Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 40. Fredagen den 4 oktober 1889 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tion ske å närmaste postanstalt.— Bidrag från alla områden för qvinlig; I r\ I I k | användas och marginal lemnat. Namn och adress torde alltid noga
verksamhet mottagas med tacksamhet. Endast en sida af papperet bör I U U IN angifvas, och kan fullkomlig diskretlon från redaktionens sida påräknas.
När de unga sätta bo.
|Jer ute i den stora, väldiga naturen är
S^i höst. Den djupa, friska grönskan har
gått öfver i mattgult, och torra, rasslande blad
hvirfla efter marken, drifna af skarpa vindilar.
Solstrålarna ha förlorat sin värme, och mörkret
faller tidigt på. Ja, det är höst.
Men för mången af de unga är det en
ny-vaknande vår.
Vi se dem nästan öfverallt, huru de med
lätta steg, sida vid sida, skynda mot sitt mål.
Om äfven himlen är mulen och höststormen
hvisslar, så ligger dock sol på deras paDnor
och sommarleenden i deras ögon. De lefva i
de ljufva drömmarnes verld och de stå i
begrepp att inom några veckor, kanske dagar,
träda öfver tröskeln till en ny tillvaro.’ Och
derför är det vår och hopp och lif och
lefnadslust i sinnet, och ingen fruktan, ingen oro och
intet tvifvel finnas till.
Men hvilket jägtande och hvilken ifver är
det icke tiden fore den stora hänryckande
tilldragelsen !
Först på eftersommaren, efter den glada
landtsejouren hos föräldrarne, blef det att löpa
omkring efter våning, trappor upp och trappor
.ned, med Dagbladet och Hyreslistan i fickan
och ett paradis i hjertat. Paradiset kan nu
vara af olika slag. Några tänka sig det med
ett utrymme om 8 rum, andra tycka och måste
tycka, att 3 rum och kök äfven kunna bli ett
litet himmelrike. Man drömmer om en trappa,
men stiger gerna tre — der lyser solen. Den
har ofta sedan sjunkit några trappor ned, Died
flertal rum, och värmer mindre. Lifvet skiftar.
Nå, ändtligen efter mycket besvär har man
funnit, hvad man åstundat, man har beräknat
möbel efter hvarje vägg, oeh slutligen står i de
ungas rika fantasi hela det lilla dockhemmet
färdigmöbleradt. Förmakssoffan skall stå der,
pianot der, herrns skrifbord har fått sin plats,
och den blifvande fruns toilett sin, kronan
hänger redan i det rikt fasonerade taket, oeh
pendylen står på majolikakakelugnen. Hvad
kunna lyckliga menniskor begära mer; oeh
derför dansa de också likt barn, med kontraktet
på fickan, utför trapporna.
Och hvad fantasien skapat, blir väl i
vanliga fall en glad verklighet. Nu börja de der
angenäma promenaderna till möbeletablissementen
oeh mattbutikerna. Det är förståndigt att söka
få »stil» i allt från början oeh framför allt
gediget, så att det kan vara för lifvet.
Men det fins många, för hvilka framtiden
strålar lika gladt, men som dock ej våga och
kunna etablera sig från Myrstedt & Sterns och
K. M. Lundbergs lysande lager, utan få ordna
sina första egna hem på anspråkslösare sätt.
Fin möbel då och då — ack, den blir icke
mindre kär för det — kärare, ju större
ansträngningen varit.
Oeh derför finner ni många af våra förlofvade
par nu på hö3ten flitigt studera annonsspalterna
och auktionskungörelserna, och går ni sjelf på
en auktion, så kan ni vara viss på att träffa
dem der.
Lifvet på en auktion kan förefalla
hvardag-ligt oeh prosaiskt. Mig förefaller det icke så
— det är lif och historia i hvarje sak. Han I,
mina läsarinnor, aldrig hört, att det gnällt till
i en gammal möbel, just när klubbslaget föll —
det lät som en suck, och man vill titta efter,
om ryggen på byrån var sönder — åhnej, de
gamla äro af godt virke, det var blott ett
gammalt minne, som grät der inne.
Men till våra unga. De tränga sig hop, de
hviska, de göra sina beräkningar, de äro så
ekonomiska — det är de goda föresatsernas
tid. Der ropas en toilettbyrå upp — den är
ännu fraich, klaffarne vittna ei om mycket
begagnande, spegelglaset är obesväradt af fukt —
den var ny för i fjol, men så kom döden sakta
bakifrån och förjagade med sina knotiga fingrar
den Iefnadefriska bilden och nu . . . 35 — 40
— 50 — 60 o. s. v. . .. pang — klubban
faller. De unga se segersälla ut. Spegelglaset,
som nyss återgaf den bleka kinden och de matta
ögonen, skall snart helsas af en ny lyckas glada
leende. Det gaf reflex åt lycka förr, låt den
blifva längre och varaktigare nu.
Och sak efter sak går. De tåga förbi, alla
dessa ting, med sitt hemska nummer påklistradt
— och alla kunna de tala — ifrån
lysningspresenterna till sjukstolen — och
medikamentsflaskorna, som säljas i parti. I de der stolarne,
borden, sofforna, toiletterna, nipper, bordsilfver,
koppar och porsliD, hvilka utropas af
auktio-nistens snörflande stämma, och hvilkas öde
af-göres med ett snabt klubbslag, i dem ligga
tusende lifvets skiftningar fördolda, outtalbara
lärdomar och varningar, glädje oeh smärta, hopp
och förintelse.
Dock, de unga, som sätta bo, filosofera icke
och bekymra sig ej om möblernas små
histori-etter. För dem lyser solen ständigt, valnötens
och mahognyns fantastiska fasoner bilda för
dem små amoriner, och spegelglaset återger nu
endast uagdom ocli hopp.
