Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 34. Fredagen den 23 augusti 1889 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ManusKinpi, som ej antages tllllnförande, återsändes, såvldaporto
bifogas. Inga ofrankerade försändelser lösas.
IDUN
Annonser mottagas endast mot kontant liqvid 1 förskott af 26 öre pr^
spalt, petitrad ( = 10 stafvelser). Ingén annons Införes under I krona.
eländigaste tillstånd, krampaktigt tryckt intill
plankan. Innan man hunnit föra honom i
land, har han förlorat sansen.
Då han åter kommer till sig sjelf, står
hans hustru vid bädden. Flere veckor
sväfvade han mellan lif och död. Hans första
ord rör Klas.
»Han har försvunnit», säger fru Käthe,
»nästan alla passagerare ha gjort det. Kanske
i det hela en lycka for honom; hvad hade
han att vänta af lifvet? Gud vare lof, att
du är räddad!»
Han säger icke amen dertill, utan: »om
jag blott visste, att Klas lefver.»
Det blef hans beständiga fråga. Då han
blef bättre,anstälde han sjelf efterforskningar,
utfäste de största belöningar. Dock var intet
spår af Klas att upptäckta.
Han var som förvandlad, hans’hår grånadt,
blek, hopsjunken, som bure han ett dödligt
gift inom sig.
En mängd läkare skötte honom och
ordinerade fåfängt otaliga ting. — —–-
Han är nu hemma. Hustru och dottter
egna honom oaflåtlig omsorg, men förmå intet
öfver honom.
»Denne olycksalige Klas,» suckar fru Käthe,
»han är skulden; detta är ju mycket värre, än
då han var här. Förbannadt vare det
ögonblick, då han kom med sitt elände in i detta
glada hus, han bär smittan med sig som en
farsot. Han är din onda ande, Sigfrid.»
Med ett dundrande »tig!», sådant hon
al-förr hört det, bragte han henne till tystnad.
.»Låt mig aldrig höra dig nämna hans namn
på det sättet, Käthe.»
»Bäst vore, att vi glömde honom,» snyftade
hon.
»Ja, bäst,» upprepade han.
Hans största pröfning var den lilla
Margaretha; åter och åter talade hon i de ömmaste
ordalag om gudfar Klas.
»Kommer han i dag? Kommer han i mor-
gon? När kommer han? Jag kan inte vänta
längre.»
»Plåga inte din far. Gudfar Klas är död.»
»Död!» Vid detta ord rusade Sigfrid upp,
som hade en orm stungit honom. »Död!
Hvem säger, att han är död? Jag tror det
inte!«
»Inte jag heller,» utbrast barnet, »inte
sannt, vi två tro, att han kommer åter.»
»Ja,» sade han, omfamnande henne,» annars
skulle äfven jag vara död.»
»Om han lefde och ej gaf sig tillkänna,
hatar jag honom,» fortfor fru Käthe. »Hvilken
grymhet!»
»Kanske har har han blifvit drifven långt
bort,» menade Margaretha. »Somliga
räddades ju af fartyg, som foro vidare. Vi skola
alla dagar hoppas, att han kommer igen, eller
hur?»
»Ja, vi skola hoppas.»
Med sina affärer befattade han sig ej
läng-de; bekymrad gick den gamle bokhållaren
ragligen ifrån honom. Timtals satt hans
herre i trädgården, stirrande framför sig.
Hafvet, som han förr älskat, kunde han nu
icke lida. Den vackra verandan stod tom.
Hopkrupen satt han i en vrå. Hvarje
sommar skickades han till en ny badort; han
lät sig tåligt släpas fram och åter, inåtvänd,
dyster; blickade på Käthe med sorgsna ögon,
som voro henne främmande, påminde henne
om Klas. Voro de förhexade? »Hvad har
man gjort honom,» jemrade hon sig. »Hvem
har förvandladt honom?»
Ur mitt sorgsna hjertas dunkla djup
Klingar fram en ton så underbar.
Ack, den minner mig om flydda dagar
och de kära, som det älskat bar.
Margaretha hade rätt. Klas var icke död.
Klas lefde.
