitt 83:dje år.
Det är ett lif längre
än det va’nligen för
menniskors barn tillmätta,
hvars bilder i brokig
vexling säkerligen denna dag
hägra för den åldrigas
minne, der hon, med de
jordiska ögonen
skumma, men med själens
blick allt jemt klar,
sitter i sin lilla våning
der uppe på
Ladugårdslandet.
Hon minnes nog
barndomens dagar, då hon
ensam med blott för
hennes fantasi
existerande väsen — små
underbara flickebarn —
lekte i de mörka
sjöbodarne bland trossar
och kablar, gamla
gal-jonbilder, tomma
silltunnor och andra
härligheter, eller då hon
om aftnarne, hardt när
andlös af häpnad och
uppmärksamhet, satt i
bodkammaren och
lyssnade till alla de under-
bara äfventyr från
böljornas rike, hvilka
skut-skepparne och
fiskar-gubbarne visste förtälja.
Och då den praktiska
modern förklarade: »det
här måste ha ett slut
— det är icke nyttigt
för flickan att höra på
så mycket vidskepliga
historier,» förklarade den
romantiskt anlagde
fadern: »låt du henne
prata med sjöfolket —
sämre läror kan hon
få; när hon blir lite’
större, skall hon få följa
med mig på mina resor
i skärgården.»
Och så dessa resor
i frisk kultje öfver
solglittrande vågtoppar
eller i storm mellan
svarta afgrundsdjup!
Dessa resor, under
hvilka hon i grund och
botten lärde känna det folk,
hvars skildrerska hon
sedan skulle blifva, just
sådant det, i vexlande
sorg och glädje, lefver
sitt lif å vestkusten eller
å de böljor, som skölja
dess stränder. Och
derifrån gå tankarne högt,
högt upp på
landbacken, ända långt in i
Småland, der den unga
makan och modern
tillbragte sitt första, korta
äktenskap. Och
derifrån till nya scener:
till hufvudstadens verld,
till de älskvärda, de
Emelie Flygare-Carlén.
Porträttbyst af Augustinus Wallenberg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