Och så utstyrselri, som rustas i hemmet!
Allt detta hvita, bländande, oskuldsfulla, allt
detta lärft, madapolam, skirting och kambrik,
slätt, randigt och noppigt, som under flitiga
händer småningom tager form af alla dessa
förtjusande ting, som utgöra en ung bruds
utstyrsel ! Och när slutligen denna massa af
hem-virkade spetsar, som tagit månaders arbete, förhöjt
elegansen och behaget, då dra måhända mödrar
och systrar en suck af lättnad, men då är också
allt klart och färdigt, och man kan lugnt
afvakta lysningsdagen.
Lysningsdagen! Ja, här lemna vi de unga,
som skola sätta bo. Det är en jubeldag, och
kärlek och vänskap bringa dem sina rika
skördar.
Adolf Hel/ander.
f|| Kina har bildats en qvinnoförening med
ffiä syfte att motarbeta fötternas
sammanpressning. Den kallas: »Det himmelska
fotsällskapet». Tänk, om vi här hemma kunde
få en förening till stånd mot lifvets
sammanpressning — ett himmelskt sällskap till
snör-lifvets bekämpande!
Iduns Panoptikon. *
tnnu så länge falla höstregnets skurar
milda och beskedliga, vädret är en
smula fuktigt, men lugnt och blidt.
Stormen har ännu icke anstalt sin
generalmönstring i löfträdens kronor och gallrat ut
allt, sono höstnatten naggat med sin frostiga
tand. Ibland lossnar ett blad från
Kungsträdgårdens lindar, singlar ned genom den
disiga luften, beskrifvande en sned spiral,
och hamnar på gången, der det trampas ned
af brutala fötter — en vanlig lott för
högheten som fallit, för skönheten som vissnat.
* Som våra läsarinnor måhända erinra sig — se
Idun för den 9 augusti! — har märket Scævola
lofvat att under denna rubrik då och då lemna ett
kåseri till tidningen. Bed.
Hösten är ännu i sitt älskvärdare stadium:
en smula melankolisk och tungsint, men trots
detta onekligen i besittning af en egendomlig,
tjusande fägring. Gå ut på landet och se på
en af dessa skogsdungar med rik och
omvexlande trädvegetation, hvaraf det fins så
oändligt många i Stockholms närmaste
omgifningar! Mot den enformigt svartgröna
barrskogen, som beherskar kullens topp, bryter
sig asparnas och lönnarnas bladskrud med
en slösaktig rikedom af rödt oeh gult i alla
tänkbara nyanser; här och der sticker en
knotig ek in sin blågröna bladkrona, som
trotsar höstvind och frost, ända tills de första
hvita flingorna ljudlöst segla ned,
förkunnande att vintern är inne. Björken står
huttrande med gul och glesnad löfskrud på
dallrande, trådfina grenar, mellan hvilka de
smäckra stammarna glimma i hvitt; rönnen
fullständigar den djerfva färgskalan med
sina täta, eldröda klasar, oeh mossan breder
under all denna brokiga prakt en brungrön
matta, saftigare och med djupare ton än
någonsin förr. Sidensvansen reser stolt oeh
belåten på sin fjädertofs och klipper ett par
tag med de korta, brokiga vingarna, der han
sitter i rönnen, medan nötskrikan, lika brokig
och grann, under skärande skri flyger ut ur
småskogen och med ojemn vågformig flygt
närmar sig den upplöjda potatisåkern för att
skörda, hvad landtmannen lemnat. Den
bug-tande viken, blank som en spegel, uppfångar
af allt detta en bild, renare, vackrare än
verkligheten; han speglar bladvassens tunga
blomknippor, bland hvilka säfsparfven ännu
qvittrar sin kärfva sång afbruten af en och
annan förunderligt klar piccola-ton.
Eller promenera en afton Strömgatan framåt
och se, hur den nedgående solen tänder ett
flammande ljus i det ena efter det andra af
den stolta slottsfasadens långa rad af fönster,
hur hon förgyller de gulnade tofsarne på
Strömparterrens popplar, leker med strömmens
krusiga böljor och bringar Skeppsholmens
lönnar att rodna än högre under sin
afskeds-kyss. Ni måste erkänna, att hösten också
har sin fägring.
Men det är dock en skönhet på retur, en
skönhet som bär förgängelsen i sina drag;
och det är detta som gör, att den soligaste
höstdag gör ett vemodigare intryck än en
vårdag med hällande regn.
Våra fruar — en stor del af dem
åtminstone — gå i dessa dagar omkring med
bekymrade miner. Är det kanhända
melankoliska betraktelser öfver förgänglig
naturskönhet, som sätter den allvarliga prägeln på
matronornas änne?
Jag tror inte det. Ty menniskan älskar
omvexling, och sommarsäsongens död betyder
vintersäsongens början — vintersäsongen med
sina stora supéer, sina förtjusande baler, sina
små hemtrefliga familjebjudningar. Jag tror
visst inte, att damerna ha någonting emot
att få lemna det på sistone enformiga
sommarnöjet och bereda sig till ett omvexlande
societetslif, att få byta ut de något medfarna
sommartoaletterna mot fraicha vinterdrägter
och kappor med kokett pelsverk.
Inte är jag heller böjd for att antaga, att
de hänga hufvudet, derför att Hasselbacken
stängt sina portar och att Lagerlunden snart
kommer att försvinna, spårlöst försvinna, ty
så långt lara de icke gå i sin uppfattning
af qvinnans skyldighet att dela ljuft och ledt
med sin äkta hälft.
Nej, det är något annat. Det är flyünin-
348
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