Då Sigfrid stötte honom från sin sida, gaf
han sig forlorad. Detta korta ögonblick
inneslöt för honom smärtor, mot hvilka allt, hvad
han hittills lidit, förbleknade. Så hade då
all kärlek varit hycklad, falsk; nu förintad
till lögn och tomhet. I bittra strömningar
drogo dessa tankar genom hans själ, då han
sjönk i hafvet. Som död togs han upp af
ett fartyg, som for till en liten italiensk
kuststad.
På en hospitalbädd vaknade han till lif
med en förnimmelse af äckel. En känsla af
hämd, af den djupaste smärta gaf honom
krafter åter. Sigfrid skulle ej få veta, att
han var räddad; han skulle framsläpa sitt
lif i ruelse och samvetsagg; ty det visste
han — lycklig kunde han ej längre vara.
Med en sorts vällust förestälde han sig detta
svaga, veka hjertas lidande, ehuru han äfven
derigenom allt djupare tryckte tornet in i sin
egen själ.
Snabbare, än man väntat, återhemtade han
sig; han hade ett mål, han ville arbeta.
Välvilliga menniskor förhjelpte honom till den
första förtjensten, och derefter gick det vidare,
vinst på vinst Ödet tycktes varkunna sig
öfver honom. Ofta kastar lyckan slika
al-mosor i famnen på den, som hon först (. ’ort
till tiggar».
Han antog ett annat namn. På någ>■:
förvärfvade han sig en förmögenhet, af hvil:
han kunde lefva. Afsides från samfärdslu ■ et
byggde han sig ett litet hus vid hafvet, der
han ensam bodde; i och för sina sysslor for
han in till staden. Han ville glömma
Sigfrid, men dennes barn kom honom ideligen
för hans själs ögon och förde honom till
fadern, lockade med sina klara, bruna ögon,
sägande: »har du ej, så mycket i din magt
står, lofvat oss lycka och frid?
Man borde intet lofva här i lifvet, svarade
hans sårade själ, ingen vet, hvad han hålla
kan. (Forts.)
Våra barn.
Då det lilla barnets måge är dålig
(hvilket märkes, om uttömningarna äro
gröna i stället för gula, eller om de
uteblifva under flera dagar) och barnet
är oroligt och liksom kryper samman,
kan man, i förra fallet, gifva det en
tesked äkta karlsbadervatten (75 öre å
apoteket) 2 à 3 gånger dagligen — i
.senare fallet en tesked ricinolja. Men
om barnet e>j vill eller kan taga detta
senare och 3, 4 à 5 dagar gått, så kan
man sätta in ett tvålpiller i
stolgången. Detta tvålpiller bör vara väl
smordt i matolja samt ungefär en tum
långt, tjockt som en ordinär trästicka,
som exempelvis användes vid
förfärdigandet af damdukar, dessutom spetsigt
i ena ändan. Det föres rakt in, men
något uppåt. Emellertid måste medlet
användas försigtigt och ej för ofta,
emedan det sårar och retar. Ett
lavemang är, om det onda upprepas, hellre
att föredraga.
Om barnets måge under en hel
vinter skulle vara hård, som man säger,
d. v. s. barnet, som ofvan nämts, hafva
långt emellan eller alldeles uteblifven
uttömning, så skall modern ej vara
orolig. Ar barnet friskt för öfrigt, med
god sömn och matlust, lifligt och gladt,
så beror det blott derpå, att barnet
har för liten motion och saknar frisk
luft, helst om barnet ej ännu kan gå.
Om man ej vill eller kan taga ut
barnet, så kommer den tröga afföringen
att fortfara, tills blid väder inträffar,
eller tills barnet kommer ut i luften.
Då är under tiden intet annat att göra
än dels gifva barnet lavemang, då det
behöfs, och dels försöka gifva det lö-
sande föda, såsom t. ex. kalfspad med
en invispad äggula samt äfven köttet.
Ebon Hoi.
Tjenarne.
För att få en pligttrogen tjenare
måste husmodern sjelf vara trogen sina
egna pligter. Ty det är icke endast
husmodern, som kontrollerar, — hon
kontrolleras också — och just utaf sin
egen tjenare. Den fru, som för likt
och olikt försummar sin pligt som
husmoder, som låter tjenarne sjelfva styra
efter eget behag, som sällan ser till
sina små i barnkammaren, som låter
nöjen, toaletter, promenader, visiter,
romanläsning m. m. upptaga sin tid —
hon behöfver ej tro, att hennes tjenare
ens kunna vara pligttrogna — hon kan
knapt fordra det ens.
