Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 39. Fredagen den 27 september 1889
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hilles ett .nummer Weckan under hela qvartalet. För hvarje 6-tal abon- i r\ i i al Idun, erhållet ct* »ratltexemplar för hela den tid, under hvilken
abonne-nenter, som tamlas, och för hvilka afgiften Insändes till Redaktionen af I Ls U IN mentet räcker. Äro de samlade abonnenterna färre än 6, torde prenumera-
som hon säkert ej finge, om hon ständigt
skulle höra slamret i köket.
»Kära Jenny,» inföll mormor, »hvad du
gör, så flytta ej sängkammaren, ty det skall
ej vara bra. Det lär betyda dödsfall.»
Dessa ord gjorde ett obehagligt intryck.
Jenny var visserligen ej hvad man kallar
skrockfull, och hon försökte också slå bort
tankarna, på hvad som yttrats, men när
hon kom för sig sjelf, döko orden ånyo
upp för henne. Hon skulle ju blifva mor
för första gången. Hon visste ju, att hon
snart skulle möta plågor, dem hon aldrig
känt, men som hon hört beskrifvas såsom
förfärliga. Hon visste ju, att hennes lif
kunde stå på spel, i det ögonblick hennes
barn skulle komma till verlden. Mon
behöfde derför så väl uppmuntran. Men så
kommer hennes mormor, som lefvat så
länge och pröfvat så mycket i verlden, så
kommer hon och sprider oro med dessa
obetänksamma ord. Hon behöfde ju ej
fästa sig vid dem, hon kunde flytta
sängkammaren ändå, ty Gud, som råder öfver
lif och död, skulle väl ej lasta sig vid, om
hon hade sin sängkammare i det ena eller
andra rummet. Men ändå! Oron var redan
väckt. Hon kände, att hon ej skulle våga
den tilltänkta omflyttningen, ty de der
orden: »det är ej bra, det betyder dödsfall»
skulle förfölja henne bittida och sent, och
de skulle plåga henne mer än bullret och
slamret i köket.
Då hon omtalade händelsen för sin man,
blef han naturligtvis mycket uppbragt, men
med de starkare nerver, en man vanligen
har, önskade han, att de ändå skulle handla,
som de tänkt, hvilket ju var både
förnuftigt och nödvändigt. Jennys sinne var
emellertid uppskrämdt, och mormors ord
bundo starkare än alla förnuftsskäl.
Den väntade och fruktade stunden hade
kommit och var redan öfverstånden. Jenny
hade fått en liten dotter, som nu fylde
hennes själ med glädje och skänkte henne
ersättning för de vedermödor, hon
genomgått. Allt hade gått lyckligt, och Jenny
började hemta sig så småningom. Men
huru många sömnlösa stunder hade hon
ej för sin välmenande, men obetänksamma
mormors skull. De stunder på dagen, då
»lillan» ej besvärade henne, hade hon så väl
behöft egna åt en vederqvickande sömn;
den vägrades henne nu, ty grannskapet med
köket höll henne vaken. Af brist på sömn
insjuknade hon öfveransträngd, så alt läkare
måste tillkallas, och hans första ord voro,
att patienten skulle flyttas in i ett annat
rum, der stillhet och lugn rådde.
Läkarens auktoritet besegrade omsider den
vidskepliga fruktan, och med lugnet följde hvila
och sömn, med sömnen krafter och helsa
åter.
* *
*
Värdaste läsarinnor, gamla och unga,
lyssnen ej till en mängd skrock, som I
hören. Den, som skapat eder, har gifvit
eder förnuft, som han vill, att I skolen
använda. Om detta förnuft bjuder eder att
flytta sängkammaren, derför att I sofven
illa der, så bören I göra det, äfven om
någon säger eder, att »det ej skall vara bra».
Vidare skolen I vara aktsamma i edert tal,
att I dermed »ej kommen förargelse åstad».