Har tjenaren förpligtelser gent emot
husmodern, så har denna det icke
mindre gent emot tjenaren och allra främst
står då, att hon måste var.a en föresyn
och ett godt och manande exempel
för dem.
Hon kan ej svara dem, att de för
föda och lön måste göra sina pligter,
— har hon icke sjelf äfven föda och
kläder och fullt upp med allt af denna
verldens goda — genom sin mans
sträf-samma arbete — och fordrar icke äfven
detta, att hon sjelf derför uppfyller sina
egna förpligtelser genom att tillse och
öfvervaka sitt hus samt att med kärlek
deltaga i vården om sina små.
Och förrän hon sjelf är pligttrogen
i detta, förr får hon ej heller någon
pligttrogen tjenare. Ebon Hoi.
Husgerådet,
Rengöring at förgylda ramar. Detta
sker lämpligast genom aktsam afrätt-
ning med tvålvatten, salmiaksprit, eller
med en svag pottasklut, hvilket dock
genast måste afsköljas med rent vatten.
För att bortskaffa flugsmuts från
förgyllning å trä, doppar man en afskuren
rödlök i limsprit och bestryker dermed
orenligheten, genom att med lätt hand
föra nämda lökbit fram och tillbaka
öfver förgyllningen.
Fanny —g.
Matlagning".
Laxpirog. Man tager vanlig tårtdeg,
kaflar ut den, fyller med kokta risgryn,
lax och hårdkokta ägg, ett hvarf af
hvarje, viker degen öfver, formar den
till en fisk och gräddar den ljusbrun.
Finska.
Vissa år är -potatisen så beskaffad,
att den gerna vill koka sönder. Detta
förhindrar man, om man kokar den
bara till hälften, afhäller vattnet och
sätter grytan (med lock på) den
återstående tiden i stekugnen.
Stenia.
Om man är angelägen att särdeles
väl skumma buljong, fisk eller sylt, så
bör man hälla litet kallt vatten till den
kokande vätskan — skummet samlar
sig då bättre och mera sammanhängande
på ytan. Stenia.
Rigtigt klar buljong får man, om
man kokar bra med morötter i soppan,
som draga mycken orenlighet till sig
och sedan soppan är silad, låter den
hastigt koka upp med litet vispad
ägghvita, hvarefter den naturligtvis bör
silas ånyo. Stenia.
Bakning1.
Möra tekakor. 25 ort socker, 4
äggulor. 2 jumfrur tjock, söt grädde,
vispas en timme, sedan ilägges J U
potatismjöl, 25 ort smör, 2 ort
hjorthornsalt och så mycket hvetemjöl att
degen kan arbetas väl hvarefter den
utkaflas och tages i hvilken fason som
behagas. Svag värme. Elsa.
Kryddskorpor. 4 ® hvetemjöl, 2 <S!
rågsikt, | "8 tvättadt smör, 3 jumfrur
god jäst och 2 ägg arbetas tillsammans
tills det ser grusigt ut; då tillhälles
varsamt 3 qvarter varm mjölk. När
degen uppjäst, ilägges 1 qvarter varm
sirap samt pomeransskal och andra
kryddor efter smak. Af denna sats
får man 8 långa bullar. Elsa.
Godt saffransbröd. Af 1 stop mjölk
göres en vanlig hvetedeg, hvilken får
uppjäsa. Under tiden har litet saffran
fått torka, den stötes och begjutes med
bränvin. I degen arbetas nu 1 ® smör,
1 ® socker, 4 äggulor, några droppar
cedroessens, hackad sötmandel, skurna
russin samt ofvannämda saffran. Bakas
efter andra uppjäsningen. Degen får
ej vara hård. Tål mycken gräddning.
Elsa.
Handarbeten.
Billig och vacker matta. Jag har
nyligen gjort mig en matta, hvilken hos
mina bekanta väcker allmän beundran
både för den »goda idén» och sin
lätthet och billighet. Se här! Hvar och
en får under årens lopp en hel massa
garnrester, från handarbeten,
upprepade strumpor och tröjor m. m.. Så
en dag tager man fram en del af sitt
förråd och böljar knyta samman garnet
dubbelt, af hvad sort som helst och
utan ringaste beräkning vare sig i färg
eller längd, finlek och groflek, ylle
eller bomull; det finare garnet lägges
293
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