Det tillhör i synnerhet eder äldre att väga
edra ord. Ungdomen lyssnar gerna till
eder, ty I hafven ändå en lifserfarenhet att
vädja till. Läggen på hjertat skaldens ord:
Hvart ord, din tnnga tanklöst fält, förvisst
För seklers sekler skördar sår;
Det gungar fram på tidens våg ocli sist
Emot oändlighetens portar slår.
m
Musiken i hemmet,
dess bruk och missbruk.
Några funderingar och råd
af Ebon Hoi.
usikens idkande i hemmet har i våra
dagar blifvit ett bruk så allmänt, att
röster höjts, hvilka betecknat det som
missbruk. Man har till oeh med föreslagit att
lägga skatt derpå, d. v. s. för rättigheten att
sjelf få köpa och sjelf få spela på sitt piano,
— ty det är förnämligast pianospel, hvarpå
här syftas.
Tull har blifvit lagd på införandet utaf
utländskt fabrikat, till fromma för denna
inhemska industrigren.
I snart sagdt alla hus finnes piano, vare sig
det begagnas af husets medlemmar eller icke,
i detta senare fall köpes den dyrbara artikeln,
för att den i våra dagar passar så väl till
möblemanget och bör stå till gästers begagnande.
Om ej herrn eller frun sjelfva kunna spela,
så skola naturligtvis de uppväxande barnen,
döttrarna i främsta rummet, inläras i konsten,
detta vare sig de ega anlag och lust dertill
eller icke. Härutaf uppstår just det ofvan
omnämda missbruket; ty missbruk betyder att
icke bruka rätt, och den, som saknar hvarje
skymt af håg och kallelse för något, kan
rimligtvis ej heller bruka det samma rätt.
Det vore derför att önska, det endast
verkligt musikaliska anlag utbildades. Om ei de
egna barnen innehafva dylika, så finnas ju så
otaligt många andra, hvilkas pekuniära
förhållanden omöjliggöra, att de rika naturanlagen
komma till sin fulla rätt. Ty att lära musik
och »gå och spela» äro två skilda saker.
Ställa vi nu främst fordringarna pä anlag
och lust, så kommer i andra hand god,
grundlig undervisning, och detta meddelas
sannerligen ej af hvarje musiklärarinha; det kan ju
rimligtvis icke heller så vara, ty den fattiga
lärarinnan har ei sjelf haft råd att åtnjuta
dylikt företräde.
Äro guvernanterna legio, så äro
musiklärarinnorna i alla åldrar, stånd och
förmögenhets-vilkor det ännu mer, ty hvem undervisar ej i
musik, — för utkomstens, för nöies, för
vänskaps skull etc. ?
Tänka vi oss nu dessa tvänne vilkor fylda,
anlag och god undervisning, så är dock icke
saken slut dermed.
Mödrar och uppfostrare måste i hemmen
kontrollera, att barnen rätt begagna sin
undervisning. Främst måste hemarbetet, d. v. s.
öfverspelningen, strängt tillhållas och, hvad mera
är, noga kontrolleras, ty barn äro barn, och,
oaktadt lust och anlag finnas hos barnet, kunna
ej fordras den vuxnes allvar och ihärdighet;
här måste modern leda och kan det godt, vare
sig hon sjelf är musikalisk eller ej.
Hon kan kontrollera, först att barnet öfvar
sig, att det göres på den bestämda tiden, att
det utföres ordentligt och i jemt tempo, d. v. s.
till en. början ej fortare, än att hvarje taktdel
kan tagas lika fort, motsatsen kallas »att hacka».
Ej ens här sluta moderns åligganden. Fastän
hon för lärarinnan och hennes
undervisningsmetod dels hyser fullt förtroende och tillit,
dels ger henne fullkomlig frihet att bestämma
denna, så måste med denna frihet följa ansvar
och kontroll — en god lärarinna fruktar ej
detta; tvärtom är det ett önskningsmål för
henne.
Vare sig modern är musikaliskt bildad eller
icke, kan hon ju alltid tillse, att en ordentlig
pianoskolas alla häften följdenligt och
konseqvent genomgås.
Bland dylika finnas sådana utaf Aloy
Hennes, Carl Czerny (Wiener-metoden) och Ferd.
Beyer m. fi. Den förstnämda begagnas mest
i vår tid; ej allenast det tekniska, utan äfven
det verkliga musiksinnet utbildas här så
småningom. Vid sidan om denna pianokurs
begagnas, i mån som eleven fortskrider, lättare
sonater eller sonatiner, etyder, några smärre,
melodiösa småbitar, samt naturligtvis skalor och
fingeröfningar.
Föräldrar böra aldrig fordra »stycken» föl
tidigt af sina småttingar. I nämda pianokurs
förekomma sannerligen så innerligt vackra små
melodier, att om blott de spelas väl, med
nyansering och efter gifvet tempo, dessa mycket
väl kunna tjenstgöra som »stycken».
I vanliga fall tycker ingen god lärarinna om
dansmusik eller »utantill-spelning» af eleven,
då detta oftast har slarf till följd, men de
elever, sola hafva lätthet att lära utantill nästan
lika fort som innantill, kunna ju gerna glädja
föräldrar och vänner med litet musik i
skymningen eller annars borta hos vänner, blott de
tillhållas att spela ordentligt.
Vid tonvigtslära och nyansering lägges i
allmänhet föga vigt af de mindre grundligt lärda
lärarinnorna. Dock är det just detta, som, näst
ett korrekt spel för öfrigt, utgör hufvudsaken.
Att lära spela prima vista, d. v. s. spela
från bladet är äfven en god fördel, och om
eleven blott får öfning häruti, försvinner
småningom svårigheten. Att blott spela inlärda
saker alstrar icke detta djupa, innerliga intresse
för musik, som fås, då man någorlunda kan
genomgå ett musikhäfte, såsom då man läser
en intressant bok.
Harmoniläran borde mera, än hvad som sker,
ingå i musikundervisningen. Men nu ställa
sig många svårigheter för dess inlärande, ty
lektionerna häruti betinga flerdubbelt pris emot
de i vanlig pianomusik, oeh om ej flere slå
sig till hopa om en timme, tycker ingen sig
kunna taga dylik undervisning. Blott i och
för examina tagas i allmänhet lektioner uti
harmonilära. Och dock blir genom detta
studiums försummande mycket bundet i en
musikalisk själ, som eljes kunde fått form och
uttryck.
Ei för tidigt, men ej heller för sent borde
musik bibringas. Någon viss ålder kan knapt
föreskrifvas, ty barnens utveckling är ju så
olika. Om undervisningen fortsättes jemt och
bedrifves med allvar, så skall den snart vuxna
flickan hafva hunnit så pass långt i framsteg,
att nödig tid till att deltaga i för henne
lämpliga hushålls- och hemsysslor mycket väl kan
beredas. Ty allt efter som flickan framskrider
mot ungmötiden, ställas allt flere kraf på henne,
d. v. s. böra ställas, och hennes tid, om den
förståndigt indelas, behöfver alldeles icke
uteslutande egnas åt det hemarbete, som skolan
och musiken kräfva.
Den fullvuxna, ur skolan gångna flickan, får
naturligtvis nu icke sitta och spela dagen i
ända, om det intresserar henne aldrig sä
mycket, ty hemmet ställer anspråk på vida mera
från hennes sida än musik eller blott tillfällig
hushållshjelp.
Egnar hon dagligen en timme — t. ex. på
morgonen, eller på någon annan för hennes
förhållanden lämplig tid — åt musiken och då
allvarligt studerar några korta öfningar, en etyd
335
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:34:41 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/idun/1889/0339.html
